Våren har kommit till Berlin! Det var snart en månad sedan jag kom hit och I vanlig orning käns det som att det gått ett halvår samtidigt som det käns som igår. Ska man gå efter vädret har jag förflyttat mig väldigt långt då det gått från sibirisk vinter till behaglig medelhavssommar. Plötsligt är man inte det minst svartsjuk på vänner i Barcelona, de har ju inte ens vettig korv!

Solen sken, veckans skoluppgifter var klara och det hade varit en ganska lugn lördagsnatt. Vad mer kan an egentligen begära av en söndag? Det var en sån dag då man såg världen med nya ögon. Till exempel upptäckte jag på vägen hem till Christofer att han bor granne med en "bdsm-lounge", oskyldigt och nästan oskyltat låg det inklämd på gatan där det mest verkar bo barnfamiljer. Om det är något som käns typiskt Berlin så är det hur huller om buller allting ligger. Överallt finns byggnader lika malplacerade som det där vansinnigt fula huset på Linnégatan.

 

Nu ska detta inte handla om arkitektur utan om korv. Efter en stunds prommenad bestämde vi oss för ett gult ruckel som hade skylten Imbiß vilket kort och gott betyder gatukök på tyska. Att de inte behövt någon copywrighter för att namnge stället tog jag som ett tecken på att de fokuserar på maten. Det tillsamans med att jag började bli för hungrig för att prommenera vidare gjorde att vi slog till.

Väl framme vid luckan insåg vi att den simpla skylten kanske inte var ett tecken på kärlek till minimalism utan snarare på ägarens bristande tyska. Någonstans i virrvaret av tyska, turkiska och engelska lyckades vi i alla fall beställa varsin Thüringer med brötchen och senap samt en pommes med majonäs att dela på.

 

Mitt hår är flottare än korven jag vet

Tur att detta var en minnesvärd dag för korven var inte mycket att skriva om. Jag tror det var exakt samma leverantör som den som säljs i tunnelbanan för den var oroväckande lik. Korven  i tunnelbanan är väl å andra sidan inte direkt dålig, men den tummar på kvaliteten på det sätt som produkter riktade till stressade människor gärna gör. Lite för lite utav allt helt enkelt. Brödet var av det mjukare slaget och lätt rostat vilket var trevligt. Senapen och pommesen var också så mycket standard som det kan bli. I Sverige hade jag kunnat leva med denna senapen men med tanke på hur bra och billig senap det finns i Tyskland tycker jag man kan kräva mer. Majonäsen var så vit att den, om det inte varit så varmt, kunnat misstas för snö.  Den hade förmodligen aldrig varit i närheten av en en äggula. Men som Edward Blom Säger "Det enda som är värre än köpemajonäs är att inte få någon majonäs alls"

Det var en fantastisk dag men precis som Orup låter jag inte vädret påverka mitt humör utan ger det rättvisa betyget 4/10

Jag har hört mycket gott om Hemma hos oss men trots att jag bodde granne med restaurangen i nästan två år  så har jag aldrig avlagt någon visit. Men när Arvid L, den enda person som kan lägga upp matbilder på instagram med äran i behåll, talade om för mig att de serverar dagens korv till lunch kunde jag inte säga nej.

Hemma hos oss ligger i ett fint gammal hus på söder i Växjö (en stadsdel mycket olik söder i Stockholm) bara ett stenkast ifrån min gamla mellanstadieskola. Även om jag passerat huset tusentals gånger var det en positiv överraskning att komma in. De levde upp till sitt namn för det var väldigt trevlig och det kändes faktiskt som att komma hem till någon.

Att titta på menyn var inte lika behagligt som att se sig om i rummet då jag såg att dagens korv var en klassisk isterband. Intet ont om isterband men jag hade siktet inställd på en ny upplevelse och dessutom var det redan spikat att jag skulle laga just isterband till min familj dagen efter. När den fösta besvikelsen lagt sig insåg jag att två raka jämförande isterbandsinlägg på bloggen kunde vara en styrka, så det var trots allt med stor entusiasm jag högg in på korven.

 

Det känns konstigt och nästan lite otacksamt att säga det här men jag tycker korvens största problem var att det var alldeles för köttig. Normalt sett är ju kötthalten a och o men korngrynen ger isterbandet mycket av dess karaktär och man får inte snåla med dem. Smaken kan jag inte direkt klaga på, även om den kanske var något för syrlig, men konsistensen var inte riktigt som jag vill ha min isterband.

