27 är ju som bekant en farlig ålder för rockstjärnor. Om korvbloggare har ett liknande bäst före datum låter jag vara osagt men man får hoppas att det i så fall är något senare. Egentligen är väl 27 ingen ålder men jag kände mig i alla fall så pass gammal att jag inte hade något större lust att ställa till fest utan valde istället att fly landet och besöka Margot Wallströms gamla spökskrivare Boris i London.

Även om England inte direkt är känd för sin fantastiska matkultur så finns ju som bekant det mesta i London och jag hade långt i förväg siktat in mig på Bubbledogs som Arvid en gång gästbloggade om.

Dock så är frukost som bekant dagens viktigaste mål och vi valde att börja dagen på omtalade Cereal Killer som även om de inte serverar någon korv är så pass bisarrt att det måste nämnas. Det är ett ställe som endast serverar flingor. En tallrik flingor på Cereal Killer är antitesen till en fräsch chiapudding. Inte nog med att flingorna har en sockerhalt på en bra bit över 50%, de serveras med chokladsås, karamellmjölk och andra helt orimliga tillbehör. Stället är väldigt 90-talskitschigt inrett och även om det kanske inte är något kulinarisk upplevelse kan det vara värt ett, men bara ett, besök. Redan vi ett eventuellt andra finns det överhängande risk att utveckla diabetes.

Rejält sockerstinna gav vi oss sedan av till Borough Market som är en fantastisk matmarknad som får Östermalmshallen att framstå som ett risigt ICA-nära. Här fanns verkligen allt att köpa och mycket att provsmaka vilket man ju uppskattar som smålänning. Den enda nackdelen var att en stor del av marknaden låg utomhus vilket säkert är jättecharmigt på sommaren men mindre roligt i februari. Tyvärr kunde vi inte äta så mycket eftersom vi hade ett pressat schema och snart skulle vidare till Bubbledogs men jag köpte hem en del. På grund av logistikproblem kunde jag inte köpa så mycket som jag hade önskat men i korvväg blev det fyra olika salamisorter, mer om dem senare.

Arvid har redan gjort en grundlig sammanfattning av Bubbledogs koncept men för at sammanfatta så är det ett ställe som endast serverar korv och champagne. Korvarna är tunna och lite enklare hot dogs men väldigt saftiga och bra i sin genre även om jag hade kunnat önska mig lite mer djup i smakerna. Det är oftast klokt att välja en enklare komposition för att verkligen få känsla för ett ställets kvalitet men eftersom toppingen är så stor del av hotdogs skulle jag kanske valt något annat än surkål och karamelliserad lök som visserligen var gott men inte heller särskilt banbrytande. Brödet var luftigt och gott men det var framförallt tillbehören som imponerade. Horny devils som var någon slags friterade potatis/majsbollar med chili i. Väldigt gott och med välavvägd hetta men lite väl mäktiga. Vi tog också in en coleslaw som dels var riven istället för hackad och dessutom väldigt lätt med lite eller ingen majonnäs. Just här hade jag kanske föredragit den en aning krämigare men generellt tycker jag det är en väldigt bra idé men en friskare coleslaw och det kan bli utmärkt till något som annars är väldigt flottigt. Vi beställde också in sötpotatispommes som var standard men av hög kvalitet.

Kvaliteten på champagnen vågar jag inte uttala mig om men den passade bra till korven. När jag högg in på horney devils och chilin brände i munnen saknade jag dock en öl till och man får väl ändå säga att ölen är och förblir korvens bästa vän. Det är en väldigt kul idé att nischa sig på just korv och champagne, jag uppskattar alla försök att ta in korven i finrummet. Samtidigt kan man argumentera att det blir lite mycket nischande och på gränsen till spexigt att ha ett så smalt och hårt mallat koncept. Kanske är det vad som behövs för att sticka ut i London? Att de säljer Rotkäppchen på Curry 61 känns mer genuint men jag tycker ändå man ska ge Bubbledogs en elogé för att de tänker i nya banor och skänker korven lite stjärnglans.

Då det, var man än reser ifrån, alltid tar evigheter att flyga någonstans vågade jag inte köpa några färska korvar utan fick nöja mig med att köpa torkade på Borough Market. I en liten fransk affär, komplett med ägare med rolig brytning hittade jag stort urval salami med alla tänkbara smaker och färger. Då det var antingen 4£ styck eller 3 för 10 köpte jag naturligtvis tre (när ska Amnesty ta strid för den mänskliga rättigheten att få mängdrabatt på korv?). Valet föll på fikon, Roquefort och blåbär (!). I en annan butik köpte jag även en korttidslagrad salami vilket ju låter lite märkligt men som var en genial idé. Den smakade inte som en salami brukar men verkligen smälte i munnen. Den smakade mer som en råbiff med lite salamieftersmak, helt perfekt med andra ord.

