Jag är fast besluten att 2013 ska bli det bästa året någonsin och det började bra med småländskt besök av matbloggaren Arvid L och hans kusin, fysikstjärnan David A. Arvids födelsedag skulle firas och då var det självklart inte fysik utan gastronomi vi skulle ägna oss åt. Förutom obskyra mexikanska öldrinkar fick vi även i oss en niorätters meny på Thörnströms kök som var fantastisk men tyvärr inte inehöll någon korv. När man hälsar på i Göteborg är det obligatoriskt att besöka Saluhallen. Väl på plats lyckades jag inte bara provsmaka en riktigt god fänkålssalami utan även att bli övertalad att köpa ett paket weißwurst. Trots att jag inte var så imponerad av den weißwurst jag köpte med mig hem från Tyskland förra hösten bestämde jag mig för att göra ett nytt försök.

Weißwurst är en frukostkorv som är typisk för Bayern, så typisk att man kallar den något otydliga gränsen mellan södra och centrala tyskland för "Weißwurstekvatorn". En äkta weißwurst ska göras färsk på morgonen och enligt ett ordspråk ska den "inte få höra kyrkklockorna", dvs ätas innan klockan 12. De korvarna jag köpte var vakumförpackade och hade över en månads hållbarhet, så trots att tillvärkaren enligt förpackningen gjort korv sedan 1925 verkar de tummat en hel del på traditionen. Vet inte hur mycket kött Franz Beckenbauer vill ha i sin weißwurst men spontant käns 73% som lite väl låg kötthalt, särskilt när ett fempack små korvar går loss på 50 kronor.

Till weißwurst ska man till skillnad från andra tyska korvar inte äta surkål, den skall istället avnjutas med salta kringlor. Efter att ha jagat runt Göteborgs centrum i arktisk kyla utan framgång ställde jag mitt sista hopp till mitt lokala bageri. Som brukligt vid kvarteren kring Järntorget fick jag med mig något oväntat hem då de tydligen bara bakade dessa kringlor under hösten. Istället köpte jag med mig en halv limpa Honey Rye (som för övrigt hade smakat precis lika bra om det hetat honungsråg) för att dryga ut måltiden.

Weißwurst ska sjuda i antingen vitt vin eller i lättsaltat vatten. Men som den småländning man är valde jag att spara vinet till eventuella efterfester. När korvarna är klara efter ca 10 minuter plockar man upp dem och serverar med bayersk senap. Eftersom Västervikssenap även den är sötstark och kommer från ett ställe där de pratar obegripligt så kändes den som ett fullgott substitut.

Jag vet inte ifall det berodde på att klockan var över tolv, att korven varit vakumförpackad, bristen på kringlor eller helt enkelt att jag och kokt korv aldrig riktigt kommer bli vänner, men det var en ganska intetsägande upplevelse. Köttsmaken var som väntat ganska svag. Det vägdes upp något utav en fin persiljesmak men jag saknade ändå svartpepparn som annars är typisk för tyska korvar. Lite mer kryddor i almänhet hade inte skadat och det var istället den utmärkta senapen som fick stå för det mesta av smaken. Just de här korvarna balanserade länge kring godkäntsträcket men jag bestämde mig till slut för 4/10. Weißwurst i allmänhet vill jag däremot inte dömma ut innan jag delat en tallrik med Thomas Müller en solig Münchenmorgon. Men tills dess håller jag mig till korvar med ursprung norr om Weißwurstekvatorn.

Jakobsdals julkorv    

När dagarna är fulla av arbete och gatorna tomma på snö blir det svårt att få den rätta julkänslan. Men Phil Spectors julskiva går det men även då sitter det hårt inne. I ett desperat försök att bota min julabstinens och min bakfylla sökte jag, som så ofta, min tillflykt till korven.

