Jag har tidigare rapporterat från öst här på bloggen. Då var det enligt önskemål från min vän Saul som ville uppleva den så romantiserade sovjetdoftande misären. Som vissa kanske minns levde det inte riktigt upp till våra förväntningar. Vi såg en del risiga hus men att det var både solsken och gatufestial tog lite udden utav det gråa.
Jag har fått jobb på en restaurang (kinahypen till trots kan jag inte riktigt leva på bloggandet än) och för att få ha ett sådant i Tyskland måste man ha ett "Rote Karte" som är ett slags intyg på att man känner till regler kring livsmedelshygien. Det innebär i sann tysk serviceanda att man får åka till en förort och köa en stund för att få titta på en halvtimmesfilm om att man ska tvätta händerna efter att man har varit på toa. När det är klart får man en papper prytt av en snygg stämpel av den sorten tyskarna är så förtjusta i. Det hela går på 20€, ganska dyr bio kan man tycka.

Idag var min resa alltså varken frivillig eller samtidigt som någon gatufestival men solen sken i alla fall och gjorde sitt bästa för att få mig att tro att det redan var 1 maj igen. Hade det inte varit för de spridda snöhögar som låg kvar på sina ställen hade jag nog kunnat gå på det för det var verkligen en fin dag. Att ta sig till hälsovårdsmyndigheten i Lichtenberg krävde cirka 40 minuter och två byten. Att åka tunnelbana är bland det värsta jag vet men idag kunde jag åka övanför jord större delen av resa vilket ändå gör det lite roligare. Bland annat passerade jag för första gången Berghainbyggnaden i nyktert tillstånd vilket kändes lite konstigt.

Vid Lichtenbergs hållplats var det inte bara dags för det andra bytet utan efter lite moget övervägande även för lunch. Man vet aldrig hur länge man kan få vänta hos tyska myndigheter och dessutom var jag lite orolig att jag efter min utbildning i hygien inte skulle våga äta på ett gatukök igen. De matinrättningar som finns på hållplatserna brukar vara mer kiosk än gatukök men här var det Imbiss för hela slanten. Det fanns currywurst, bratwurst och bulette (ungefär som biffar), allt för rimliga 1,20€. Jag hade int ätit någon currywurst sedan jag kommit tillbaka till Tyskland så det kändes självklart. Det känns som det varit en lite väl stor andel currywurst här på bloggen och det är svårt att säga något om de som inte sticker ut från mängden. Korven hade godkänd köttighet men kunde kryddats bättre. Däremot var såsen välkryddad och även om de inte var så fyllig så hade den ett fint och välavvägt sting. Det brötchen man fick till var lite väl snålt tilltaget men det kan jag förlåta då det för en gångs skull inte snålades på curryn. Nästan alla korvförsäljare, till och med mina favoriter på Curry 61, brukar ha på så lite currypulver att det gränsar till falsk marknadsföring. Även om det var en rätt genomsnittlig Currywurst så gör stinget i såsen och generositeten att betyget inte kan bli annat än 7/10. Nu i veckan fyller jag år, räkna med att det kommer firas med korv av det högre snittet!