Två och ett halvt år har gått sedan senaste inlägget och mycket vatten har flutit under de så kallade broarna. Visst har jag både ätit och gjort korv under den tiden men jag tröttnade lite på bloggandet och även om jag ibland gjorde en ansats så blev det aldrig riktigt av.

I somras var jag tillbaka till Göteborg för ett bröllop och träffade flera bekanta från förr som jag inte sett på flera år men som frågade hur det går med bloggen. Då tänkte jag att jag skulle börja igen men inte heller då blev det av. Vid senaste korvstoppningen gjorde jag en omröstning på min instagram ifall jag ska sparka igång bloggen igen och efter att rungade 95 % svarat Ja har jag inget annat val än att böja mig för majoritetens vilja.

Sedan snart två år bor jag i Bryssel och nu skapade det ökända vädret här i kombination med en veckas ledighet en perfekt storm av tristess som fick mig att sätta mig ner och faktiskt skriva ett blogginlägg.

Julen är för mig ingen korvhögtid. Visst slinker det ned en prinskorv, särskilt när man hugger in på resterna dagen efter, men jag har alltid haft väldigt svårt för de olika kokta korvar som kan förekomma på julbordet och som tur var har vi nu rationaliserat bort dem i släkten. Däremot är julledigheten ett utmärkt tillfälle att stoppa lite egen korv!

Jag är ett mycket stort fan av snackset chili cheese. Ibland finns det inget bättre än att låta denna hyperprocessade fettbomb smeka gommen. Det är såklart en genial kombination med det feta från osten och hettan från chilin. Därför borde det vara rätt lätt att överföra detta till korvens värld.

Jag har inte haft tid att gå igenom alla års gediget bloggande men jag har för mig att vi någon gång gjort chili cheese-korv, dock måste det varit med den gamla korvmaskinen som tryckte ihop ostbitarna och gjorde så att man inte fick de där härligt rinniga, stora bitarna.

Chili cheese som kulturellt fenomen känns lite svårplacerat. Är det texmex eller kommer det bara ur ett snabbmatskulturellt vakuum? Känslan är i alla fall att det hör ihop med någon sorts allmän amerikansk kultur full av kolesterol och tveksamma värderingar. Därför kändes det givet att använda knaperstekt bacon istället för rökt sidfläsk som vi brukar ha. Man vill nästan alltid ha en lite rökig ton och förhoppningsvis kunde det även ge lite extra textur.

Osten i fråga var cheddar och för självaste chilin stod färsk jalapeño. För att få mer av den fina gröna färgen utan allt för mycket hetta hade vi även i finhackad sivaspaprika. Det hela rundades av med, spiskummin lök och vitlök.

Mest naturligt hade kanske varit att servera korvarna i bröd men efter ett halvlyckat försök men naanbröd senast var jag lite avskräckt. Istället tänkte jag servera korvarna på tallrik och då kändes potatis och coleslaw som en given bas. Jag är barnsligt förtjust i matlagningstävlingar på tv och en av de allra bästa är Barbecue Showdown på Netflix. Det är snudd på parodiskt amerikanskt och därför en perfekt inspirationskälla för vår middag. Två rätter som ofta förekommer där men som jag inte riktigt har koll på är Collard greens och Peach cobbler. Det första är en sorts kål som inte verkar finnas i Sverige men som tydligen liknar grönkål. Det finns massor av varianter men jag hittade ett enkelt recept där kolen steks tillsammans med vitlök, chili och citron, vilket kändes som ett lagom fräscht tredje tillbehör till korven. Cobbler är ungefär en smulpaj fast utan havregryn.

Blev väldigt nöjd med korvarna även om det fanns utrymme för vissa förbättringar.

De var väldigt saftiga och konsistensen var utmärkt. Mycket goda smaker men vi hade gott kunnat trycka på lite mer mer chilin. Det är ju alltid en balansgång med råvaror som har mycket hetta så att de inte tar över för mycket.

Jag tycker även osten kunde varit både lite starkare i smaken och i lite större bitar. Även här är det svårt att hitta rätt balans även för en erfaren korvmakare. Drömmen är ju att få fickorna mer smält rinnig ost, men har man för stora bitar blir korvarna svåra att stoppa och dessutom lätt att de spricker så osten rinner ut.

På det stora hela tycker jag ändå det var en väldigt stark comeback och jag hoppas att jag kan hålla ångan uppe även här framöver!