Denna veckan hade jag besök från ingen mindre än festivalprofilen Saul! Han uttryckte de något udda önskemålen om att besöka "Berlins mest shady kvarter" och avnjuta"södermalmsshopping fast inte second hand".

Många av Berlins tidigare fattigkvarter har blivit erövrade av unga hippa människor som drivit upp priserna och tvingat de tidigare invånarna att flytta. Detta är dock mest i Väst. Jag och Saul var fast beslutna att utforska stadens östra delar och röra oss mot gamla Sovjet både fysiskt och mentalt.

Magdalenenstraße ligger relativt central men är en väldigt lurig hållplats. Går man upp i ena uppgången hamnar man i ett småtrevligt radhusområde. Går man upp i den andra hamnar man bland riktigt risiga betongklossar och total DDR-misär. Vi såg nedlagda fabriker med utslagna fönsterrutor, men kunde inte riktigt avgöra ifall det var de eller bostadshusen som var sunkigast.

Några hållplatser längre ut med tunnelbanan var det faktiskt något bättre, men kanske inte något ställe man åker på semester till. Vi spatserade runt vid Hellersdorf som är tredje sista hållplatsen på U5-linjen. Förutom en försvarlig mängd knarkare och arga män med ännu argare hundar var det något av en mysig småstadskänsla över platsen.

Eftersom det var första maj, som verkar vara en större grej i Tyskland än i Sverige, pågick det någon form av festival på torget. Det björds på dansuppvisningar, korv och obscena mängder öl. När det är stadsfestivaler i Sverige brukar det finnas öltält men här kunde man snarare hägna in det lilla område där det inte såldes öl.
Självklart behövde vi lite korv för att komma i form inför kvällens popklubbsäventyr. Vi bestämde oss för ett grillstånd där det luktade helt fantastiskt. Valet föll på varsin Krakauer, vars namn förde mina tankar till Polen. Det polska köket är enligt mig nästan lika underskattat som det tyska.

 

En föga smickrande bild

 För 3€ ska man kanske inte lägga ribban allt för högt, men det var precis vad den goda grilldoften hade fått oss att göra. När första bettet var taget krävdes det ingen Sherlock Holmes för att räkna ut att det var de välkryddade stekarna och inte korvarna som fått det at lukta så gott. Något direkt polskt var det svårt att hitta i korvarna. Jag skulle säga att detta var helt vanlig bratwurst om än större och med några senapsfrön i. Senapsfrön är något jag uppskattar mycket i korv men här var det helt enkelt för lite. När förhoppningarna man fått av grilldoften hade lagt sig fick man ändå inse att det var en helt okej korv. Saul tyckte det smakade vidrigt och var på tillbakavägen tvungen att köpa dagens tredje påse MM:s för att få bort smaken ur munnen. Jag var inte riktigt lika kritisk. Korven var i alla fall bättre än de dåligt koreograferade dansuppvisningarna så jag tycker helt klart att den var värd 5/10