Det har hänt otroligt mycket den senaste tiden, vilket tyvärr inte har återspeglats på bloggen.

En recension ska såklart helst vara lika färsk som en weisswurst och ju längre tiden går hinner både antalet ätna korvar och prestationsångesten öka i samma takt som minnena bleknar. Nu har det gått så lång tid att det krävs en sammanfattning för att jag ska kunna gå vidare och möta sommaren med öppet sinne och rent samvete.

Bland annat har jag gjort det jag sa att jag aldrig skulle göra och flyttat tillbaka till Stockholm. Det finns ju som bekant en mycket känd liknelse med korven, tyvärr handlar den inte om att livet är oförutsägbart för i så fall hade den passat utmärkt här.

 

I förra inlägget lovade jag både curry och romantik och nu är det hög tid för min flickvän Sanna att göra debut på bloggen, ett otroligt stort steg i ett förhållande. Det var tätt mellan hennes berlinbesök under våren och det var givet att hon skulle pröva stadens stolthet currywursten. Då jag under min sista tid i Berlin behövde lämna mitt älskade Neukölln för Prenzlauer Berg (Berlins Aspudden) föll valet på närliggande Konnopkes som är ett av Berlin äldsta och kändaste currywursställen men, tyvärr måste jag säga, inte riktigt lever upp till ryktet. Det ligger visserligen riktigt fint (på ett halvsunkigt sätt) under s-bahnspåret med fina målningar och en urtysk service. Korvarna är helt okej men såsen är under all kritik, den saknar all form av djup, dessutom snålas det rejält med curryn. Sanna är till min farfars stora besvikelse vegetarian och åt därför en vegetarisk korv som hon tyckte var ovanligt god för att vara en sådan men hon hade lite svårt att förstå vad själva curryn hade där att göra.

Det kanske är oetiskt av en korvbloggare att vara tillsammans med en vegetarian men i krig och kärlek är som bekant allt tillåtet! Vad jag däremot har svårare att acceptera är den här styggelsen. Även om jag har väldigt svårt för sojakorvar så är marsipan något av det värsta jag vet och att tillverka en korv i det ser jag som en ren förolämpning. Jag hittade den på KaDeWe där jag var med min familj som lyckades klämma in ett besök precis innan jag flyttade tillbaka till Sverige.

Min syster har till skillnad från mig inte ärvt min pappas matinteresse och tittade mig en gång under helgen djupt i ögonen och sa allvarligt ”Det här kommer kanske krossa ditt hjärta, men jag gillar inte korv så mycket”. Jag blev såklart lite ledsen men samtidigt rörd av hennes ärlighet och som ni ser på bilden är hon inte helt främmande för korv.

Sedan snart en månad bor jag nu i Skarpnäck som jag måste säga har överträffat mina förväntningar. Framför allt utmärker det sig genom den fantastiska baren Piloten där en stor del av områdets invånare tillbringar en lika stor del av sin tid. Det finns även många mysiga områden som gjorda för att grilla korv i. Jag bjöd in min gamle vän Zeth och min nya rumskompis Hans att i all enkelhet grilla några albanska nötkorvar i det gröna. Korvarna kunde smakat mer men var riktigt saftiga och med några rejäla klickar ajvar på var det inte alls så dumt.

Finns det något mer förbrödrande än att grilla korv.

Jag utlovade romantik och för er som inte tycker det varit nog av den varan bjuder jag på det här egengjorda konstverket:

Sverige är inte så dumt ändå