Goa Körvar
Så var det nu äntligen dags att avlägga en något sen rapport från mitt besök i Göteborg. Anledningen till min resa var att besöka avslutningsfesten för den legendariska indieklubben Jazzhuset som en gång i tiden var som ett andra hem för mig men väl i stan passade jag naturligtvis även på att äta lite korv.
Som trogna läsare kanske minns så skrevs de första inläggen här på bloggen från mitt dåvarande boende på klassiska Olivedalsgatan. Nu har det gått drygt fyra år sedan jag lämnade stan och det mesta är sig likt förutom popklubbarnas utdöende och gentrifieringen av Tredje långgatan. På min tid var det den sömnigaste gatan söder om Älvsborgsbron men nu formligen kryllade det av uteställen. Eftersom jag älskar sunkiga miljöer nästan lika mycket som jag älskar barer är jag något kluven till den här utvecklingen men känner ändå att så länge sexaffärerna och stripklubbarna finns kvar på Andra lång så är hoppet inte helt ute för kvarteren kring Järntorget.
Något annat som har hänt under tiden jag varit borta är att Oceanen har öppnat vid Stigbergstorget och jag är lite ledsen att det inte fanns redan på min tid. Någon värdig ersättare till Jazzhuset kommer staden naturligtvis aldrig att få men Oceanen verkade inte allt för långt ifrån med trevlig stämning, överkomlig öl och framförallt: korv!
På grund av diverse förseningar i tågtrafiken kom jag och min värdinna för helgen Caroline fram ganska sent och rejält hungriga. Jag hade bespetsat mig på en Tutacapa dog, en chorizo gratinerad med cheddarost vilket lät fantastiskt dekadent och precis vad man behöver efter en försvarlig mängd öl på en uppiffad hamnbakgata. Tyvärr innebar vår sena ankomst inte bara att hungern hann krydda rejält utan även att många korvar var slut. I en mycket mörk sekund trodde jag att jag skulle vara förpassad till ett vegetariskt val men som tur fanns Rhodos dog kvar. Lammkorv är ju oftast gott och även om myntadressing och råa rotfrukter kanske inte är mitt förstaval av korvtillbehör så låter det inte heller helt fel.
Det är alltid kul med nya och lite oväntade tillbehör, särskilt om de kan bryta av mot en stabbig korv. Sen var just idén med morot och rödbetor kanske bättre i teorin än i praktiken. Lite menlöst i smaken och lite för påträngande i konsistensen. Dressingen med vitlök och mynta var god och passade bra till korven men samtidigt lite snålt tilltagen. Tyvärr var korven inte riktigt vad jag hoppats på då hettan var på tok för obalanserad. Inte så att korven nödvändigtvis var för stark, jag har ätit starkare korvar som fortfarande varit utmärkta, men det fanns inte mycket annan smak som balanserade upp den. Den smakade starkt och inte så mycket mer. Jag blev lite besviken men som plåster på såren var pommesen mycket bra och den hemmagjorda senapen helt fantastiskt. Även om det inte riktigt levde upp till mina förväntningar så var Oceanen ett mycket trevligt ställe och jag skulle inte tveka att gå dit igen, om inte annat för att få smaka på tutapaca som jag tror kan vara en riktig fullträff bara man prickar in hettan.
Dagen efter var det dags för Jazzhusets omtalade begravning. Eftersom det här inte är djungeltrumman ska jag inte gå in på detaljerna men det kändes som ett värdigt (ett ord som sällan nämnts i samma mening som Jazzhuset) avsked. Som uppvärmning grillade jag korv på Gårdas kanske mysigaste innergård tillsammans med ICA-legendarerna Jacob, Lasse och Emil. Jag måste erkänna att kvällen slet så pass mycket på mig att jag inte minns allt för mycket av hur korvarna smakade men sällskapet höll världsklass och det är ju kanske det viktigaste av allt här i de goa göbbarna stad!
