Man blir populär när man bor i en storstad och knappt hade min förra besökare åkt förän det var dags för nästa. Denna gång var det inga mindre än den ökände gourmeten Arvid L och den minst lika ökända funkrocksångaren Adam B som gjorde mig den äran. Att få besök är naturligvis mycket trevligt. Att skaffa tyska vänner, i alla fall för mer än en kväll, är svårare än man tror. Särskilt om man inte är så bra på tyska. Visst träffar man en hel del trevliga människor men kan man inte prata med dem på deras villkor kan de lätt bjuda på tysk service även på sin fritid.

 

En av de få tyska vänner jag har träffade jag i Sverige, den lovande pjässkribenten Jens L. Han är något så ovanligt som en vettig person som är intresserad av teater och dessutom en mycket trevlig person i allmänhet. Då är det klart att det väger tungt när han säger att Konnopke’s och Curry 61 är de två bästa currywurstställena i Berlin. Som jag redan skrivit i bloggen var jag föga imponerad av Konnopke’s men trots det var mina förväntningar höga.

Adam anslöt först på fredagskvällen så jag och Arvid fick klara oss en hel dag utan hans galna upptåg. Istället ägnade vi oss åt att besöka stadens två stoltheter, Brandenburger Tor och Curry 61. Båda två ligger i centrum, inte allt för långt ifrån varandra. Kön till det sistnämnda var ganska lång och verkade vara ungefär hälften turister och hälften lunchhungriga Berlinbor. Då vi skulle klämma en avsmakningsmeny några timmar senare tog vi det lugnt och höll oss till varsin enkel currywurst utan tillbehör. Eftersom klockan började närma sig ett var det självklart även dags för dagens första öl.

 

De hade inte bara någon vanlig ketchup utan sin egen hemmakokta sås som de var mycket stolta över och sålde på flaska för den som vill göra currywurst hemma. Det var inte bara sås de sålde på flaska utan även champagne, ett grepp fler gatukök borde pröva. När vi fått våra korvar promenerade vi till närmsta park, slog bort tankarna på hur många alkisar som pissat där och satte oss ner i gröngräset.

 

Att det inte bara var vanlig ketchup märktes genast. Såsen var väldigt fyllig och välbalanserad. Lagom sötma, lagom hetta och en fin tomatsmak. Ska man hitta något att klaga på så hade det som alltid kunnat vara lite mer curry men helheten var ljusår ifrån den genomsunkiga ketchup man får på vissa ställen. Även om det framför allt är såsen som Curry 61 är kända för så var också korven bra. Smakmässigt var den ingen sensation men den lite mildare korvsmaken passade mycket bra till den fylliga såsen. Men en för kryddig korv hade det lätt kunnat bli för mycket. Något som var speciellt med korven var att den kändes ganska luftig, inte lika tung och kompakt som currywurstkorv brukar vara. Exakt hur de gjort vet jag inte, men det är ett genidrag.

 

Till skillnad från Konnopke’s måste jag säga att Curry 61 levde upp till hypen. Mycket bättre gatumat får man knappast för 1,80€, vilket visserligen är lite över medel men ändå prisvärt men tanke på kvaliteten. Man blir kanske inte jättemätt men som lunch duger det bra och är man riktigt hungrig kan man köpa en meny, kanske med en flaska champagne till? Med tanke på hur bra sås de har till sin korv kanske de till och med har vettig majonnäs till sina pommes. Jag kommer definitivt att komma tillbaka hit igen.

 

När vi sedan druckit upp våra öl var det hög tid att lämna parken då regnmolnen var i antågande. När vi gick därifrån kunde jag nöjt konstatera att detta var en upplevelse värd 8/10. Senare på kvällen räddade vi den tyska gastronomin, men det är en annan historia.

Denna veckan hade jag besök från ingen mindre än festivalprofilen Saul! Han uttryckte de något udda önskemålen om att besöka "Berlins mest shady kvarter" och avnjuta"södermalmsshopping fast inte second hand".

Många av Berlins tidigare fattigkvarter har blivit erövrade av unga hippa människor som drivit upp priserna och tvingat de tidigare invånarna att flytta. Detta är dock mest i Väst. Jag och Saul var fast beslutna att utforska stadens östra delar och röra oss mot gamla Sovjet både fysiskt och mentalt.

Magdalenenstraße ligger relativt central men är en väldigt lurig hållplats. Går man upp i ena uppgången hamnar man i ett småtrevligt radhusområde. Går man upp i den andra hamnar man bland riktigt risiga betongklossar och total DDR-misär. Vi såg nedlagda fabriker med utslagna fönsterrutor, men kunde inte riktigt avgöra ifall det var de eller bostadshusen som var sunkigast.

Några hållplatser längre ut med tunnelbanan var det faktiskt något bättre, men kanske inte något ställe man åker på semester till. Vi spatserade runt vid Hellersdorf som är tredje sista hållplatsen på U5-linjen. Förutom en försvarlig mängd knarkare och arga män med ännu argare hundar var det något av en mysig småstadskänsla över platsen.

Eftersom det var första maj, som verkar vara en större grej i Tyskland än i Sverige, pågick det någon form av festival på torget. Det björds på dansuppvisningar, korv och obscena mängder öl. När det är stadsfestivaler i Sverige brukar det finnas öltält men här kunde man snarare hägna in det lilla område där det inte såldes öl.
Självklart behövde vi lite korv för att komma i form inför kvällens popklubbsäventyr. Vi bestämde oss för ett grillstånd där det luktade helt fantastiskt. Valet föll på varsin Krakauer, vars namn förde mina tankar till Polen. Det polska köket är enligt mig nästan lika underskattat som det tyska.

 

En föga smickrande bild

 För 3€ ska man kanske inte lägga ribban allt för högt, men det var precis vad den goda grilldoften hade fått oss att göra. När första bettet var taget krävdes det ingen Sherlock Holmes för att räkna ut att det var de välkryddade stekarna och inte korvarna som fått det at lukta så gott. Något direkt polskt var det svårt att hitta i korvarna. Jag skulle säga att detta var helt vanlig bratwurst om än större och med några senapsfrön i. Senapsfrön är något jag uppskattar mycket i korv men här var det helt enkelt för lite. När förhoppningarna man fått av grilldoften hade lagt sig fick man ändå inse att det var en helt okej korv. Saul tyckte det smakade vidrigt och var på tillbakavägen tvungen att köpa dagens tredje påse MM:s för att få bort smaken ur munnen. Jag var inte riktigt lika kritisk. Korven var i alla fall bättre än de dåligt koreograferade dansuppvisningarna så jag tycker helt klart att den var värd 5/10

 

 

När man får hälsningar som denna på skickade till sig på facebook blir man naturligtvis glad