Som trogna läsare kanske minns tog den här bloggen sina första stapplande steg för nästan fem år sedan när jag fortfarande bodde i Göteborg. Sedan dess har många korvar ätits och mycket vatten runnit under broarna och nu var det dags att åka tillbaka för att visa Sanna ”mitt Göteborg”.

Första kvällen innehöll ingen korv men väl gratis vin på tåget betalat med SJ prio poäng, något jag knappast hade kunnat drömma om när jag som tjugoåring satte mig på tåget dit för att titta på min första andrahandslägenhet, lyckligt ovetande om hur många sådana jag hade framför mig.

Det svåraste med krökiga helgresor är oftast att hitta på något vettigt och lagom ansträngande att göra på eftermiddagarna men som tur var hade vi fått nys om en streetfoodmarknad på Hisingen. Vi gav oss dit med bloggbekantingen Caroline och två glada debutanter i form av hennes göbbe Adam och helgens värdinna Marie. Kollektivtrafiksbåtresan över Göta älv kändes som en klockren avvägning mellan att vara turist och lokalbo och när vi kom fram var vi riktigt hungriga, en hunger som knappast blev mindre av vetskapen om att tillställningen hade oktoberfesttema.

Det kan lätt gå lite troll i att anordna oktoberfestevenemang i Sverige men här kändes det ändå som en lagom och inte allt för seriös nivå. Det fanns både dirndlar och öl i enliterssejdlar, två saker jag i alla fall aldrig klagar på. Mer kritisk kan man vara till bandet som spelade umpa-umpa versioner av svenska hits (typ Sommaren är kort). Här balanserade det farligt nära gränsen men var ändå så pass bisarrt att man bara kunde älska det.

Korven då? Jo visst fanns det sådan. Jag köpte en bacon och vitlökskorv som serverades med majonnäs, picklad rödlök och rostad lök i ett briochebröd. Vid sidan av fick man lite surkål. För detta betalade jag 60 kronor vilket kändes ytterst rimligt.

Korven var riktigt bra! Kanske hade önskat lite mer baconsmak och senap hade inte heller suttit fel till men majonnäsen funkade riktigt bra. En korv långt över genomsnittet men det som framförallt stod ut var brödet. Jag har ju tidigare hyllat Taylor & Jones bröd men detta var bättre. Båset där jag köpte den var en filial till Wurst som redan var målet för kvällen. Mina förväntningar var skyhöga!

Caroline hade sett ut Würst i förväg och menyn hade fått det att vattnas i munnen. Stället ligger passande nog i mina gamla kvarter i Linné.

Efter viss vånda valde jag en Beef Würst med nötkött och ost toppat med bbq mayo, coleslaw, ”black garlic” och stekt lök. Till det tog jag en potatissallad med bacon, rödlök, äpple och vinäger som jag hade kallat tysk men som här kallades fransk. Det hela sköljdes ned med weissbier.

Förutom grammatiken i namnet var det en riktig fullträff! Korven var god och fyllig i smaken även om den kanske hade kunnat ha lite mer ost. Det var bra smak men jag hade gärna haft lite mer av den där härligt rinniga känslan. Toppingen var också bra även om löken och vitlöken kanske var lite väl ”black”. Bröder var precis lika gott som det jag åt tidigare. Potatissalladen saknade lite sting, dressingen hade behövt lite dijon. Jag hade gjort klokt i att följa de andras exempel och välja pommes då de var mycket bra. Allt som allt var jag mycket nöjd med maten och imponerad av Würst i allmänhet. Jag tycker ställen som serverar finkorv ofta missar på enkla detaljer men här hade man en bra helhet. Priset, 200 för korv, tillbehör och öl känns mycket överkomligt.

Glöm Feskekyrka, är det någonstans du ska äta i Göteborg är det Würst!