Att jag inte han med ett besök första veckan är egentligen allt för dåligt, men hur firar man bättre sitt enveckorsjubileum i ett land än med ett besök i sin favoritaffär? Affär är förresten en underdrift, KaDeWe i centrala Berlin är Europas näst största varuhus (efter Harrods i London) och något av ett paradis för den matintresserade. Om man inte är sugen på att lägga över 100€ på en flaska parfym eller en rosa skjorta gör man klokt i att passera de första fem våningarna så fort som möjligt och istället träda in i sjätte våningens sjunde mathimmel. Här finns verkligen ALLT man kan önska, och allt man inte visste att man önskade sig. Att det för mig och min vapendragare Christofer J tog en halvtimme att hitta ölavdelningen säger det mesta om storleken. Det finns ett gigantiskt utbud av varor, både packeterat och över disk, och dessutom många serveringar. Något annat som är intressant är att de verkligen blandar högt och lågt. Man kan hitta både vin för 2000€ och en fryspizza för 3€ bara några meter ifrån varandra. Dock får man säga att stället över lag är väldigt dyrt, särskilt med Berlinmått mätt.

 

Nog om omgivningarna och till det väsentliga: korven! KaDeWe:s korvdisk är mycket stor och välsorterad. Dock är den ganska dåligt skyltat och det är svårt att avgöra vad som är vad. Mina ögon fastnade för en klarröd och ganska tjock läckerhet som låg längst fram i diskens skyltfönster. Trots min bristfälliga tyska så var jag snart två korvar rikare och 5,50€ fattigare. Några fraser högstadietyska senare kunde jag även lista ut att korven vi köpt hette Zopfpolnische, en fläskkorv med paprika som av namnet att döma verkar komma från Polen.

 

Efter att ha köpt upp oss på surkål och polsk öl var det dags att styra skutan hemåt. Eftersom vi bara har ett tillfälligt boende ville vi inte handla allt för mycket ingredienser så surkålen fick brynas utan varken fläsk eller kummin men den fick i alla fall puttra i lite god polsk öl av märket Lech. Korven, som doftade fantastiskt, stekte vi i lite smör. Christofer såg ut att fortfarande vara lite sliten efter helgen men när maten dukades fram sken han upp.

För er som är mer intresserade av polska fläskkorvar än av svenska indiekillar såg det ut såhär

 

Den fantastiska doften hade trissat upp mina förväntningar och jag var lite rädd att de inte skulle infrias, men jag hade ingen anledning att oroa mig. Paprikan var kanske inte lika tydlig i smaken som i lukten, men vad gör det när korven är så otroligt saftig och köttig? Det var mycket späck och mycket grovmalet kött. Alla storskaliga korvtillverkare som pratar om hög kötthalt borde göra ett studiebesök till KaDeWe:s Zopfpolnische. Det var så köttigt att man nästan kunde känna hur grisens hjärta fortfarande slog. Vissa tycker kanske liknelsen är motbjudande men jag tycker det är ett fantastiskt betyg. En såhär bra korv behöver inget annat tillbehör än lite surkål och trots avsaknaden av kummin och fläsk var det här en måltid som inte hade behövt skämmas ens på en finare restaurang. Korven var verkligen en upplevelse men eftersom detta inte är Smålandspostens ungredaktion drar jag mig för att dela ut högsta betyg. Därför får denna svåruttalade delikatess starka 9/10

Jakobsdals julkorv    

När dagarna är fulla av arbete och gatorna tomma på snö blir det svårt att få den rätta julkänslan. Men Phil Spectors julskiva går det men även då sitter det hårt inne. I ett desperat försök att bota min julabstinens och min bakfylla sökte jag, som så ofta, min tillflykt till korven.

