Våren har kommit till Berlin! Det var snart en månad sedan jag kom hit och I vanlig orning käns det som att det gått ett halvår samtidigt som det käns som igår. Ska man gå efter vädret har jag förflyttat mig väldigt långt då det gått från sibirisk vinter till behaglig medelhavssommar. Plötsligt är man inte det minst svartsjuk på vänner i Barcelona, de har ju inte ens vettig korv!

Solen sken, veckans skoluppgifter var klara och det hade varit en ganska lugn lördagsnatt. Vad mer kan an egentligen begära av en söndag? Det var en sån dag då man såg världen med nya ögon. Till exempel upptäckte jag på vägen hem till Christofer att han bor granne med en "bdsm-lounge", oskyldigt och nästan oskyltat låg det inklämd på gatan där det mest verkar bo barnfamiljer. Om det är något som käns typiskt Berlin så är det hur huller om buller allting ligger. Överallt finns byggnader lika malplacerade som det där vansinnigt fula huset på Linnégatan.

 

Nu ska detta inte handla om arkitektur utan om korv. Efter en stunds prommenad bestämde vi oss för ett gult ruckel som hade skylten Imbiß vilket kort och gott betyder gatukök på tyska. Att de inte behövt någon copywrighter för att namnge stället tog jag som ett tecken på att de fokuserar på maten. Det tillsamans med att jag började bli för hungrig för att prommenera vidare gjorde att vi slog till.

Väl framme vid luckan insåg vi att den simpla skylten kanske inte var ett tecken på kärlek till minimalism utan snarare på ägarens bristande tyska. Någonstans i virrvaret av tyska, turkiska och engelska lyckades vi i alla fall beställa varsin Thüringer med brötchen och senap samt en pommes med majonäs att dela på.

 

Mitt hår är flottare än korven jag vet

Tur att detta var en minnesvärd dag för korven var inte mycket att skriva om. Jag tror det var exakt samma leverantör som den som säljs i tunnelbanan för den var oroväckande lik. Korven  i tunnelbanan är väl å andra sidan inte direkt dålig, men den tummar på kvaliteten på det sätt som produkter riktade till stressade människor gärna gör. Lite för lite utav allt helt enkelt. Brödet var av det mjukare slaget och lätt rostat vilket var trevligt. Senapen och pommesen var också så mycket standard som det kan bli. I Sverige hade jag kunnat leva med denna senapen men med tanke på hur bra och billig senap det finns i Tyskland tycker jag man kan kräva mer. Majonäsen var så vit att den, om det inte varit så varmt, kunnat misstas för snö.  Den hade förmodligen aldrig varit i närheten av en en äggula. Men som Edward Blom Säger "Det enda som är värre än köpemajonäs är att inte få någon majonäs alls"

Det var en fantastisk dag men precis som Orup låter jag inte vädret påverka mitt humör utan ger det rättvisa betyget 4/10

Att jag inte han med ett besök första veckan är egentligen allt för dåligt, men hur firar man bättre sitt enveckorsjubileum i ett land än med ett besök i sin favoritaffär? Affär är förresten en underdrift, KaDeWe i centrala Berlin är Europas näst största varuhus (efter Harrods i London) och något av ett paradis för den matintresserade. Om man inte är sugen på att lägga över 100€ på en flaska parfym eller en rosa skjorta gör man klokt i att passera de första fem våningarna så fort som möjligt och istället träda in i sjätte våningens sjunde mathimmel. Här finns verkligen ALLT man kan önska, och allt man inte visste att man önskade sig. Att det för mig och min vapendragare Christofer J tog en halvtimme att hitta ölavdelningen säger det mesta om storleken. Det finns ett gigantiskt utbud av varor, både packeterat och över disk, och dessutom många serveringar. Något annat som är intressant är att de verkligen blandar högt och lågt. Man kan hitta både vin för 2000€ och en fryspizza för 3€ bara några meter ifrån varandra. Dock får man säga att stället över lag är väldigt dyrt, särskilt med Berlinmått mätt.

 

Nog om omgivningarna och till det väsentliga: korven! KaDeWe:s korvdisk är mycket stor och välsorterad. Dock är den ganska dåligt skyltat och det är svårt att avgöra vad som är vad. Mina ögon fastnade för en klarröd och ganska tjock läckerhet som låg längst fram i diskens skyltfönster. Trots min bristfälliga tyska så var jag snart två korvar rikare och 5,50€ fattigare. Några fraser högstadietyska senare kunde jag även lista ut att korven vi köpt hette Zopfpolnische, en fläskkorv med paprika som av namnet att döma verkar komma från Polen.

