Kinesisk mat har verkligen blivit en favorit på sista tiden och är något jag lagar ofta. Förutom att det är gott så är det oftast kul och relativt enkelt att laga. Man behöver investera i lite såser och kryddor i början, men sen går det som smort. Det kändes därför som ett givet spår att utforska under nästa korvsession.

Jag har gjort lite research och Kina verkar inte ha någon särdeles stark korvkultur. Enligt mina efterforskningar verkar det främst vara olika typer av blodkorvar eller torkade korvar man äter. Jag var inte särskilt sugen på något av det och valde därför att låta mig inspireras av kinesiska smaker snarare än att återskapa något traditionellt.

Kineser älskar som bekant fläsk så det kändes givet. Min pappa föreslog även anka och det är ju också något man förknippar med Kina.

Fläskkorven kryddade vi med sichuanpeppar, stjärnanis, lök, chili, vitlök och ingefära. Just stjärnanis är en riktigt bra smakförhöjare till kött som jag använde till mina kanske bästa korvar någonsin, de med parmesan, stjärnanis och karamelliserad lök. Problemet med stjärnanis är att man ogärna vill bita i en. Jag började med att göra ett avkok, men det fick gå lite för länge och blev hemskt beskt. Då kom jag ihåg att jag sist låtit den steka med löken för att ge smak. Tyvärr hade jag använt de flesta men jag hade i alla fall kvar några som fick följa med i stekpannan. Detta innebar byte från salladslök till gul lök i smeten, men jag hade också i lite av det gröna på från salladslökar eftersom det ser så trevligt ut. Smeten provstektes och smakade bra, med tydlig karaktär av sichuanpeppar.

Till ankan använde vi förutom baskryddorna salladslök, ingefära och vitlök även kryddblandningen five spice. Jag är ärligt talat inte särskilt insatt i den, men det lät som något man har till anka. Vi hade även i lite risvin. Provsmakningen gav lite märkliga resultat. Svårt att sätta fingret på vad det var men eftersom vi aldrig tidigare gjort ankkorv visste vi inte heller riktigt vilken annan riktning vi skulle kunna gå så vi bestämde oss för att köra på och se. Korvarna fick sedan ligga till sig i kylen i två dagar innan det var dags att provsmaka.

Jag funderade lite på hur man skulle kunna servera korvarna. En tanke var att servera dem i baobröd. Tror det hade kunnat bli gott men kanske lite opraktiskt då de har lite fel storlek. Man hade kanske kunnat göra avlånga baobröd eller väldigt korta korvar men det får eventuellt bli till nästa gång. Istället valde vi att servera med ris och lite tillbehör.

 Det blev smashad gurka och pak choi wokad med svarta bönor. Jag var lite rädd att korven skulle bli torr så jag gjorde även en sås. Löst baserad på dandansås med sesampasta och chiliolja med sediment som huvudingredienser. Vi friterade även de överblivna ankskinnen som tillbehör.

Fläskkorven hade en god grundsmak men jag hade önskat mig lite mer sting och karaktär. Framför allt sichuanpepparn försvann nästan helt. Vet inte om det beror på lagringen? Man toppar ju ofta med sichuanpeppar, kanske är aromerna flyktiga? I vilket fall var korven helt klart godkänd.

Ankkorven var däremot mindre lyckad. Dels var den alldeles för lös och blev aningen svampig i konsistensen. Dessutom var den lite märkliga bismaken kvar. Vet inte om det var att five spice inte var rätt eller om vi bara tog för mycket. Även ankskinnet blev lite sådär, vi fick inte alls tillräckligt krisp i det.

Även om ankan var ett litet fiasko tyckte jag helheten blev lyckan. Såsen och övriga tillbehör gick dessutom hem ordentligt. Framför allt farfar uppskattade pak choien riktigt mycket.

Dagen efter att jag återvänt till Stockholm från min turné söderut var det dags för årets korvfestival. Den blev som bekant uppskjuten på grund at Corona. Sedan såg det ut som att vi inte skulle kunna gå ändå eftersom vi hade biljett till lördagen då det visade sig att ingen av oss var i stan. Som tur var så var korvfestivalen generösa och lät oss byta dag. Det var inte vilken dag som helst, utan Sveriges nationaldag, och jag kan faktiskt inte tänka mig ett bättre sätt att fira än att äta en massa korv.

Det tog förvånansvärt lång tid innan vi fick smaka vår första korv. Säkert ett par minuter. Det första som mötte oss var argentinsk chorizo, men den var tillfälligt slut och istället för att vänta på att den skulle tillagas gick vi vidare. Första rummet var förvånansvärt korvlöst. Lite olika såser och oljor blandades med föga smaklös konst med lösa korvkopplingar. I nästa rum möttes vi först av ölkorv där man var tvungen att be om smakprov. Ett otyg vi givetvis inte ville uppmuntra. Sedan följde något stånd med oliver och liknande innan vi äntligen fick hugga några gratis smakprover. Lite förvånande och trist så var de från ICA, dock selection och helt okej. Det var en korv med tryffel som hade skum bismak och svampig konsistens, ibland känns det som folk tror att man kan kasta lite tryffel på vad som helst och tro att det blir bra. Deras andra korv var med vitlök och chili och helt klart bland den övre halvan av festivalens korvar.