Det kändes självklart att äta julkorv och valet föll på Jakobsdals kreation som vägde in på 310 gram och enligt förpackningen skulle sjuda 30 minuter tillsammans med kryddpeppar, lagerblad och salt. Kryddpeppar är en stor personlig favorit men det samma kan inte sägas om kokt korv. Det finns såklart undantag  men jag tycker sällan det blir riktigt bra. Även tillbehören gav mig problem. Hur skulle jag äta korven? Egentligen ska den väl ätas på julbordet men som egen rätt blev det svårare. Valet föll på kokt potatis och alla korvars eviga vän, den stekta löken, som dagen till ära fick sällskap i stekpannan av lite kryddpeppar. Dessutom hade jag en klicka av min hemmagjorda senap med ingefära, nejlikor och honung.

Något osexigare än en rå julkorv är väl svårt att tänka sig. Grådaskig och sladdrig med små svarta prickar. Den blir inte mycket vackrare av att tillagas, särskilt inte då min sprack. Trots att den inte var särskilt vacker bestämde jag mig för att det var hög tid att korvbloggen fick sin första bild. Den är inte särskilt vacker men som tur är så är detta en matblogg och ingen töntig fotoblogg.

 

När jag tog den första tuggan blev jag positivt överraskad. Korven var mycket fastare och smakrikare än vad jag hade väntat mig. Kötthalten ligger på 61% vilket brukar vara katastofalt dåligt men är standard för den här korvtypen och därför helt godkänt. Den välbalanserade kryddningen kom fram bra och senapen passade perfekt till. Löken gjorde väl inte det hela sämre men den tillförde inte direkt något och det hade gått minst lika bra utan.

Korven må vara oattraktiv och gammalmodig men den levererar faktiskt, lite som en korvversion av Lars Lagerbäck. I morgon tänker jag äta det som blev över på en vörtmacka. Jag kanske borde vänta med utlåtandet tills dess men än så länge landar betyget på stabila 7/10. Om två dagar är det julafton och då kommer jag garanterat gräva djupare i korvfatet än jag brukar!

Salsiccia al Limone

Scan
23,50kr 240 gram

 

Jag ville inte ta fram det tunga artilriet med en gång så jag bestämde mig för att mjukstarta med en salsicca al limone från scan. Detta med att "italiensk" mat ska ha italiensk text stör mig något otroligt. Varför ska det stå cottura 7 minutti på pastan? Det sägs ju att pennan är mäktigare än svärdet men den rår inte på smaklökarna, lite tjusig text kan inte dölja dålig kvalitet. Denna korv har aldrig varit i närheten av Italien så "med citron" hade fungerat minst lika bra.

Korven stektes och eftersom jag ville ha tillbehör som inte tog överhanden serverades den med färsk pasta, parmesan och olivolja. Lite grönt hade kanske gjort tallriken mer tilltalande båden näringsmässigt och estetiskt men jag tycker sånt är ganska överskattat.

Tyvärr var korven en stor besvikelse. 23 kronor är väl ingen förmögenhet och man kan inte vänta sig att snabköpskorv ska hålla saluhallskvalitet, men eftersom detta var från scans finare sortiment med kartongförpackning och allt så hade jag väntat mig mycket mer. Enligt förpackningen ska köttet vara grovmalet och utgöra 90% av korven. Jag ställer mig skeptisk till båda dessa påståenden. Den var kanske något mer grovmalen än standardkorv men den kändes fortfarande smetig. I en grovmalen korv ska man kunna känna köttbitarna det gjorde man inte här. Avsaknaden av rejäl köttsmak skvallrar även om att man får ta kötthalten med en rejäl nya salt. Jag har själv jobbat i charkbranschen och vet att det fuskas en hel del på alla möjliga håll. I en 90%-ig korv ska man verkligen känna att man gnager på ett djur, inte att man tuggar på en loj deg.

Något som däremot var riktigt gott var touchen av citron. Den fräscha eftersmaken är så bra att man nästan kan förlåta korvens avsaknad av bra smak och konsistens. Detta räddar korven från den absoluta botten och gör att betyget landar på 4/10 Citron i korv är något jag absolut tror på, men då får man inte slarva med resten.