Någon, jag tror det var Växjös nya pophopp Emil ”SILVER” Gustafsson, sa att terminsstarten är det egentliga nyåret. Det är oftare på höstkanten än i januari som det händer nya saker och man gör förändringar i sitt liv.

Förutom att detta är första inlägget från min nya dator, som till skillnad från monstret jag släpade runt på innan inte väger mycket mer än den berömda baguetten på Snack Bar, så är det inte allt för stora förändringar i mitt liv men det kan ändå vara på sin plats att se tillbaka på sommaren lite.

En av sommarens höjdpunkter var Arvids omtalade och efterlängtade grisfest. Redan när vi var 18 pratade han om att fira sin 25-årsfest med helgrillad gris. Såhär i efterhand framstår detta löfte som lite märkligt eftersom Arvids matlagningskunskaper vid den här tidpunkten sträckte sig till att beställa pizza och kanske, om han kände sig riktigt ambitiös, koka nudlar.

Nu, sju års intensiv väntan senare, när han är gastronom ut i fingerspetsarna var det klart att förväntningarna var höga och jag skulle hjälpa honom att infria dem genom att vara med och stoppa korv till festen. Som bekant är ingen grillfest komplett utan korv och eftersom det var spanskt tema gjorde vi Chorizo. Vi hade ett recept som vi utgick ifrån men eftersom vi inte är några receptslavar lade vi till späck och nästan dubblade mängden kryddor. Efter några provsmakningar nådde vi en nära nog perfekt smak med riktigt bra sting och en bra saftighet.

Väl på Öland var det naturligtvis den headlinande grisen som var festens visuella centerpiece men även om den var väldigt god och saftig så verkade det, glädjande nog, som att många tyckte korvarna var det godaste av alla de rätter som serverades. Om det sen berodde på vårt skickliga hantverk eller på att de serverades några timmar och otaliga öl senare är jag däremot för ödmjuk för att svara på.

 

 

Eftersom jag ägnat mer tid åt att sälja än att äta korv i sommar så kändes det som en värdig avslutning på sommarlovet att besöka Günters som haft semesterstängt en tid. Som sällskap hade jag de bloggdebuterande David och Yasmin som även de försökte krama ur det sista ur sommaren innan de återvände till Europas lärosäten. Allt som går att säga om Günters har väl mer eller mindre sagts men de var mycket nöjda med besöket och David lyckades med konststycket att äta två korvar (i olika bröd!). Leif GW hade varit stolt!