Man brukar ju säga att allt har en ände utom kroven som har två, men vad gäller för en korvblogg? Ni trogna läsare som jag trots allt hoppas finns där ute kanske trodde att det var slut. Att inte uppdatera på tre månader är naturligtvis inte godkänt men nu är bloggen tillbaka och det med besked. Jag har inte längre tillgång till någon kamera vilket påverkat blogglusten lite. En bra blogg ska såklart kunna stå på egna ben med endast text och vi översvämmas väl alla ändå utav matbilder på instagram nu för tiden. Korv gör sig kanske inte heller jättebra på bild men det blir ändå lite tråkigt utan, särskilt de gånger då man inte har jättemycket att säga om sjäva korven.

Att jag inte uppdaterat på länge betyder naturligtvis inte att jag inte haft några minnesvärda korvupplevelser, tvärt om! Näst efter julbordet så är den klart bästa jultraditionen att gå till Kafe De Luxe på juldagen. I år var ingen undantag och jag hade precis som vanligt sällskap av mina ständiga vapendragare funkrockprofilen Adam B och somelierstudenten Arvid L. Efter att jag förlorat ett vad mot Arvid var jag skyldigt honom några flaskor currywurstsås som jag beställt från anrika och ombloggade Curry 61. 2,50 för en flaska av deras utmärkta hemkokta sås är prisvärt men det höll på att bli en dyr historia då de tunga glasflaskorna ledde till 2 kilos övervikt på mitt flygbagage. Tanten i incheckningen såg inte allt för glad ut men efter att jag dragit på mitt charmigaste leende och sagt att jag köpt väldigt mycket julklappar till mig mamma sa hon att det fick gå för den här gången. När jag så framgångsrikt smugglat in korven i Sverige var vi naturligvis tvugna att använda den på ett bra sätt. Juldagen brukar vara en magisk natt och för att få en så bra start på den som möjligt bestämde vi oss för att grunda med hemlagad currywurst. För att fjälstren skulle hinna ligga i blöt innan vi började stoppa fick jag gå upp redan vid den okristliga tiden klockan åtta och bege mig till citygross där jag även bunkrade upp med bog och späck.

Uttrycket underbart är kort gäller inte minst kvällarna på de luxe och därför var vi tvugna att börja i god tid. Bratwurst är en emulsionskorv det vill säg en rätt slät smet med kött och bindningsmedel, i det här fallet bröd upplöst i mjölk (som för att få extra smak hade sjudit med lök). Detta kryddade vi bland annat med generösa mängder salt peppar och kryddpeppar. Att stoppa korv är ganska svårt och det tar en stund innan man får in den rätta knycken. Det är lätt att det blir luftbubblor som kan göra så att korven lätt spricker vid tillagning. Vi hade ganska gott om bubblor i våra korvar men klarade oss från sådana olyckor och korvarna var fina när de några timmar senare grillades i ugnen och serverades tillsamans med pommes frites (vi fick tyvärr ta färdigköpta på grund av tidsbrist men om man steker dem i stekpanna blir de ändå mycket bra) currysås och hemmagjord majonäs.

Då bilden lades upp på instagram fick uppläggningen en del kritik men i min mening är det precis såhär en currywurst ska se ut, slarvigt upplagd och så pass fettdrypande att gårdagens julbord framstår som en salladsbuffé. Smaken var det inte heller något fel på. Korven var välkryddad men till nästa gång tror på färsk persilja och kanske lite senapsfrön. Konsistensen var godkänt om än aningen för torr, men tillsamans med såsen blev det en mycket bra balans. Currywurst är bland den godaste snabbmaten man kan äta och även om vi kanske lagt lite för många timmar på vår skapelse för att kunna kalla den för snabbmat så tycker jag att den höll mycket bra klass. Vi kanske har en bit kvar till den absoluta bundesligatoppen men är helt klart en pigg nykomling.

Våren har kommit till Berlin! Det var snart en månad sedan jag kom hit och I vanlig orning käns det som att det gått ett halvår samtidigt som det käns som igår. Ska man gå efter vädret har jag förflyttat mig väldigt långt då det gått från sibirisk vinter till behaglig medelhavssommar. Plötsligt är man inte det minst svartsjuk på vänner i Barcelona, de har ju inte ens vettig korv!

Solen sken, veckans skoluppgifter var klara och det hade varit en ganska lugn lördagsnatt. Vad mer kan an egentligen begära av en söndag? Det var en sån dag då man såg världen med nya ögon. Till exempel upptäckte jag på vägen hem till Christofer att han bor granne med en "bdsm-lounge", oskyldigt och nästan oskyltat låg det inklämd på gatan där det mest verkar bo barnfamiljer. Om det är något som käns typiskt Berlin så är det hur huller om buller allting ligger. Överallt finns byggnader lika malplacerade som det där vansinnigt fula huset på Linnégatan.

 

Nu ska detta inte handla om arkitektur utan om korv. Efter en stunds prommenad bestämde vi oss för ett gult ruckel som hade skylten Imbiß vilket kort och gott betyder gatukök på tyska. Att de inte behövt någon copywrighter för att namnge stället tog jag som ett tecken på att de fokuserar på maten. Det tillsamans med att jag började bli för hungrig för att prommenera vidare gjorde att vi slog till.

Väl framme vid luckan insåg vi att den simpla skylten kanske inte var ett tecken på kärlek till minimalism utan snarare på ägarens bristande tyska. Någonstans i virrvaret av tyska, turkiska och engelska lyckades vi i alla fall beställa varsin Thüringer med brötchen och senap samt en pommes med majonäs att dela på.

 

Mitt hår är flottare än korven jag vet

Tur att detta var en minnesvärd dag för korven var inte mycket att skriva om. Jag tror det var exakt samma leverantör som den som säljs i tunnelbanan för den var oroväckande lik. Korven  i tunnelbanan är väl å andra sidan inte direkt dålig, men den tummar på kvaliteten på det sätt som produkter riktade till stressade människor gärna gör. Lite för lite utav allt helt enkelt. Brödet var av det mjukare slaget och lätt rostat vilket var trevligt. Senapen och pommesen var också så mycket standard som det kan bli. I Sverige hade jag kunnat leva med denna senapen men med tanke på hur bra och billig senap det finns i Tyskland tycker jag man kan kräva mer. Majonäsen var så vit att den, om det inte varit så varmt, kunnat misstas för snö.  Den hade förmodligen aldrig varit i närheten av en en äggula. Men som Edward Blom Säger "Det enda som är värre än köpemajonäs är att inte få någon majonäs alls"

Det var en fantastisk dag men precis som Orup låter jag inte vädret påverka mitt humör utan ger det rättvisa betyget 4/10