Korven serverades med obligatorisk dillstuvad potatis samt senap och inlagda rödbetor. Vad man vill ha till sin isterband är vida omdebatterat, till och med inom Smålands gränser. Senap är oftast det absolut bästa man kan äta till korv men jag hävdar bestämt att isterband bör avnjutas tillsammans med lingonsylt. Eftersom isterband, även i dess mindre syrliga tappning, alltid har en viss syrlighet bör den balanseras med något sött. Då tycker jag lingonsyltens sötsyrliga smak är perfekt. Rödbetor kan lätt ta överhanden. Särskilt om de, som dagens rödbetor, var på tok för söta.

Vilka tillbehör man ska ha handlar naturligvis mycket om personlig smak och kan debatteras i all evighet. Man kan i alla fall konstatera att förutom rödbetorna höll de hög kvalitet. Dillstuvad potatis kan finjusteras i all oändlighet men den som låg på talriken var mycket bra. Att servera senap till tycker jag som sagt är fel men den senap det bjöds på var det verkligen inget fel på! Den var grovkorning, lagom stark och mycket god. Normalt brukar jag vilja ha lite sötma i min senap men då rödbetorna stod för den delen kan man inte kalla denna senap för något annat än i sammanhanget perfekt!

 

För söta rödbetor och för syrlig korv med fel konsistens, men samtidigt god potatis och fulländad senap. Tillsammans smakade det ändå bra och även om alla detaljer kanske inte höll toppklass kan jag inte på något sätt kalla måltiden för misslyckad. Därför landar betyget på stabila 6/10.

Med den sorts logik som infinner sig på nyårsdagen tyckte jag det var bra att ta upp 2013 års första korv innan 2012 år sista. Eftersom korven, till skillnad från allt annat, inte har en ände utan två så tycker jag det kan vara okej att bryta mot kronologin ibland men i och med detta inlägget ska ordningen vara återställd!

Precis som förra året hade jag äran att få dela nyårsafton med den levande legenden Adam B som efter många om och men rullade in i Göteborg när det återstod 12 timmar av året. Eftersom festmiddagen ännu var några timmar bort gällde det att få något i magen så matlagningsvinet inte skulle slå allt för hårt. Eftersom Grönsakstorgetinstutitionen Gourmet Korv slagit upp en filian i Nordstan kändes det givet vart vi skulle gå!

Har bara ätit på Gourmet Korv en gång innan men förutom att de särskriver på sin hemsida tycker jag att det är ett bra ställe. Efter att ha studerat urvalet en stund bestämde vi oss båda för Tysk Specialare, ett namn som förpliktigar. Menyn bestod av en Thüringer (orökt korv med vitlök och kummin), surkål, potatissallad, bröd och dryck. Portionen var verkligen rejäl (kanske lite väl rejäl om man ska festa på lammstek några timmar senare) så även om jag tycker 72 kr är ganska dyrt för en korvlunch så får det anses som ganska prisvärt.

 

Den första slutsatsen jag drog var att brödet var fullständigt onödigt. Både att det var med på menyn och att det existerade överhuvudtaget. Meningslöst vitt bröd av oklar sort som var lätt rostat och hade någon form av örtolja på. Det hade en vidrig sötaktig smak och jag behövde bara två tugger för att inse att det gjorde mest nytta i papperskorgen.
Själva korven var betydliget bättre även om den inte fick mig att hoppa av glädje. Det var en klassisk habil bratwurst men jag hade önskat mer kumminsmak och framför allt mer svartpeppar. Kötthalten var godkänd men kan sammtidigt alltid bli högre. Potatissalladen var helt okej men lite väl mäktig. Med tanke på hur matig portionen var tror jag det hade passat bättre med den mer klassiskt tyska varianten med olja istället för den majonäsdominerade skapelse vi blev serverade.
Även om korven och potatissallade inte räckte hela vägen vill jag verkligen ge en eloge till tillbehören. Surkålen var riktigt bra, den bästa jag ätit utanför Tyskland. Jag blev lycklig när jag såg fläskbitarna i, det ingår inte alltid i Sverige. Gourmet Korv tar verkligen senap på allvar och det är något jag uppskattar otroligt mycket. Det fanns flera olika båda köpta och hemmagjorda men alla av hög kvalitet.

Vill man bli riktigt mätt till ett inte helt orimligt pris så är Gourmet Korv ett bra val och även om jag inte testat alla så är jag säker på att man inte hittar bättre snabbmat i Nordstan. Det var ganska bra men korven hade kunnat smaka mer och tillbehören hade kunnat vara mer balanserade, därför landar betyget på 6/10