Inte ens en hängiven korvälskare som jag kan bortse från de negativa effekter som köttätande har på miljö och klimat. Även om jag tycker man kan unna sig kött ibland så äter jag mest vegetarisk mat nu för tiden, vilket har en viss negativ inverkan på uppdateringstakten här på bloggen.

Men hur vore det med en korv som inte bidrar till miljöförstöring och utsläpp, vågar man ens drömma om en korv med positiv inverkan på vår jord? I en DN-artikel i våras läste jag om vildsvinen och deras framfart. För det första förökar de sig i rasande tempo och för det andra bökar de sönder åkrar, äter upp skogsplantor och är ett allmänt gissel för lant- och skogsbrukare.

Inte nog med att de inte föds upp inom den miljöförstörande köttindustrin, de förstör även miljö själva och att äta dem, och därmed bidra till att stammen minskas, är alltså en rakt igenom god handling. Det låter en ju otroligt men lämnar en fråga öppen – är det gott?

Jag har ätit vildsvin några tillfällen även om det inte gjort något djupare intryck minns jag det som gott. Har dock hört att det kan vara lite lotteri med köttet och att man om man har otur kan få något seg galt.

När vi beslutat oss för vildsvin var nästa steg hur vi skulle krydda korvarna. ”Vilt” ledde mina tankar till den goda björnkorv jag åt för ett tag sedan som var kryddad med porter. Enbär känns också som en typisk viltaccessoar och som borde funka tillsammans med portern. Sagt och gjort. ”Svin” fick mig samtidigt osökt att tänka på klassiska griskompisen äpple och örter, vilket inte heller var svårt att bestämma sig för.

Sist vi gjorde korv serverade vi dem som två olika rätter i bröd, vilket kändes som ett väldigt kul upplägg. Nu blev det inte lika stor spridning på korvarna som sist så vi körde på enhetliga tillbehör. Båda korvarna skulle serveras som halv special med potatis- och palsternacksmos, stekt svamp och senap. En kombination som kändes skogig och därmed borde passa de vilda svinen.

Vi gjorde en grundsmet med vildsvin, lök, salt, peppar, späck och hemmarökt sidfläsk. Jag är medveten om att inkluderingen av gris sänker miljövänligheten, men ser det som en uppmaning till Citygross att börja sälja späck (och varför inte fjälster?) från vildsvin. Sedan delade vi smeten i två och kryddade på respektive sätt. I äppelkorven tillförde vi även lite ljus öl för att få en lösare konsistens.

Eftersom Sanna skulle komma ned till Småland i tid till korvätningen och som ett led i arbetet att göra bloggen klimatneutral till 2040 testade jag även att för första gången göra egen vegetarisk korv.

Jag utgick från ett receptet jag googlat fram men ändrade kryddningen från en lite tråkig grillvariant till en viltinspirerad kryddning som skulle passa temat. Jag blandade mortlade enbär och mixad, torkad svamp i smeten, vilket fick den att lukta riktigt gott. Sedan slogs korvarna in i bakplåtspapper och folie för att ångkokas. Sedan fick de ligga i kylen innan de fick den sista touchen på grillen dagen efter.

Jag var mycket nöjd med korvarna. Framför allt enbärskorven blev riktigt bra men en härligt mustig smak. Äppelkorven var god men saknade lite udd, vilket är lätt hänt med ingredienser som smakar i sig men inte sprider smaken, alltså skillnaden på mortlade bär som ligger blandad med hela smeten och äppelbitar som ligger utspridda. Moset var 50/50 potatis och palsternacka och nästan lika mycket smör. Svampen var god men tror det hade varit ännu godare med kantareller om vi haft det till hands. Pricken över i:et var briochebröden som pappa bakat. De stal nästan showen, inte för att de tog över – de smakade perfekt mycket för att lyfta korvarna - men för att de var farligt nära perfektion inom sin genre. Även om vildsvinskorvarna var goda hade de en liten bit kvar till den nivån.

Jag fick smaka en bit vegetarisk korv och tyckte de smakade riktigt bra. Enbären och svampen gav en härlig viltkänsla samtidigt som soja och lök gav en bra grundkorvsmak. Tyvärr var de lite torra. Jag vågade inte ändra i mängderna av själva smeten av rädsla för att de inte skulle hålla ihop, men nästa gång tänker jag dra ned rejält på havregrynen för det kändes som att de inte bidrog med någonting samtidigt som konsistensen i allmänhet var mycket stabil.

