Man brukar ju säga att musikjournalister bara är misslyckade musiker, betyder det i så fall att korvbloggare bara är misslyckade kockar? Det låter jag vara osagt men jag kände i vilket fall att tiden var mogen att visa mig på styva linan och göra egen korv istället för att bara kritisera andras verk. Jag hade dessutom tillfälligt lämnat korvens förlovade land för min hemstad och hade tillgång till min fars plånbok och köksutrustning, timingen var med andra ord perfekt.

Att ge sig på fyra korvar som senast var lite väl mycket så jag bestämde mig för att tre fick räcka den här gången. Efter en del receptbläddrade bestämde jag mig för att göra Merguez och två sorters fläskkorv med samma grundsmet men olika kryddning, närmare bestämt Roquefort och citron.

Nog för att det kan vara ett äventyr att göra korv, men det är ingenting mot hur det är att gå och storhandla med min femåriga lillasyster. Vi fick lägga lika mycket tid på att jaga henne som på att jaga ingredienser. Det i kombination med den omänskliga värmen gjorde att vi var helt slut när vi väl kom hem men vi var ändå mycket ivriga och satte genast igång med hackandet och malandet.

Merguezen var gjort på lammkött (kan även göras på nötkött) och kryddad med bland annat vitlök, paprikapulver och harissa som är en nordafrikansk chilipasta. Receptet måste varit skrivet med en vek publik i åtanke för vi var tvungna att nästan dubbla alla kryddor innan vi var nöjda md smaken. I övrigt höll vi oss till receptet förutom att vi tvingades byta lammfett mot fläskspäck. Vi var oroliga att det skulle märkas för mycket men korven tog som tur var ingen oönskad grissmak.

Grissmaken var det däremot inget fel på i de andra korvarna. Förutom bog- och sidfläsk hade vi i rikligt med timjan och svartpeppar, en ganska neutral korv med andra ord. För att liva upp det hela delade vi upp smeten i två halvor. I den ena rev vi ner generöst med citronskal och toppade med lite citronsaft. I den andra halvan smulade vi ner Roquefort av det kraftigare slaget.

Då vi hade ett pressat schema fick min mer erfarne far ta huvudansvaret för stoppningen medan jag skötte den minst lika viktiga klippningen av korvarna. Som sig bör när det står många starka smaker på menyn så valde vi ett neutralt tillbehör, i det här fallet pommes frites.

Jag var naturligtvis ganska nervös då jag högg in. Hur skulle jag kunna ha auktoritet som korvbloggare om mina egna korvar var en katastrof? I den redan omtalade relationen mellan musiker och musikkritiker är ”gör det bättre själv” ett lika vanligt som löjligt argument. Skulle jag få arga samtal från Scan och andra kränkta korvproducenter om mina korvar inte höll måttet?

När jag väl smakat korvarna kunde jag lugna mig något. Jag är kanske inte någon korvbods-Beba än, men korvarna var alla klart godkända. I ett av mina allra första inlägg recenserade jag en citruskryddad korv och tänkte att även om just den var dåligt gjord så passade citrusfräschören väldigt bra till korv som annars lätt kan bli lite mastigt. Citrussmaken satt i detta fall som en smäck men det kunde varit något mer smak från de andra kryddorna. Något annat som var negativt var att korven var aningen torr. Roquefortosten var naturligtvis inte lika frisk som citruskorven, men vad gör väl det när ostsmaken är perfekt avvägd och passar utmärkt till köttsmaken utan att ta över? Ost och kex är ju en klassisk kombination men ost och korv gör sig minst lika bra ihop. Osten var inte rinnig på samma sätt som till exempel hos en Käsekrainer men den gav korven en krämig konsistens som gjorde att den inte upplevdes lika torr som citruskorven.

Efter att fläskkorvarna blandat och gett visste jag inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av merguezen. Kombinationen lamm och harissa imponerade inte lika mycket som den med fläsk och ost, men var ändå mycket bra. Kryddningen var tydlig och välavvägd med visst sting. Möjligt att det kunde varit lite mer vitlök men annars var kryddningen bra och vi kunde konstatera att vi gjort rätt som dubblat den. Lammsmaken var bra men eftersom lamm smakar så otroligt gott vill man alltid ha mer. Det smakade inte gris men det hade förmodligen smakat ännu mer lamm om vi fått tag på lammfett, nästa gång måste jag planera bättre.

Jag är på tok för ödmjuk för att betygsätta mina egna verk men om jag ska ge något övergripande omdöme får jag säga att ostkorven var mycket bra, merguezen bra och citruskorven en lovande och utvecklingsbar idé.

Oavsett hur resultatet blir så är det väldigt roligt att göra sin egen korv. Korvstoppning är ett av få områden där den gamla klyschan ”det viktiga är inte att vinna utan att ha roligt” stämmer. Jag hoppas att det kommer bli mycket mer hemmagjord korv här på bloggen i framtiden!