Det har på många sätt varit en händelserik höst och då är det lätt hänt att vissa tidigare hörnpelare i tillvaron, som Bonde söker fru och Joakim Johansson, får stryka på foten. Dags för bättring!

 

Jocke är ju fakiskt något av en kollega då han under en period bloggade på Resumé och en gång lyckades orsaka en mindra läsarstorm i Aftonbladets kommentarsfält efter att ha yppat den tydligen högst kontroversiella åsikten att Ingmar Stenmark inte längre är superrelevant.

Vad som däremot alltid är relevant är korv! Vi var osäkra på om Jocke faktiskt varit med på bloggen innan men oavsett om detta var en debut eller en comeback så var det hög tid.

 

Med tanke på hur mycket man hört om Midsommarkransens utveckling tog jag för givet att man skulle kunna hitta någorlunda vettig korv i den lokala mataffären, men icke! Det var verkligen ett horribelt dåligt utbud med Scans "krydkorvar" som bästa alternativ. Jag fick istället åka tillbaka en hållplats till Liljeholmen där gentrifieringen tack och lov tagit ett järnhårt grepp.

Jag uppskattar naturligtvis bra matutbud, men ICA Liljeholmen är närmast parodiskt för hur en matbutik i en välmående stockholmsförort ska se ut. Allt är lyxigt,och hippt. Inget ICA Basic men naturligtvis en juicebar. Vid den välsorterade fiskdisken trängs humrar med sköna medelålders män men gissningsvis sköna jobb som tar en skön IPA i den sköna BAREN! Ja det finns en bar. Jag har alltid tyckt att det är smått bisarrt att man kan dricka öl i serveringen vid ingången på ICA Folkungagatan men vem vill dricka en öl INNE i en mabutik en stimmig fredagseftermiddag? Vad är det för kulturellt U-land vi lever i där det är socialt accepterat att dricka en dyr mikrobryggeri-IPA inne på ICA men inte att dricka en ljummen burköl på tunnelbanan?

 

Korvutbudet var iaf någorlunda. Ett tag var jag inne på något chorizoaktigt eller kanske en salsiccia men då jag även var väldigt sugen på surkål blev det en mer vanlig fläskkorv, närmare bestämt en från Taylor & Jones som hette något med Banger. Såhär i tider av bristande gemenskap i Europa kändes det fint att kunna kombinera något klassiskt brittiskt med något klassiskt tyskt.

 

 

Även om T&J inte brukar tillhöra det absoluta toppskicktet så brukar deras korvar alltid hålla en mycket hög lägstanivå, därför blev jag lite besviken på den här korven. Konsistensen var bra men smaken var ganska intetsägande. Nu tog jag ju en mild variant men just den typen av korvar tycker jag är de som verkligen skiljer agnarna från vetet. Med lite ansträngning kan man krydda upp det mesta, men att lyckas med enkla smaker kräver en verklig expert. Surkålen tillagades på vanligt sätt och jag måste i all ödmjukhet säga att den var fantastiskt.

 

 

Något annat som var fantastiskt var Bonde söker fru. Nog för att Första dejten och Tro, hopp och kärlek har gått om, men det är en klassiker som håller än. Efter fyra avsnitt i streck bestämde vi oss därför för att göra om deta hela. Ny korv och nya avsnitt!

 

Den här gången gick jag till Söderhallarna för mina inköp. Jag lyckas alltid glömma namnet på butiken men det var samma som förra gången jag var där och om jag inte är helt förvirrad (vilket väl iof är troligt) så är det den enda charken där inne. Valet föll på Merguez och jag köpte två var då de var ganska små. Till detta serverades det bästa av alla tillbehör, karamelliserad lök, som fick trängas med de smala lammkorvarna i en baguett tillsammans med lite ajvar.

 

 

 

Korvarna var inget speciellt men tillsammans blev rätten i all sin enkelhet perfekt. Jag värmde bröden i ugnen och att känna det varma bröder omsluta korvarnas kryddighet, lökens svaga söttma och det lilla stinget från ajvaren var helt perfekt. Det tar sin lilla tid att karamellisera lök men jag skulle absolut säga att detta är ett av de bästa sätten att servera korv. Möjligtvis att man i vissa fall vill byta ut ajvaren mot en fyllig senap.