Pikant

Nog för att min senaste uppdatering visade upp den djupaste misär men här hemma är det inte mycket bättre. På grund av en tidigare vattenskada har vi inga tapeter utan bara betongväggar. Det vilket ser väldigt risigt ut men inte stör mig särskilt mycket. Något som däremot stör mig är när hantverkarna plastar in hela mitt rum en vecka innan de börjar tapetsera. Jag får istället trycka in mig själv och alla mina saker i min Mittwohner Christofers redan överfulla rum för att sedan sitta där i kaoset och vänta snällt på att de ska behaga dyka upp.  

 

Dessa sorgliga scener utspelar sig i Neukölln som är en av Berlins turktätaste stadsdelar. Här regerar dönern över currywursten och när man går förbi ett café och känner vattenpipedoften är det ibland bara klimatet som påminner en om vilket land man faktiskt är i. Den största fördelen med detta är naturligtvis alla exotiska mataffärer. Det ligger en sådan precis vid vår tunnelbanestation som, förutom att den inte säljer någon alkohol, är mycket bra. Jag kan stå här hur länge som helst och titta på obskyra konserver med oläsliga etiketter.

 

När ens hem har förvandlats till en byggarbetsplats får man ingen lust att laga mat. Men ibland måste man rycka upp sig och ordna något fint i mitt i misären. Med ett gott mål som vårt mål satte vi kurs mot turkaffären och gick raka vägen till deras korvdisk. Utbudet var stort men hade vissa brister. Bättre måltidskorvar var det ont om, istället var det mest påläggskorv, salami och lite sämre grillkorvar som verkade vara något i stil med Turkiets svar på Dennis varmkorv. Till slut hittade vi ett paket med fyra bastanta korvar som förutom en prislapp på 5€ var prydd av texten ”Pikant” och en bild på en paprika. Detta var precis vad vi letade efter och vi gick raka vägen till kassan och betalade.

 

Att jag har börjat äta oliver är kanske det största steget mot vuxenlivet jag har tagit sedan jag slutade ha mjölk i kaffet. När jag dessutom frivilligt äter grönsaker till finns det all anledning att leta efter gråa hårstrån. Medan korven var inne i ugnen kompletterade vi även måltiden med couscous, kikärtor och lite halloumi som vi hittat i kylen.

 

När korven var inne i ugnen fick jag dessutom tid att läsa på förpackningen och se att korven kanske inte var så högkvalitativ som jag trott. Kötthalten på 50 % är så klart inte godkänd. Inte heller att korven innehåller ”kycklingprotein”. Vad är det ens? Vad skiljer rent protein från kött? Dessutom var det, affären till trots, ingen direktimport från Turkiet utan den hade svensk text! Producerad direkt för den Europeiska marknaden och kanske därmed anpassad till Europeiska smaklökar. Mina noggranna studier av paketet hade gjort mig misstänksam men när jag tog ut korvarna ur ugnen skingrades mina tvivel. De luktade mycket gott!

 

 Lite inlagda grönsaker och skrumpnad ost är kanske inte någon festmåltid, men efter två dagars nudeldiet kändes det som en sådan.

 

Hungern är som bekant den bästa kryddan och jag högg in med god aptit. Att laga mat i ugn utan termometer är alltid ett vågspel men jag kunde nöjt konstatera att de var perfekt tillagade. Något som inte var perfekt var däremot konsistensen. Jag borde så klart räknat med det när kötthalten var så låg men korven kändes inte alls som en korv ska göra. Det var på tok för mjuk och dessutom svampig. Saftig var den men svampigheten tog överhanden så pass mycket att man hade föredragit den för torr.

 

Det som var bra med korven var däremot styrkan. Etiketten höll vad den lovande, inte bara vad gäller den låga kötthalten utan också att korven skulle vara pikant. Det var en perfekt avvägd hetta som smög sig in precis lagom mycket både i smaken och i eftersmaken. Den gav ett bra sting utan att ta över.

 

Vad ska man egentligen ge för betyg till en korv som denna? Det är naturligtvis en mycket bra fråga. Vissa säger att smaken är allt men är man mer erfaren förstår man att man äter med hela munnen, inte bara med tungan. Smaken var mycket bra men konsistensen är ändå alldeles för viktig för helhetsintrycket för att detta ska bli något toppbetyg. Efter mycket velande kom jag fram till att detta inte kan bli högre än 5/10. En korv som bara är 50 % korv ska faktiskt vara glad att den får vara med på bloggen över huvud taget.

 

Att korven trots allt hade sina i dubbel bemärkelse starka sidor har ändå gett mig hopp om det turkiska korvköket. Jag tror jag kan få en riktig lyckoträff bara jag håller mig borta från låg kötthalt, kycklingproteiner och Svensk text. Är det någonstans norr om Istanbul jag kan hitta fantastisk Turkisk korv så borde det vara här i Neukölln.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback