Det har varit ganska tyst här ganska länga, framför allt eftersom mitt senaste försök att göra korv inte blev särskilt bra. Jag har inte försökt mörka detta, det känns bara inte lika motiverande att skriva om något man inte är nöjd med.

Imorgon är det dock dags för korvfestivalen och som uppvärmning inför det blir det en kortare sammanfattning.

Som ni kanske vet är jag mycket förtjust i georgisk mat, men tyvärr verkar det inte riktigt vara något korvland. När jag var där på besök var en ytterst tveksam korvrätt (tänk denniskorv med majonnäs) den enda rätt som inte var god. Nu gjorde jag ändå ett försök med ett recept från en georgisk kokbok.

Tyvärr blev jag inte riktigt nöjd. För det första var korvarna alldeles för salta, trots att det inte kändes som vi hade mer salt än vi brukade och inte heller hade någon annan salt ingrediens som ost eller sidfläsk. Sedan tyckte jag inte heller att kryddorna vare sig harmoniserade eller balanserade. Det var något som skar sig, och det blev inte bättre av den överdrivna sältan. De var ingen katastrof, de slank ned utan problem, men jag skulle nog ge dem max 2/5 och det är ju lite trist för något man lagt så mycket tid på. I fortsättningen får jag helt enkelt sluta följa recept och improvisera istället!

 

Inte helt pålitligt

 

 

Khachapuri, georgiska ostbåtar. Lika gott och grisigt som det ser ut.

En gång i tiden när jag bodde i närheten var jag stammis på Günters, men nu har jag faktiskt inte varit där sedan jag flyttade tillbaka till Sverige. Det var med andra ord hög tid och när min gode vän Joppe kom på besök gjorde vi slag i saken.

Joppe var nöjd men orkade inte äta upp sin hela. Jag tog en Sucuk som, även om allt är bra på Günters, inte riktigt nådde upp till de höjder vissa korvar där gör.

I slutet av året fyller den här bloggen hela 8 år, men redan nu i februari nådde jag den hissnande åldern 30. Då jag blivit för gammal för fest firade jag istället med att åka på semester till New York med Sanna.

Som vissa läsare kanske minns var jag där för 2,5 och åt då en del korv, vilket såklart var trevligt men långt ifrån resans bästa matupplevelser. Även nu låg fokus på annat är korv, men två korvrätter han jag i alla fall med.

Första kvällen, lagom trötta och jetlaggade, åt vi på en italiensk restaurang nära vårt hotell.Efter en del velade gick jag på korvspåret och beställde pasta med salsicciaragu. Själva korven och såsen den låg i var riktigt bra, dock ett litet minus för att pastan var aningen degig.

En av fördelarna med New York är som bekant att precis allt finns där. Jag måste erkänna att jag inte hade en aning om vad det venezuelanska köket, men tredje kvällen var vi så pass återställda att vi bestämde oss för att åka till Brooklyn och undersöka detta.

Vi beställde arepas, som är en taco liknande rätt serverad i något som påminner om pitabröd men är gjorda på majsmjöl och påminner lite om scones i konsistensen. De var rätt matiga och enligt kyparen var en arepa ungefär en portion, men vi lät inte det hindra oss. Först åt jag en med grillat fläskkött som var otroligt god. Jag bestämde mig för att följa upp den med en som var fylld med chorizo och ost. Tyvärr levde nummer två inte upp till samma nivå. Chorizon saknade sting och var lite för flottig, vilket även osten var. Hade jag ätit den här först hade jag tyckt det var rätt trevligt, men eftersom den första varit så otroligt god blev jag ändå lite besviken. Dock slank den ju helt klart ner, med god hjälp av en kanna sangria.

Jag hade tänkt att äta en klassisk korvmojskorv under resan men det blev aldrig av. De gånger jag gick förbi en var jag proppmätt och de gånger jag var småhungrig lyste korvgubbarna med sin frånvaro.

Trots att det inte blev så mycket korv är jag mycket nöjd med resan och maten jag åt, även om den inte passar in här på bloggen. Imorgon ska jag göra mitt tredje besök på korvfestivalen, och det ska förhoppningsvis inte råda brist på varken aptit eller korvgubbar