Som utlovat blev det nya korväventyr redan på fredagen. Nya är kanske en sanning med modifikation eftersom som det var jag och min ständige vapendragare Arvid som gjorde återbesök på Lennart och Bror.

Vid förra besöket höjde jag själva korven (särskilt den parmesankorv jag köpte med mig hem) till skyarna men var kritisk till serveringen och då framförallt att brödet var kallt. I hopp om bättring bad Arvid, som inte är lika rädd för att vara en besvärlig kund som jag är, om att få brödet varmt och fick till svar att det skulle det vara. I ett ögonblick av hybris fick jag för mig att de kanske läst min blogg och tagit till sig av mina oändliga korvvisdomar.

När vi väl fick in korven blev jag fort både ödmjuk och besviken igen. Brödet hade en viss frasighet i ytan som antydde att det kunde ha varit inne i en grill och vänt men varmt var det inte. Delar av det var faktiskt iskalla vilket naturligtvis också kylde ner såväl korven som surkålen. Jag var lite tråkig och valde en parmesankorv igen och den var precis lika fantastisk som förra gången. En så fin korv förtjänar bättre sällskap än en baguette som knappt ens hunnit ut ur frysen.

Lennart och Bror kan uppenbarligen mycket om korv och hur den ska tillagas men är tyvärr inte lika kunniga i hur den ska serveras. Om de lade ner hälften så mycket omtanke i resten av rätten som i korven skulle det kunna bli en riktig fullträff. Till dess gör man bäst i att köpa med sig deras korvar för att laga till hemma.