Förra årets semester var tragiskt korvfattig, men i år blev det faktiskt ganska mycket. Här följer en exposé över semesterns övriga skörd:

Denna, i min mening hel rimliga, lunch åt jag en dag i Småland. Det var olika korvar pappa gjort och sparat till mig. Jag ordnade en omröstning på min instagram där jag tyvärr inte fick bifall i rimlighetsfrågan. I vilket fall är det, uppifrån och ned en ost korv, en lammkorv och en räk- och kycklingkorv. Den med lamm var väl helt ok men saknade helt klart något för att lyfta. Ostkorven var riktigt härligt saftig och ostig! Det märks att den var stoppad med den nya maskinen som lämnar ostbitarna intakta. Räkkorven var lika god som den lät märklig. Den var cajunkryddad och hade en riktigt härlig, tuggig konsistens. Tror den hade passat riktigt bra som vietnamesisk rätt med typ lime- och chilidressing i salladsblad, kanske med glasnudlar och picklade grönsaker.

En enkel gräsänklingsmiddag med stensåkrakorven från förra inlägget.

Inte vilken salami som helst, utan en privat importerad från Ungern. Och inte vilken privatimporterad salami från Ungern som helst, utan en världsmästarkorv! Sannas pappa fick nämligen en rejäl salami som en del av prispotten när han plockade hem ett riktigt mäktigt guld i veteran-VM i orientering. Jag fick en rejäl bit som jag glupskt slukade på några dagar. Det finns inget bättre sätt att börja en regnig semesterdag än kaffe, en rostad macka med salami och en riktigt, riktigt bitter krönika av Johan Croneman.

Även förträfflig på en bakismacka med dubbla ägg, riven parmesan och sirachamajo. Bättre effekt och smak än mitt experiment med att blanda GT på spad från bullens pilsnerkorv.

Även om Brunos har en liten bit kvar till den absoluta toppen så är det ett stabilt ställe där man aldrig blir besviken. Kombinerat med ett gynnsamt läge leder det till täta besök. Sista semesterveckan mötte jag upp min festivalföljeslagare Olov för en dubbel i bröd. Jag tog en dubbel ostkorv som var föredömligt ostig men hade kunnat ha lite mer kryddning. Den sköljdes såklart ner med en Pucko.

En dag för sju år sedan vaknade jag till ett Facebookmeddelande från en ung man vid namn Sam, en kanadensisk ekonomistudent på utbyte i Hongkong som undrade om han kunde få göra praktik på min blogg eftersom han var ”very interested in the sausage business”. En sekund såg jag framför mig att jag över en natt slagit internationellt, men insåg snart att min kompis Tove, som även hon var på utbyte i Hongkong, förmodligen hade ett finger med i meddelandet.

Jag kunde tyvärr inte erbjuda Sam någon meningsfull praktik, men Toves taktik att använda korvbloggssnack som raggningsknep var desto mer framgångsrik då hon och Sam numera är ett par.
Inte nog med det – nu var det äntligen dags för Sam att få vara med på bloggen!

Planen var att plocka upp ett sexpack kall folköl, proviantera på Brunos och sedan spela pingis på något av Söders utomhusbord. Tyvärr har gentrifieringen av Södermalm gått så pass lång att man numera inte kan köpa kall folköl någonstans, i alla fall inte i kvarteren runt Mariatorget. Om det är någon som sitter inne på tips var man kan göra det får ni gärna dela med er.

Vi fick nöja oss med rumstempererad folkis men korvarna var som tur var rykande heta. För min del blev det dubbel Merguez. Det var inget dåligt val men ju fler korvar jag testar på Brunos, desto mer övertygad blir jag om att husets klassiska kabanoss är det bästa valet.

Strängt taget var detta några dagar efter att semestern redan tagit slut, men det kändes som ett perfekt avslut. Det kan inte finnas ett bättre sätt att runda av sommaren än med korv och pingis i goda vänners lag, och då gör det faktiskt inte så mycket att ölen var lite ljummen.