Zweimal KaDeWe
Jag blev lite förvånad när jag insåg att jag bara skrivit om KaDeWe en gång här på bloggen. Man skulle kunna skriva precis hur mycket som helst om det stället och det var verkligen på plats med ett andra besök. Tysklands nationaldag var annalkande, och hur firar man den bättre än med korv?
Det var ovanligt folktomt när jag runt femtiden gick in genom de stora glasdörrarna. Tyskarna verkade inte lika angelägna om att ladda upp med delikatesser inför den stora dagen som jag var. Därför kunde jag lugnt slå mig ner i serveringsdelen av korvdisken och behövde inte vänta särskilt länge på att få service, som dessutom med tyska mått mätt höll mycket hög kvalitet. Efter en stunds funderande valde jag att beställa en Eisbeinbockwurst. Just bockwurst är ingen personlig favorig men eftersom eisben (fläsklägg) är det så tänkte jag att det kunde bli en spännande kombination. När det gällde tillbehören behövde jag inte tveka en sekund, det var självklart surkål och dagens första weissbier som gällde. Många mer skulle det bli.
Man kan som sagt skriva hur mycket som helst om KaDeWe och det samma gäller deras surkål, den är verkligen helt fantastisk! Precis som Edward Blom påpekar så är surkål, till skillnad från vad många svenskar tror, inte något man kan äta direkt ur buken. Den ska brynas och sedan puttra i köttspad och/eller öl. Lite fläskbitar och kumminfrön mår den heller inte dåligt av. Surkålen på KaDeWe är inte bara gjord utav fina råvaror utan dessutom kokad i ett mycket mustigt spad. Den har en flottig beläggning som, även om det kanske inte låter så gott, rundar av på ett perfekt sätt. Trots att den är vegetarisk har den en köttsmak som många kötträtter hade avundats. I stundens hetta sms:ade jag min måltidskreationsstuderande vän Arvid och kallade denna surkålen för ett mästerverk, ett uttalande jag kan stå för även i skrivande stund och utan weissbier i blodet.
Att kalla den tillhörande korven för ett mästerverk är väl att gå lite väl långt men den var helt okej. Det var som sagt en lugn dag och den hade nog väntat i kokkärlet lite för länge för sitt eget bästa. Den hade en något svampig konsistens men det räddades av de lite större köttbitarna (eisbein!) som fanns i. Det fanns också på gott och ont en hel del stora späckbitar i. Jag tycker om späck i korv men här var de lite väl stora. Korven hade en ovanligt bra köttsmak för den här typen av korv vilket naturligvis berodde på eisbeinbitarna. Däremot hade jag önskat en bättre och tydligare kryddning.
Det var ovanligt folktomt när jag runt femtiden gick in genom de stora glasdörrarna. Tyskarna verkade inte lika angelägna om att ladda upp med delikatesser inför den stora dagen som jag var. Därför kunde jag lugnt slå mig ner i serveringsdelen av korvdisken och behövde inte vänta särskilt länge på att få service, som dessutom med tyska mått mätt höll mycket hög kvalitet. Efter en stunds funderande valde jag att beställa en Eisbeinbockwurst. Just bockwurst är ingen personlig favorig men eftersom eisben (fläsklägg) är det så tänkte jag att det kunde bli en spännande kombination. När det gällde tillbehören behövde jag inte tveka en sekund, det var självklart surkål och dagens första weissbier som gällde. Många mer skulle det bli.
Man kan som sagt skriva hur mycket som helst om KaDeWe och det samma gäller deras surkål, den är verkligen helt fantastisk! Precis som Edward Blom påpekar så är surkål, till skillnad från vad många svenskar tror, inte något man kan äta direkt ur buken. Den ska brynas och sedan puttra i köttspad och/eller öl. Lite fläskbitar och kumminfrön mår den heller inte dåligt av. Surkålen på KaDeWe är inte bara gjord utav fina råvaror utan dessutom kokad i ett mycket mustigt spad. Den har en flottig beläggning som, även om det kanske inte låter så gott, rundar av på ett perfekt sätt. Trots att den är vegetarisk har den en köttsmak som många kötträtter hade avundats. I stundens hetta sms:ade jag min måltidskreationsstuderande vän Arvid och kallade denna surkålen för ett mästerverk, ett uttalande jag kan stå för även i skrivande stund och utan weissbier i blodet.
Att kalla den tillhörande korven för ett mästerverk är väl att gå lite väl långt men den var helt okej. Det var som sagt en lugn dag och den hade nog väntat i kokkärlet lite för länge för sitt eget bästa. Den hade en något svampig konsistens men det räddades av de lite större köttbitarna (eisbein!) som fanns i. Det fanns också på gott och ont en hel del stora späckbitar i. Jag tycker om späck i korv men här var de lite väl stora. Korven hade en ovanligt bra köttsmak för den här typen av korv vilket naturligvis berodde på eisbeinbitarna. Däremot hade jag önskat en bättre och tydligare kryddning.
När tillbehören är såhär bra blir det svårt att bedömma korven. Naturligtvis lyfts den av tillbehören men samtidigt kan den blekna i jämförelse när den ska bedömmas på egen hand. Korven i sig var god och intressant och får därför medelbetyget 6/10. Måltiden i sin helhet får ett mycket högre betyg. Med en prislapp på 7,50€ inklusive dryck var den dessutom ovanligt billig för stället.
Innan jag lämnade han jag dessutom lägga 6€ på två käsekreiner som jag tog med mig hem för att äta senare.
Som jag länge har sagt så blir man ingen proffsfotograf bara för att man har ett instagramkonto.
För er som inte vet så betyder käse ost på tyska. Det är inte bara ost blandat i smeten som i mögelostkorven jag gjorde själv utan mer som stora "fickor" med ost som smälter när korven blir varm. Det blir såklart mycket gott men också mycket flottigt och i efterhand borde jag kanske haft något annat tillbehöv än mitt smörstinna potatismos. Jag är ingen salladsförespråkare men här hade det inte varit helt fel.
Själva korven var bra kryddad med en hel del paprika. Naturligvis blir inte kötthalten jättehög när man klämmer in en massa ost men jag tycker inte man kan klaga. Med den smälta osten blir det så klart väldigt krämigt och saftigt men jag önskar att de haft en lite smakrikare ost. Nu kändes det som att det gjorde mer för konsistensen är för smaken. Även om den inte var perfekt så gör KaDeWe aldrig något halvdant och Käsekreinern får ett snäppet högre betyg än Bockwurste, det vill säga 7/10
Weißwurst (Lidl)
Finns det något värre än att vakna och inse att man inte har något kaffe hemma? Jag tror inte det. Detta hände mig i veckan. Saken blev knappast bättre av det var den blåsigaste och regnigaste dagen på flera månader men vad gör man inte för den man älskar, i mitt fall morgonkaffet. Efter en femminuterspromenad i stark motvind kom jag fram till Lidl och möttes av en överraskande storslagen oktoberfestskyltning. I hela butiken fanns det öl och mat av mer eller mindre bayerskt ursprung.
Egentligen skulle jag bara ha kaffe men jag tycker fortfarande det är fascinerande att gå runt i matbutikerna här i Tyskland och jämföra med Sverige. Under mitt flanerande gick jag förbi korvdisken där min blick fastnade på ett vitrutigt paket. Det var ett Weißwurst-kit komplett men korvar och bayersk senap. Jag har recenserat weißwurst förr här på bloggen utan att bli jätteimponerad men den är trots allt tänkt att ätas till frukost och jag tänkte att detta var ett perfekt tillfälle att ge den en ny chans.
Egentligen skulle jag bara ha kaffe men jag tycker fortfarande det är fascinerande att gå runt i matbutikerna här i Tyskland och jämföra med Sverige. Under mitt flanerande gick jag förbi korvdisken där min blick fastnade på ett vitrutigt paket. Det var ett Weißwurst-kit komplett men korvar och bayersk senap. Jag har recenserat weißwurst förr här på bloggen utan att bli jätteimponerad men den är trots allt tänkt att ätas till frukost och jag tänkte att detta var ett perfekt tillfälle att ge den en ny chans.
Går köksduken i Bayerns färger behöver man inte jobba så mycket med upplägget på tallriken.
Kanske har jag blivit mer tysk i mentaliteten eller så var det att jag åt dem innan klockan tolv, men dessa korvar var mycket bättre än mina tidigare weißwursterfarenheter. Jag kan inte direkt säga att de var köttiga men de hade en mycket fylligare och rundare smak. Kokt korv är alltid kokt korv men de hade en ovanligt fast konsistens som var mycket bra och därför landar betyger på 7/10. Ska man hitta något att klaga på så hade persiljasmaken kunnat vara tydligare. Den tillhörande senapen var söt, grov och god precis som jag vill ha den men den var på tok för svag. Med mer hetta hade den varit perfekt.
Min dröm om att dela en weisswurstfrukost med Thomas Müller lever inte bara kvar, den har blivit starkare!