När man varit med några år börjar man känna igen rätt många tendenser och utställare, tyvärr även Sausage and friends. Allmänt kändes det som att det var lite färre utställare i år och att de som var där var något större. Inte Scan-stora, men ändå företag snarare än hemmastoppare. Att vi gick sista dagen var både positivt och negativt. Å ena sidan fick vi en del korvar gratis, antagligen för att de inte ville släpa med dem hem. Å andra sidan var det en del som var slut, bland annat en helt vansinnigt god älgpastrami, inte korv men rysligt gott ändå.

Vår skörd

 

 

 

Mina köp vänster till höger:

Älggrillare, en god klassisk grillkorv med mix av älg och gris. På köpet fick jag en Älgdeli, liknande men i falukorvsstil. Kommer nog sitta riktigt fint med stuvade makaroner.

Bodenring, en riktigt trevlig, rökt smörgåskorv. Sådan man ofta åt när man var liten men av rejält mycket bättre kvalitet. Kommer bli utsökt på knäckebröd med senap. Då det var en korv för 40 och 4 för 100 köpte vi två var. Slog till på en renkorv, även den att ha på mackan och även den god.
Inte nog med att det var bra mängdrabatt, de slängde även med varsitt paket Bodenpirr. Nog för att det låter som något norrlänningar känner när de träffas av Amors pilar, men det är snarare en trevlig ölkorv. Kanske inte hade köpt den men man säger inte heller nej till något som är gratis, en känsla jag kallar smålandspirr.

Två salami från den buttre fransmannens butik. Tyvärr var han inte där personligen då han antagligen drack champagne med någon vacker kvinna. Istället var det två yngre förmågor som höll affärerna rullande. Sortimentet vad tyvärr något utplockat, bland annat var favoriten med Roquefort slut. Jag smakade en med basilika och oliver som inte riktigt föll mig på läppen utan valde klassiska vitlök respektive fikon.

Sist men inte minst ett paket riktigt bra käsekrainer som var precis så härligt ostiga som man kan önska sig. De ser kanske inte mycket ut för världen, men jag längtar riktigt mycket efter att sätta tänderna i dem.

Några andra händelser och iakttagelser:

-          Patrik Arve var där och sålde hemmasnickrad korv. Tyckte han var en frisk fläkt i På spåret men bakom korvstoppningsmaskinen har han mycket kvar att lära. Hans veganska chorizovariant var vad han själv hade kallat ”fett keff”.

-          Smakade en korv med 10 % mango i smeten. Var först lite rädd att styggelsen korvish gjort comeback, men jag tyckte det blev ganska bra. Rekommenderades i en kryddig sallad och det tror jag absolut kan funka en varm sommardag.

-          Flera bensinmackar var där och ställde ut, varför? Kul att de försöker bättra på sitt sortiment men det krävs lite mer om man inte ska behöva skämmas i finare sällskap.

-          Vi smakade sedan ölkorvarna i början. Väldigt stark och på tok för mjuk och flottig för att vara en ölkorv.

-          Stensåkra levererade som vanligt stabila korvar. Saknade däremot Krubberiet som jag tyckte var bäst sist.

-          Wermdö delikatesser som ett tidigare år hade en vedervärdig isterband höll sig i år till klassiska korvar, men fortfarande av låg kvalitet. Kul för nackafarsorna att kunna grilla något lokalt men här tycker jag verkligen man behöver ta sig i kragen om man ska få någon annan att bry sig.

-          Tidigare år har det känts väldigt gubbigt, men i år var det en väldigt jämn fördelning i både ålder och kön. Kan kanske också hänga ihop med vår besökstid. Kanske lockar fredag 16.00 fler gubbgäng medan 13 en helgdag även lockar ut familjerna ur deras hålor, för det var många barn.

-          Grynkorvens vänner var som alltid där och bjöd på helt okej korvar kombinerat med god stämning i världsklass. För varje år som går blir jag allt gladare över att jag köpte deras grynkorvs-CD på min första festival.

Det sista vi gjorde var att smaka den argentinska korven som äntligen blivit klar. Den hade en bra, väldigt hemgjord konsistens och man kände att den var gjord med mycket passion, men jag hade önskat lite mer tangohetta i kryddningen.

Sedan gick vi ut i solen, mätta och belåtna och tog en öl på en av Hornsgatans risigare uteserveringar.

Jag börjar få lite rutin och korvfestivalen är kanske inte någon omvälvande upplevelse men samtidigt är det alltid trevligt att gå dit, inte minst när den var inställd förra året. Om jag är i Stockholm när det är dags nästa gång kommer jag definitivt att gå.