När jag bodde i Växjö var jag i Malmö med hyffsat jämna mellanrum men nu var det väldigt länge sedan och det var dags för en comeback. Senast jag var där var det för att se Daniel Johnston och även nu träffade jag ett galet geni, den möjligtvis något mer sansade Adam Baig.

Redan andra dagen i stan blev vi inbjudna till en annan växjöbekant, nämligen Simon W som slagit ett slag för gentrifieringen och köpt en lägenhet på Möllan. Han bjöd på klassiska småländska isterband men det multikulturella Malmö sken igenom i de något oortodoxa tillbehören. Förutom klassisk senap och det mindre klassiska men inte heller chockerande potatismoset bjöd han på currylök som helt enkelt var finhackad rå lök med curry över. Lite som en fattigmanscurrywurst. Enligt Simon var det ett gammalt familjerecept och det funkade väldigt bra. Curryn tog lite udden av den skarpa löksmaken och det var inget problem att äta skedvis. Ett udda och roligt tillbehör som jag kan tänka mig är ännu bättre på en grillkväll på sommaren.

Några dagar och otaliga falafel senare var det dags att åka hem men jag var såklart fortfarande nyfiken på korvutbudet. Med hjälp av den fiffiga googlingen malmö+korv hittade jag ett ställe som hette Korvhuset som blev sista anhalten på min skåneresa innan det bar av hemmåt.

Jag beställde Andouille, en för mig okänd korv som kryddats med rödpeppar, vitlök och timjan och serverades i ett bröd tillsammans med surkål och rejält med senap. Korven var god men saknade det där lilla extra stinget. Brödet var föredömligt grillat men surkålen kom direkt ur burken vilket jag tycker blir lite tråkigt när den inte får ligga och götta till sig med diverse såser som på Günters. Hade man kokat surkålen med lök, fläsk och så vidare så hade den här rätten blivit en riktig fullträff, framför allt på grund av senapen som var helt fantastisk. En av de absolut bästa som jag har ätit! Den var söt och smakrik men betydligt starkare än den här sortens senap brukar vara. Äntligen en värdig svensk utmanare till den tyska senapskonsten.

Medan vi satt och åt hörde jag att nästan alla andra som kom in och beställde valde isterband och eftersom det är en favorit köpte jag med mig två stycken samt en burk av husets senap hem. Killen i kassan förklarade att de minsann var äkta smålänningar som visste hur isterband ska smaka och när jag kom hem visade det sig att han hade helt rätt! Det kan mycket väl vara den bästa isterband jag har ätit. Sen väljer jag lingonsylt till framför senap, hur bra den än är.