Man brukar ju säga att allt har en ände utom kroven som har två, men vad gäller för en korvblogg? Ni trogna läsare som jag trots allt hoppas finns där ute kanske trodde att det var slut. Att inte uppdatera på tre månader är naturligtvis inte godkänt men nu är bloggen tillbaka och det med besked. Jag har inte längre tillgång till någon kamera vilket påverkat blogglusten lite. En bra blogg ska såklart kunna stå på egna ben med endast text och vi översvämmas väl alla ändå utav matbilder på instagram nu för tiden. Korv gör sig kanske inte heller jättebra på bild men det blir ändå lite tråkigt utan, särskilt de gånger då man inte har jättemycket att säga om sjäva korven.

Att jag inte uppdaterat på länge betyder naturligtvis inte att jag inte haft några minnesvärda korvupplevelser, tvärt om! Näst efter julbordet så är den klart bästa jultraditionen att gå till Kafe De Luxe på juldagen. I år var ingen undantag och jag hade precis som vanligt sällskap av mina ständiga vapendragare funkrockprofilen Adam B och somelierstudenten Arvid L. Efter att jag förlorat ett vad mot Arvid var jag skyldigt honom några flaskor currywurstsås som jag beställt från anrika och ombloggade Curry 61. 2,50 för en flaska av deras utmärkta hemkokta sås är prisvärt men det höll på att bli en dyr historia då de tunga glasflaskorna ledde till 2 kilos övervikt på mitt flygbagage. Tanten i incheckningen såg inte allt för glad ut men efter att jag dragit på mitt charmigaste leende och sagt att jag köpt väldigt mycket julklappar till mig mamma sa hon att det fick gå för den här gången. När jag så framgångsrikt smugglat in korven i Sverige var vi naturligvis tvugna att använda den på ett bra sätt. Juldagen brukar vara en magisk natt och för att få en så bra start på den som möjligt bestämde vi oss för att grunda med hemlagad currywurst. För att fjälstren skulle hinna ligga i blöt innan vi började stoppa fick jag gå upp redan vid den okristliga tiden klockan åtta och bege mig till citygross där jag även bunkrade upp med bog och späck.

Uttrycket underbart är kort gäller inte minst kvällarna på de luxe och därför var vi tvugna att börja i god tid. Bratwurst är en emulsionskorv det vill säg en rätt slät smet med kött och bindningsmedel, i det här fallet bröd upplöst i mjölk (som för att få extra smak hade sjudit med lök). Detta kryddade vi bland annat med generösa mängder salt peppar och kryddpeppar. Att stoppa korv är ganska svårt och det tar en stund innan man får in den rätta knycken. Det är lätt att det blir luftbubblor som kan göra så att korven lätt spricker vid tillagning. Vi hade ganska gott om bubblor i våra korvar men klarade oss från sådana olyckor och korvarna var fina när de några timmar senare grillades i ugnen och serverades tillsamans med pommes frites (vi fick tyvärr ta färdigköpta på grund av tidsbrist men om man steker dem i stekpanna blir de ändå mycket bra) currysås och hemmagjord majonäs.

Då bilden lades upp på instagram fick uppläggningen en del kritik men i min mening är det precis såhär en currywurst ska se ut, slarvigt upplagd och så pass fettdrypande att gårdagens julbord framstår som en salladsbuffé. Smaken var det inte heller något fel på. Korven var välkryddad men till nästa gång tror på färsk persilja och kanske lite senapsfrön. Konsistensen var godkänt om än aningen för torr, men tillsamans med såsen blev det en mycket bra balans. Currywurst är bland den godaste snabbmaten man kan äta och även om vi kanske lagt lite för många timmar på vår skapelse för att kunna kalla den för snabbmat så tycker jag att den höll mycket bra klass. Vi kanske har en bit kvar till den absoluta bundesligatoppen men är helt klart en pigg nykomling.

Som det har antytts här i bloggen är jag numera bosatt i korvens förlovade land, Tyskland! Förutom den i dubbel bemärkelse dryga decimetern snö som ligger på gatorna så har allt gått bra hittills. Att lidl säljer sprit men inte accepterar kortbetalning har varit den största kulturkrocken såhär långt.

 

Currywurst är något av en tysk nationalrätt och serveras i varje gatukök med självrespekt. Konceptet är lika enkelt som genialt, man skivar en grillad korv och dränker den i ketchup och curry. Rätten sägs ha uppkommit i efterkrigstidens Berlin när Herta Heuwer blev introducerad för ingredienserna utav brittiska soldater. Currywurst blev snabbt en succé och kommer ni till Tyskland är det absolut ett måste att pröva en.

 

 

Att jag inte åt någon currywurst alls förra gången jag var här och att det dessutom tog tre dagar av denna vistelse är något jag skäms lite över. Därför plockade jag fram det tunga artilleriet och tog sikte på Konnopke's Imbiß på Schönhauser Allee i Prenzlauer Berg. Ett ställe med tunga meriter och traditioner då de inte bara har haft öppet i över 80 år utan dessutom var först ut i Östberlin med currywurst. Enligt kartan var det inte allt för långt ifrån där vi bor och det hade säkert stämt, om vi inte hade gått grovt vilse och fått vända om. Efter en lite väl lång promenad genom ett vintrigt Berlin kom vi fram till kiosken som låg under en tågräls och såg sådär härligt inbjudande sunkig ut som ett bra snabbmatsställe ska göra. Skyltarna lovade ”Tradition med smak sedan 1930” och mina förväntningar var skyhöga.

 

Damen som tog min beställning såg ut att ha varit med sedan stället öppnade med verkade lite glad för det. Kanske har de haft öppet så länge att de tröttnat, eller så tror de sig kunna leva endast på gamla meriter men korven kunde inte hålla vad den lovade. Den var torr och det mycket gummiaktiga skinnet hade börjat släppa lite från köttet. Förmodligen hade den legat på värmningen sedan murens dagar. Sunkigheten är ju en del av charmen med sådana ställen men här hade det faktiskt gått för långt. Med tanke på korvens kvalitet blev jag förvånad över pommesen, de var något tjockare än vanligt, mycket krispiga och bra kryddade. Kanske de bästa pommes jag någonsin ätit på ett gatukök! Att uppleva en nationalklenod i dess hemland är förstås alltid en upplevelse men om jag bara ska koncentrera mig på maten så blir omdömet 5/10, mest tack vara pommes fritesen.

 

Liebe Gruße
Nils