Till skillnad från korvfestivaler så tar musikfestivaler som många av er kanske vet ganska lång tid att återhämta sig ifrån vilket är anledningen till att det här inlägget är lite sent. Jag hade gjort felbedömningen att jag efter fem dagar på Fusion skulle vilja hänga några dagar i Berlin vilket inte alls var fallet. Efter nästan en vecka i tält längtade jag bara hem till min egen säng men valde ändå att göra det bästa av situationen och utforska några vita fläckar på min egna berlinkarta.

En sådan var currywurstmuseet som jag flera gånger tänkt besöka men det har aldrig blivit av. Ett museum om korv är naturligtvis fantastiskt och ännu roligare när det är så specialiserat. Museet ligger i de nyupprustade, turistiga och ganska ocharmiga kvarteren kring Potsdamer Platz. Prissättningen var där efter och inträda var i sammanhanget vansinniga 11 euro. Jag flashade mitt utgångna mecenatkort och lyckades få ner priset till 8,50. Även det ganska dyrt men som smålänning gläds man över allt.

Museet var ganska litet men lyckades ändå få ett ganska bra helhetsbegrepp på företeelsen currywurst. Historian om hur rätten uppkom i efterkrigstidens nödtorft är väldigt intressant och gavs mycket utrymme. När jag läste tyska på universitetet pratade vi mycket om de olika tyska nationernas grundningsmyter och även currywursten har två sådana. Om den har sitt ursprung i Hamburg eller i Berlin tvista de lärde, men ni kan nog räkna ut vilken linje museet gick på. En intressant historia i sammanhanget är den som Herta Heuwer som startade stadens första currywurststånd och tog med sig det hemliga receptet till sin sås i graven.

Förutom den intressanta historiska avdelningen kändes mycket som utfyllnad. En mycket grundlig genomgång av olika kryddor som kan vara med i såserna kändes lika givande som att gå in i den korvvagn som stod uppställd mitt i museet, komplett med plastkorvar och tomma kryddburkar. Mer intressant var en karta som visade currywurstställen runt om i världen. Överallt från Amerika till Japan och Europas allra västligaste punkt sprider exiltyskar och korvälskare i allmänhet currywurstens budskap över jorden.

Hur mycket jag än gillar idén att man har ett museum om en korvrätt och hur intressant den rättens historia än är så kan man inte komma ifrån att museet inte är mycket mer än en simpel turistfälla. Som en del i en utställning på ett fullfjädrat museum (varför inte historiska museet vid Unter den Linden?) hade det passat perfekt men när jag som ändå läste precis allt gick igenom det på under en halvtimme känns det lite väl litet för att stå på egna ben, särskilt till det priset. Som jämförelse betalde jag 7 euro för en fullprisbiljett till det närliggande filmmuseet där jag gick i drygt tre timmar.

I vilket fall är det väl ändå på något sätt tanken som räknas. Tyskland ligger ju som bekant långt före Sverige vad gäller livsnjutande men någon gång i framtiden hoppas jag att även vi får ett dedikerat korvmuseum. Varför inte ett isterbandsmuseum någonstans i de småländska skogarna?