Det kändes självklart att äta julkorv och valet föll på Jakobsdals kreation som vägde in på 310 gram och enligt förpackningen skulle sjuda 30 minuter tillsammans med kryddpeppar, lagerblad och salt. Kryddpeppar är en stor personlig favorit men det samma kan inte sägas om kokt korv. Det finns såklart undantag  men jag tycker sällan det blir riktigt bra. Även tillbehören gav mig problem. Hur skulle jag äta korven? Egentligen ska den väl ätas på julbordet men som egen rätt blev det svårare. Valet föll på kokt potatis och alla korvars eviga vän, den stekta löken, som dagen till ära fick sällskap i stekpannan av lite kryddpeppar. Dessutom hade jag en klicka av min hemmagjorda senap med ingefära, nejlikor och honung.

Något osexigare än en rå julkorv är väl svårt att tänka sig. Grådaskig och sladdrig med små svarta prickar. Den blir inte mycket vackrare av att tillagas, särskilt inte då min sprack. Trots att den inte var särskilt vacker bestämde jag mig för att det var hög tid att korvbloggen fick sin första bild. Den är inte särskilt vacker men som tur är så är detta en matblogg och ingen töntig fotoblogg.

 

När jag tog den första tuggan blev jag positivt överraskad. Korven var mycket fastare och smakrikare än vad jag hade väntat mig. Kötthalten ligger på 61% vilket brukar vara katastofalt dåligt men är standard för den här korvtypen och därför helt godkänt. Den välbalanserade kryddningen kom fram bra och senapen passade perfekt till. Löken gjorde väl inte det hela sämre men den tillförde inte direkt något och det hade gått minst lika bra utan.

Korven må vara oattraktiv och gammalmodig men den levererar faktiskt, lite som en korvversion av Lars Lagerbäck. I morgon tänker jag äta det som blev över på en vörtmacka. Jag kanske borde vänta med utlåtandet tills dess men än så länge landar betyget på stabila 7/10. Om två dagar är det julafton och då kommer jag garanterat gräva djupare i korvfatet än jag brukar!

Salsiccia al Limone

Scan
23,50kr 240 gram

 

Jag ville inte ta fram det tunga artilriet med en gång så jag bestämde mig för att mjukstarta med en salsicca al limone från scan. Detta med att "italiensk" mat ska ha italiensk text stör mig något otroligt. Varför ska det stå cottura 7 minutti på pastan? Det sägs ju att pennan är mäktigare än svärdet men den rår inte på smaklökarna, lite tjusig text kan inte dölja dålig kvalitet. Denna korv har aldrig varit i närheten av Italien så "med citron" hade fungerat minst lika bra.

Korven stektes och eftersom jag ville ha tillbehör som inte tog överhanden serverades den med färsk pasta, parmesan och olivolja. Lite grönt hade kanske gjort tallriken mer tilltalande båden näringsmässigt och estetiskt men jag tycker sånt är ganska överskattat.

Tyvärr var korven en stor besvikelse. 23 kronor är väl ingen förmögenhet och man kan inte vänta sig att snabköpskorv ska hålla saluhallskvalitet, men eftersom detta var från scans finare sortiment med kartongförpackning och allt så hade jag väntat mig mycket mer. Enligt förpackningen ska köttet vara grovmalet och utgöra 90% av korven. Jag ställer mig skeptisk till båda dessa påståenden. Den var kanske något mer grovmalen än standardkorv men den kändes fortfarande smetig. I en grovmalen korv ska man kunna känna köttbitarna det gjorde man inte här. Avsaknaden av rejäl köttsmak skvallrar även om att man får ta kötthalten med en rejäl nya salt. Jag har själv jobbat i charkbranschen och vet att det fuskas en hel del på alla möjliga håll. I en 90%-ig korv ska man verkligen känna att man gnager på ett djur, inte att man tuggar på en loj deg.

Något som däremot var riktigt gott var touchen av citron. Den fräscha eftersmaken är så bra att man nästan kan förlåta korvens avsaknad av bra smak och konsistens. Detta räddar korven från den absoluta botten och gör att betyget landar på 4/10 Citron i korv är något jag absolut tror på, men då får man inte slarva med resten.