Igår gick en epok i graven. Under de två senaste åren har jag vältrat mig i pennor stulna från mitt arbete. Men när man är student får man som bekant varken pengar eller ”löneförmåner”. Så när bläcket i min sista reklampenna tog slut hade jag därför inget annat väl än att snällt knalla ner till min lokala galleria och betala för mina pennor som en respektabel medborgare.

Min lokala galleria heter Neuköllner Tor och är ganska liten. Jag brukar inte gå hit så ofta men jag gör det ibland eftersom det är det närmaste stället där jag kan fylla på mobilpengar (det här fantastiska systemet att man kan göra det överallt har inte riktigt kommit till Tyskland).

Inte nog med att gallerian bara ligger ett stenkast från förra veckans korvresmål, på dess parkering ligger dessutom liten korvkiosk. Den är orangemålad och täckt i Hertha Berlin-klistermärken. Killen som jobbar där är kanske den enda sympatiska människa med tribaltatueringar som jag har träffat. Han är faktiskt en av de trevligaste människor jag träffat över huvud taget, i alla fall i korvbranschen. Med ett glatt bemötande som inte ens den grinigaste ICA-chefen hade kunnat anmärka på bjuds det på anekdoter bland annat om hur han spelat ishockey mot svenska damlandslaget (förlust 8-2).

Mitt förra jobb försökte ibland ge mig annat än pennor, till exempel en falsk tro på att service är viktigare än allt annat. Visst är det viktigt med service, men elva gånger av tio väljer jag att köpa välkryddad Sremska från en vresig serbisk tant framför att köpa en Sibyllawienerkorv från någon äppelkäck fjortis med blekta tänder.

Priset är också sekundärt till smaken, men ändå något som jag tar med i beräkningarna. Normalt tar stället 1,5€ för en currywurst, men idag var det någon form av erbjudande som innebar att det bara kostade otroliga 1€ styck! Att köpa två kändes självklart. Jag brukar alltid tänka att något man har betalat med mynt räknas som gratis. Det funkar i Sverige men kan vara en farlig inställning när man bor i ett land med Euro. I vilket fall känns det befriande på något sätt att köpa två korvar och betala med bara ett mynt.

Nog är väl detta en rejäl måltid alltid! Den kanske inte innehåller hela kostcirkeln, men om pizzasås kan räknas som grönsaker borde väl ketchup också kunna göra det? Korvarna var ganska standard men klart av det bättre snittet. Kunde varit mer peppar men fin persiljesmak. Jag kallas ibland för såsmonster på släktmiddagar då jag brukar dränka maten i sås om tillfälle ges men här kan jag faktiskt tycka det har gott lite över styr. Visst får man absolut inte snåla på ketchupen och visst behöver man inte äta upp allt. Men samtidigt kommer man få slänga mycket i onödan trots att varje tugga, hur man än vrider och vänder, nästan är mer ketchup än korv. Sen tycker jag de har snålat med curryn vilket händer allt för ofta men så klart är oförlåtligt.

Jag vill inte att sådant som väder, humör och bemötande ska spela in allt för mycket i betygen utan försöker att vara hård men rättvis. Prissättning måste man dock ta med i beräkningen och eftersom currywurst är currywurst och ingen Michelinmåltid får man bedöma det för var det är. Det var inte perfekt men samtidigt klart över medel och för 1€ tycker jag inte man kan begära så mycket mer än möjligen att de skvätter på lite mindre ketchup nästa gång. Efter mycket moget övervägande landar betyget på 7/10.

Det har varit lite mycket simpel gatukökskorv här på sista tiden men jag tycker det är viktigt att man täcker allt. Man måste kunna uppskatta de enkla njutningarna i livet. Matbloggar som bara handlar om det allra exklusivaste är spännande men det blir samtidigt lite för mycket när det ena bara ska vara mer förträffligt än det andra. Samtidigt är det inte utvecklande att bara harva runt på gatukök vecka ut och vecka in. Jag lovar ingen michelinkorv men till nästa inlägg ska jag försöka få tag i något mer spännande!