Äntligen är det dags för en debut på bloggen som varit väldigt efterlängtad, i alla fall av huvudpersonerna själva. Jag och Carolina träffades för snart fyra år sedan på en hemmafest ett stenkast från min nuvarande lägenhet. Vi gjorde båda ett riktigt dåligt första intryck på varandra men sedan dess har det bara gått uppåt och efter många äventyr tillsammans har hon och hennes pojkvän Adam seglat upp som några av mina absolut bästa vänner. Med andra ord var det god tid för dem att vara med på bloggen!

De bokade biljett ner samma dag som jag ordnade boende i Berlin, om det var staden eller jag som lockade låter jag vara osagt men jag hoppas på det senare. Trots att Carolina bott i Tyskland i sammanlagt 2,5 år har hon aldrig ätit currywurst vilket kan hänga ihop med att hon är vegetarian men ändå är något av en skandal.

Jag har av förklarliga skäl inte jättekoll på stadens utbud av vegetarisk korv men jag mindes att jag sett det på mitt favoritställe Curry 61 och därför var det dubbelt givet att åka dit. Vädret var kanske sämsta tänkbara för att äta utomhus med ihärdigt regn och en himmel lika grå som Marzahn men både hungern och lusten över att vara med på bloggen var stora så vi trotsade höstkylan och tog tunnelbanan till de inte allt för spännande kvarteren kring Alexanderplatz.

Det kan ofta vara lång kö på Curry 61 men vädret gjorde sitt och vi fick snabbt beställa. Förutom att Carolina valde vegetarisk korv tog vi alla tre den heliga treenigheten korv, pommes majonnäs. Under mina tidigare besök har jag avnjutit korven i den närliggande parken men då vi inte ville att det hela skulle förvandlas till korvsoppa fick vi söka skydd under tak vid en mysig trappuppgång.

Adam brukar enligt egen utsago ”alltid välja den korv som har traditionell korvfärg”, vilket jag tycker är en mycket sund ståndpunkt. Den här gången följde han dock mitt exempel och valde den mer gråa, det vill säga den utan skin (”utan tarm” som det pragmatiskt heter på tyska), som jag skulle säga är lite mer klassisk. Jag vet inte om det var färgen som sänkte förväntningarna men han tyckte de överträffades och åt upp sin currywurst med nästan lika god aptit som jag.

Som ni ser på bilden var Carolina lite mer skeptisk. Det kan såklart bero på att hon åt en vegetarisk men jag blev ändå lite orolig och var på väg att döma ut henne som en som inte klarar berlintrycket. Detta motbevisade hon dock med senare på kvällen, men det är en annan historia.