 

Efter att ha köpt upp oss på surkål och polsk öl var det dags att styra skutan hemåt. Eftersom vi bara har ett tillfälligt boende ville vi inte handla allt för mycket ingredienser så surkålen fick brynas utan varken fläsk eller kummin men den fick i alla fall puttra i lite god polsk öl av märket Lech. Korven, som doftade fantastiskt, stekte vi i lite smör. Christofer såg ut att fortfarande vara lite sliten efter helgen men när maten dukades fram sken han upp.

För er som är mer intresserade av polska fläskkorvar än av svenska indiekillar såg det ut såhär

 

Den fantastiska doften hade trissat upp mina förväntningar och jag var lite rädd att de inte skulle infrias, men jag hade ingen anledning att oroa mig. Paprikan var kanske inte lika tydlig i smaken som i lukten, men vad gör det när korven är så otroligt saftig och köttig? Det var mycket späck och mycket grovmalet kött. Alla storskaliga korvtillverkare som pratar om hög kötthalt borde göra ett studiebesök till KaDeWe:s Zopfpolnische. Det var så köttigt att man nästan kunde känna hur grisens hjärta fortfarande slog. Vissa tycker kanske liknelsen är motbjudande men jag tycker det är ett fantastiskt betyg. En såhär bra korv behöver inget annat tillbehör än lite surkål och trots avsaknaden av kummin och fläsk var det här en måltid som inte hade behövt skämmas ens på en finare restaurang. Korven var verkligen en upplevelse men eftersom detta inte är Smålandspostens ungredaktion drar jag mig för att dela ut högsta betyg. Därför får denna svåruttalade delikatess starka 9/10

Som det har antytts här i bloggen är jag numera bosatt i korvens förlovade land, Tyskland! Förutom den i dubbel bemärkelse dryga decimetern snö som ligger på gatorna så har allt gått bra hittills. Att lidl säljer sprit men inte accepterar kortbetalning har varit den största kulturkrocken såhär långt.

 

Currywurst är något av en tysk nationalrätt och serveras i varje gatukök med självrespekt. Konceptet är lika enkelt som genialt, man skivar en grillad korv och dränker den i ketchup och curry. Rätten sägs ha uppkommit i efterkrigstidens Berlin när Herta Heuwer blev introducerad för ingredienserna utav brittiska soldater. Currywurst blev snabbt en succé och kommer ni till Tyskland är det absolut ett måste att pröva en.

 

 

Att jag inte åt någon currywurst alls förra gången jag var här och att det dessutom tog tre dagar av denna vistelse är något jag skäms lite över. Därför plockade jag fram det tunga artilleriet och tog sikte på Konnopke's Imbiß på Schönhauser Allee i Prenzlauer Berg. Ett ställe med tunga meriter och traditioner då de inte bara har haft öppet i över 80 år utan dessutom var först ut i Östberlin med currywurst. Enligt kartan var det inte allt för långt ifrån där vi bor och det hade säkert stämt, om vi inte hade gått grovt vilse och fått vända om. Efter en lite väl lång promenad genom ett vintrigt Berlin kom vi fram till kiosken som låg under en tågräls och såg sådär härligt inbjudande sunkig ut som ett bra snabbmatsställe ska göra. Skyltarna lovade ”Tradition med smak sedan 1930” och mina förväntningar var skyhöga.

 

Damen som tog min beställning såg ut att ha varit med sedan stället öppnade med verkade lite glad för det. Kanske har de haft öppet så länge att de tröttnat, eller så tror de sig kunna leva endast på gamla meriter men korven kunde inte hålla vad den lovade. Den var torr och det mycket gummiaktiga skinnet hade börjat släppa lite från köttet. Förmodligen hade den legat på värmningen sedan murens dagar. Sunkigheten är ju en del av charmen med sådana ställen men här hade det faktiskt gått för långt. Med tanke på korvens kvalitet blev jag förvånad över pommesen, de var något tjockare än vanligt, mycket krispiga och bra kryddade. Kanske de bästa pommes jag någonsin ätit på ett gatukök! Att uppleva en nationalklenod i dess hemland är förstås alltid en upplevelse men om jag bara ska koncentrera mig på maten så blir omdömet 5/10, mest tack vara pommes fritesen.

 

Liebe Gruße
Nils