Jag är fast besluten att 2013 ska bli det bästa året någonsin och det började bra med småländskt besök av matbloggaren Arvid L och hans kusin, fysikstjärnan David A. Arvids födelsedag skulle firas och då var det självklart inte fysik utan gastronomi vi skulle ägna oss åt. Förutom obskyra mexikanska öldrinkar fick vi även i oss en niorätters meny på Thörnströms kök som var fantastisk men tyvärr inte inehöll någon korv. När man hälsar på i Göteborg är det obligatoriskt att besöka Saluhallen. Väl på plats lyckades jag inte bara provsmaka en riktigt god fänkålssalami utan även att bli övertalad att köpa ett paket weißwurst. Trots att jag inte var så imponerad av den weißwurst jag köpte med mig hem från Tyskland förra hösten bestämde jag mig för att göra ett nytt försök.

Weißwurst är en frukostkorv som är typisk för Bayern, så typisk att man kallar den något otydliga gränsen mellan södra och centrala tyskland för "Weißwurstekvatorn". En äkta weißwurst ska göras färsk på morgonen och enligt ett ordspråk ska den "inte få höra kyrkklockorna", dvs ätas innan klockan 12. De korvarna jag köpte var vakumförpackade och hade över en månads hållbarhet, så trots att tillvärkaren enligt förpackningen gjort korv sedan 1925 verkar de tummat en hel del på traditionen. Vet inte hur mycket kött Franz Beckenbauer vill ha i sin weißwurst men spontant käns 73% som lite väl låg kötthalt, särskilt när ett fempack små korvar går loss på 50 kronor.

Till weißwurst ska man till skillnad från andra tyska korvar inte äta surkål, den skall istället avnjutas med salta kringlor. Efter att ha jagat runt Göteborgs centrum i arktisk kyla utan framgång ställde jag mitt sista hopp till mitt lokala bageri. Som brukligt vid kvarteren kring Järntorget fick jag med mig något oväntat hem då de tydligen bara bakade dessa kringlor under hösten. Istället köpte jag med mig en halv limpa Honey Rye (som för övrigt hade smakat precis lika bra om det hetat honungsråg) för att dryga ut måltiden.

Weißwurst ska sjuda i antingen vitt vin eller i lättsaltat vatten. Men som den småländning man är valde jag att spara vinet till eventuella efterfester. När korvarna är klara efter ca 10 minuter plockar man upp dem och serverar med bayersk senap. Eftersom Västervikssenap även den är sötstark och kommer från ett ställe där de pratar obegripligt så kändes den som ett fullgott substitut.

Jag vet inte ifall det berodde på att klockan var över tolv, att korven varit vakumförpackad, bristen på kringlor eller helt enkelt att jag och kokt korv aldrig riktigt kommer bli vänner, men det var en ganska intetsägande upplevelse. Köttsmaken var som väntat ganska svag. Det vägdes upp något utav en fin persiljesmak men jag saknade ändå svartpepparn som annars är typisk för tyska korvar. Lite mer kryddor i almänhet hade inte skadat och det var istället den utmärkta senapen som fick stå för det mesta av smaken. Just de här korvarna balanserade länge kring godkäntsträcket men jag bestämde mig till slut för 4/10. Weißwurst i allmänhet vill jag däremot inte dömma ut innan jag delat en tallrik med Thomas Müller en solig Münchenmorgon. Men tills dess håller jag mig till korvar med ursprung norr om Weißwurstekvatorn.

När DN nämner korv som exepel på en mattrend 2013 blir man naturligtvis glad.

Med den sorts logik som infinner sig på nyårsdagen tyckte jag det var bra att ta upp 2013 års första korv innan 2012 år sista. Eftersom korven, till skillnad från allt annat, inte har en ände utan två så tycker jag det kan vara okej att bryta mot kronologin ibland men i och med detta inlägget ska ordningen vara återställd!

Precis som förra året hade jag äran att få dela nyårsafton med den levande legenden Adam B som efter många om och men rullade in i Göteborg när det återstod 12 timmar av året. Eftersom festmiddagen ännu var några timmar bort gällde det att få något i magen så matlagningsvinet inte skulle slå allt för hårt. Eftersom Grönsakstorgetinstutitionen Gourmet Korv slagit upp en filian i Nordstan kändes det givet vart vi skulle gå!

Har bara ätit på Gourmet Korv en gång innan men förutom att de särskriver på sin hemsida tycker jag att det är ett bra ställe. Efter att ha studerat urvalet en stund bestämde vi oss båda för Tysk Specialare, ett namn som förpliktigar. Menyn bestod av en Thüringer (orökt korv med vitlök och kummin), surkål, potatissallad, bröd och dryck. Portionen var verkligen rejäl (kanske lite väl rejäl om man ska festa på lammstek några timmar senare) så även om jag tycker 72 kr är ganska dyrt för en korvlunch så får det anses som ganska prisvärt.

 

Den första slutsatsen jag drog var att brödet var fullständigt onödigt. Både att det var med på menyn och att det existerade överhuvudtaget. Meningslöst vitt bröd av oklar sort som var lätt rostat och hade någon form av örtolja på. Det hade en vidrig sötaktig smak och jag behövde bara två tugger för att inse att det gjorde mest nytta i papperskorgen.
Själva korven var betydliget bättre även om den inte fick mig att hoppa av glädje. Det var en klassisk habil bratwurst men jag hade önskat mer kumminsmak och framför allt mer svartpeppar. Kötthalten var godkänd men kan sammtidigt alltid bli högre. Potatissalladen var helt okej men lite väl mäktig. Med tanke på hur matig portionen var tror jag det hade passat bättre med den mer klassiskt tyska varianten med olja istället för den majonäsdominerade skapelse vi blev serverade.
Även om korven och potatissallade inte räckte hela vägen vill jag verkligen ge en eloge till tillbehören. Surkålen var riktigt bra, den bästa jag ätit utanför Tyskland. Jag blev lycklig när jag såg fläskbitarna i, det ingår inte alltid i Sverige. Gourmet Korv tar verkligen senap på allvar och det är något jag uppskattar otroligt mycket. Det fanns flera olika båda köpta och hemmagjorda men alla av hög kvalitet.

Vill man bli riktigt mätt till ett inte helt orimligt pris så är Gourmet Korv ett bra val och även om jag inte testat alla så är jag säker på att man inte hittar bättre snabbmat i Nordstan. Det var ganska bra men korven hade kunnat smaka mer och tillbehören hade kunnat vara mer balanserade, därför landar betyget på 6/10

Eftersom jag tar min blogg på mycket stort allvar började jag året med att äta korv. Tiden var 6 på morgonen och platsen var Statoil vid Marklandsgatan. Vi var antagligen inte de enda som uttnyttjat deras generösa öppettider för när jag och min vapendragare Adam rullade in var korvarna slut och vi tvingades vänta på grillen.

 

Det hindrade inte mig från att beställa en french hot dog med ost och baconkorv. Med den sorts självförtroende som man får av tre flaskor vin svarade jag "ALLT!" när damen frågade vilken dressing jag ville ha.  Med tanke på tidpunkten vill jag inte klaga allt för mycket på servicen men det var knappast den bästa korv jag ätit. Trots väntan var korven kall och ganska maklös. Att blanda alla sorters dressing var inte heller lika genialt som det lät men jag får väl skylla mig själv.

Korvåret kunde börjat bättre men nu är det i alla fall här! Jag ser fram emot ett år fullt av avlånga smakupplevelser.