Jag har nu nått upp i åldern då man har eget företag istället för punkband och går på parmiddagar istället för rejv på fredagskvällarna. Även om det är läskigt hur åren går så behöver ju detta inte vara något negativt, i alla fall inte om man får komma hem till Arvid och Ofelia och äta korv.  

Detta var strax efter Taylors & Jones vegkorv-gate men Ofelia valde ändå att använda deras produkter som bas för sin korvrätt som tydligen är något av hennes specialitet. Det var en klassisk fläskkorv med salvia i som fick sällskap av T&J:s gudomliga korvbröd som jag ju inte lyckades återskapa men som de tydligen säljer i butiken som tur är för oss misslyckade bagare.

Brödet hade först stekts i smör (kalla bröd är ju som bekant en dödssynd) och sedan toppats med salladsblad en hemmagjord aioli. Därefter följde korvens BFFs ketchup och rostad lök. Uppmärksamma läsare kanske noterat att den tredje delen i denna heliga treenighet, senapen, saknades men ni som är ännu mer uppmärksamma har förstås förstått att det fanns med i aiolin. Slutligen toppades anrättningen med rikligt med riven parmesan, något som jag ju också hade på min lunchmacka i mitt senaste inlägg och som är mycket underskattat tillsammans med korv i allmänhet (det slår mig nu hur länge sedan det var jag åt Lennart och Brors parmesankorv, det måste bli bättring snarast).

Det blir väldigt flottigt men det är inte nödvändigtvis något minus i min bok. Det påminde lite om en korvversion av den klassiska ”grismackan” på snackbar, ett gott betyg!

Även om det var korvmiddag så har Arvid och Ofelia naturligtvis mer vett än att bjuda på sojakorv som vegetariskt alternativ. Annas haloumi med matvetesallad såg mycket god ut och kändes som ännu ett bevis på att vegetarisk mat är bäst när den står på egna ben istället för att kopiera kötträtter.