Det är oroliga tider, både i Sverige och ute i världen. Då känns det tryggt att min gode vän Boris flyttat till Stockholm och in på UD. Inte nog med att det förbättrar det säkerhetspolitiska läget, det ger även ett gott skäl att höra av sig till Carlo och samla ihop Barbros Boys - de tre musketörer som för cirka fyra år sedan satte hjärtan och grammatikböcker i brand på kursen Tyska I.

 

Nackdelen med att jag har haft den här bloggen ganska länge nu är att det blir jobbigt att leta upp gamla inlägg för att länka men ni som har bättre ork/minne kanske vet att dessa två har förekommit på bloggen tidigare, bland annat under mitt första besök på Günters. Nu var det dags för återträff och då blev den självklart korv. Platsen för dagens middag var hemma hos Boris som bor ett stenkast från ovan nämnda korvmecka tillsammans med sin majestätiska katt som bär det lika majestätiska namnet Stanislav.

 

På vägen dit passerade vi hötorget och köpte upp oss på salsiccia och surkål. Salsiccia är kanske en oortodox kombination men det var, för att citera en känd matbloggare, "precis vad vi var sugna på". Sedan sist vi såga har Carlo gått och blivit vegetarian men filosof som han är hade han inget emot att steka sina veggkorvar med våra, tvärt om fick de gärna rulla runt lite extra i köttsaften. En intressant och tänktvärd synpunkt.

 

Salsiccian hade bra smak men var en aning torr. Något jag tänkt mycket på senaste tiden är att det i mångt och mycket är just saftigheten som skiljer korvagnarna från dito vetet (jämför gärna med föregående inlägg). En kryddning kan man i viss mån läsa sig till men rätt saftighet kräver känsla och tillagningsteknik, något jag inte minst märkt när jag stoppat själv. Surkålen till blev helt okej men då vi gjorde den vegetarisk saknade det där lilla extra av smak och flått som fläsket ger.

 

Korven har som bekant två ändar men vänskapen ingen alls. Om det är fler gamla (eller nya) vänner som vill mötas upp på en korv, hör av er!

 

Ibland händer allt bra på en gång, till exempel att Adam Baig kommer på besök och att ens SJ-priokort går upp till grå nivå. Jag vågar inte uttala mig om ett eventuellt samband men tror heller inte att det kan vara en slump. Adam är välkänd för bloggens läsare (och förhoppningsvis för fler än så). Han var faktiskt med i ett av de allra första inläggen och det var hög tid för en favorit i repris.

 

Jag jobbar väldigt nära söderhallarna och det var perfekt att glida in där på hemvägen och köpa korv till kvällen på Lulles Deli. Det fanns mycket att välja på men jag fastnade tillslut för en avlång skapelse med namnet fransk bondkorv.

 

Väl ute i Skarpnäck tillagades korvarna i ugnen och serverades med en klassisk olje- och vinägerbaserad potatissallad som dagen till ära piffats upp med lite bönor. Korvarna hade god smak (även om jag kanske kunde önskat lite lite mer örtighet) och en väldigt trevlig konsistens. De var nästan lite sega. Det låter ju inte så bra, men tänk halloumi, något åt de hållet. Dock hade de gärna kunnat få vara lite saftigare. Även om de inte var extraordinära så tyckte jag Lulles verkade lovande och kommer definitivt att göra ett återbesök.

 

För länge sedan bodde Adam i Stockholm och jag kom på besök, nu är det alltså ombytta roller. Under dessa tidiga visiter brukade jag även besöka en god festivalvän och jag minns att vi gick och åt dumplings för jag hade läst i DN att det var "det nya" (hypen gick så lång att de kallade dumplings för "Stockholmskebab", en mycket mörk fläck i tidningens historia). Denna vän, vi kan kalla honom S, har av bostadsskrivningstekniska skäll bett om tillfällig anonymitet men har i vilket fall flyttat ut till en lägenhet i Nacka med en terass som formligen KRÄVER att bli grillad på.

 

När jag blev inbjuden på att "grilla korv på balkongen eller något" hade jag inte riktigt förstått hur stor balkongen var och när han skrev att han "bara ska åka och köpa en grill" hade jag inte riktigt förstått att han inte menade en engångsgrill utan en riktigt Webergasolgrill. Väldigt satsigt för en tisdagskorv och en mycket imponerande inställning.

När vi efter många om och men fått igång grillen var det dags att sätta tänderna i kvällens korvar. En chorizo som var habil men kunde ha betydligt högr kött- och kryddhalt. Den andra korven var spännande nog en halloumikorv. Den var alltså inte gjord av halloumi utan var en köttkorv med halloumibitar i. Korven hade bra smak men osten kändes oklar. Poängen med ost i korv är ju att den ska smälta medan poängen med halloumi är konsistensen. Nu blev det typ att bitarna halvsmält lite men man fick varken det rinniga hos en vanlig ost eller det typiska halloumituggmotståndet. S är inte en lika van korvätare som jag och åt på tallriken. Jag åt istället mina i bröd med BBQ-sås, ajvar och surkål vilket var riktigt gott och knappast blev sämre av det grova korvbrödet och den ljumma semsommarkvällen.