De här korvarna får man ändå lov att betrakta som fynd för sitt pris. Roqueforten var god och fyllig (även om man kanske inte hade känt att det var just Roquefort i ett blindtest) men den bästa var den med fikonsmak. Man måste vara försiktig med frukt i mat då det lätt kan bli för sött men den här var helt perfekt avvägd. Den hade inte mycket sötma alls men desto mer av den där speciella eftersmaken som fikon har och som gör det så gott. En fullträff! Blåbärssalamin valde jag mest på grund av färgen men den var tyvärr långt ifrån lika lyckad som sin fikonkryddade broder. Här hade den bäriga sötman tagit över allt för mycket och även om den absolut slank ner så var den långt ifrån lika bra som de andra två.

Ni som har följt bloggen ett tag vet att jag de senaste åren firat min födelsedag på mytomspunna Günters korvar tillsammans med den minst lika mytomspunne Johan Berggren. I år inföll min födelsedag på en söndag som är enda dagen då Günters har stängt men jag och Johan tog gruvlig revansch redan dagen efter. En gång i tiden kunde jag göra hattrick i güntersbesök på en vecka men nu var det länge sedan jag var där och det var verkligen kul att vara tillbaka.

Jag blev så pass inspirerad att jag bara tre dagar senare var tillbaka i sällskap med min mamma som var på besök i stan. Hon har svårt för stark mat och tog på min rekommendation den godaste av de mindre starka korvarna, en coburger. Hon hoppade både senap och chilidressing men tog surkål till vilket gladde mig. För några år sedan hade hon aldrig tänkt tanken att äta surkål men som tur är har jag fått över henne på den ljusa sidan.

Som ni ser var hon mycket nöjd både med korven och med att få debutera på min blogg.

Istället för en renodlad födelsedagsfest blev det alltså ett mer lågintensivt firande i nästan en vecka. Det kanske inte är så dumt att bli äldre ändå! 

Det är otroligt viktigt att vara tydlig. Restaurangen KRUBBs otydlighet kring sina öppettider i kombination med Arvids otydligt formulerade planer ledde till att vår lunch började med att vi stod på var sin sida av stan och argt undrade var den andra var. Några raska promenader och ett par byten med tunnelbanan senare kom jag dock fram till Kungsholmen och nämnda restaurang och han precis i tid till sista beställningen. Jag vet själv hur det är med kunder som kommer precis innan stängning och säger att de är så heeemskt ledsna men naturligtvis inte bryr sig ett dugg om att jag vill gå hem. Personalen på KRUBB såg bara lite, lite irriterade ut och det räknar jag i det här fallet som god service!

Jag han inte försjunka allt för djupt i menyn men bestämde mig för tropisk korv som var en het fläskkorv toppad med mangosalsa. Jag var lite sugen på att likt Arvid ta lammkorven men detta ska ju som bekant vara året då jag prövar nya saker.

 

Näst efter rostad lök är mango min favoritgrönsak och även om man måste vara väldigt försiktig med sötma i mat så var salsan god och passade bra till korven. Nu när jag tittar på bilden ser jag att korven var toppad med någon form av sås men jag minns tydligt att jag saknade sås när jag åt den. Även om salsan bidrog med en viss saftighet så hade jag gärna haft mer sås för att lyfta rätten. Det var inte bara toppingen som var lite torr utan även själva korven vilket var synd för smaken var fin med välbalanserad hetta och smaker som passade bra med salsan. Brödet var väldigt gott och påminde om det man får på Taylors & Jones i såväl utseende som smak. Köper de in bröd därifrån eller har de bara lyckats planka receptet med större framgång än mig? Pommesen var också goda men på tok för salta vilket kanske berodde på att vi som sena gäster fick bottenskrapet. Till dem fick man en dippbearnaise  som även den var god men lite väl lite av.

Naturligtvis älskar jag att det öppnar nya korvrestauranger och jag tror att krubb, om man bara finkalibrerar rätternas saftighet och såsmängd, kan ha något riktigt stort på gång. Kanske måste deras visioner bli lite tydligare?

Som avslutning vill jag ge en eloge till ett anonymt fan som äntligen gått tillbaka till den ljusa sidan