En gång i tiden skrev jag inte korvrecensioner som fick det att vattnas i munnen utan indietexter som fick ögonen att tåras. Min kompanjon på den tiden var ingen mindre än Emil som nu skulle komma till Stockholm i en vecka för att spela in musik. Även om Emil hållit sig kvar på musikens bana och länge levde på en ökänd filmjölksdiet så räknade jag med att han skulle vilja äta lite god mat när han var här. Efter att han anlänt på söndagen och vi ägnat oss åt lite lika klassiskt som skamlöst turistande så började måndagen med ett mindre missöde då jag glömde ta med mig matlåda till skolan och blev tvingad att inhandla min mat på plats. Ni som har varit på SU vet att utbudet är ganska tunt och framförallt vansinnigt dyrt. Jag undrar ofta vilka studenterna som regelbundet äter på restaurangerna där egentligen är, de kan i alla fall knappast leva på csn.

Smålänning som jag ändå är valde jag det som enligt mig är det billigaste och bästa alternativet att bli någorlunda mätt på Campus, två korvar på Pressbyrån för 30 kronor. Deras klassiska grillade är naturligtvis inga gourmetvarianter och kötthalten slår knappast i taket men jag tycker ändå man ska ge dem en eloge för de gör ändå en hel del saker rätt. Tillexempel serveras korven i grovt bröd istället för det pappersliknande som man brukar få och det finns möjlighet att toppa med både rostad lök och sötstark senap. Jag är inget fan av slotts men deras sötstarka variant är i alla fall något bättre än den vanliga.

Jag vet inte om man kan säga att jag har bytt höghusen mot champagnen, men jag är rätt säker på att jag är en av mycket få på Östermalm som växt upp med utedass. När man tycker det är för mycket grannlåt och för lite granskog känns det tryggt att Sabis fältöversten säljer isterband. Tyvärr bara syrliga vilket inte är min favorit men man kan väl inte få allt här i världen. Ska jag skryta lite, vilket man väl gör i bättre områden, så måste jag säga att de stuvade potatisar som serverades till var farligt nära perfektion men en riktigt fin och krämig konsistens. Förutom potatis avnjöt vi korvarna tillsammans med lingonsylt och min goda granne och vän Carl W. Ska man säga något negativt om kvällen så är det att Emil som den hårt arbetande konstnär han är blev i runda slängar två timmar försenad vilket ledde till att vi blev så hungriga att vi han äta upp allting innan vi kom ihåg att ta kort. Man kan som sagt inte få allt.

För att rätta till detta misstag var vi extra noga att fota då vi nästa dag besökte Günters. På inrådan av en man jag träffade under mitt förra besök och som verkade ha en mycket stor korvkioskerfarenhet testade jag en Coburger. Det kommer kanske inte vara mitt förstaval vid kommande besök men var helt klart god och intressant. Den hade en konsistens och smak som förde tankarna till mitt guilty pleasure Bullens Pilsnerkorv. Emil valde en klassisk kabanoss och var mycket nöjd. Jag är lite besviken på att han inte tog någon surkål till, men udda smak

får man väl räkna med när man umgås med konstnärer. 

Någon, jag tror det var Växjös nya pophopp Emil ”SILVER” Gustafsson, sa att terminsstarten är det egentliga nyåret. Det är oftare på höstkanten än i januari som det händer nya saker och man gör förändringar i sitt liv.

Förutom att detta är första inlägget från min nya dator, som till skillnad från monstret jag släpade runt på innan inte väger mycket mer än den berömda baguetten på Snack Bar, så är det inte allt för stora förändringar i mitt liv men det kan ändå vara på sin plats att se tillbaka på sommaren lite.

En av sommarens höjdpunkter var Arvids omtalade och efterlängtade grisfest. Redan när vi var 18 pratade han om att fira sin 25-årsfest med helgrillad gris. Såhär i efterhand framstår detta löfte som lite märkligt eftersom Arvids matlagningskunskaper vid den här tidpunkten sträckte sig till att beställa pizza och kanske, om han kände sig riktigt ambitiös, koka nudlar.

Nu, sju års intensiv väntan senare, när han är gastronom ut i fingerspetsarna var det klart att förväntningarna var höga och jag skulle hjälpa honom att infria dem genom att vara med och stoppa korv till festen. Som bekant är ingen grillfest komplett utan korv och eftersom det var spanskt tema gjorde vi Chorizo. Vi hade ett recept som vi utgick ifrån men eftersom vi inte är några receptslavar lade vi till späck och nästan dubblade mängden kryddor. Efter några provsmakningar nådde vi en nära nog perfekt smak med riktigt bra sting och en bra saftighet.

Väl på Öland var det naturligtvis den headlinande grisen som var festens visuella centerpiece men även om den var väldigt god och saftig så verkade det, glädjande nog, som att många tyckte korvarna var det godaste av alla de rätter som serverades. Om det sen berodde på vårt skickliga hantverk eller på att de serverades några timmar och otaliga öl senare är jag däremot för ödmjuk för att svara på.

 

 

Eftersom jag ägnat mer tid åt att sälja än att äta korv i sommar så kändes det som en värdig avslutning på sommarlovet att besöka Günters som haft semesterstängt en tid. Som sällskap hade jag de bloggdebuterande David och Yasmin som även de försökte krama ur det sista ur sommaren innan de återvände till Europas lärosäten. Allt som går att säga om Günters har väl mer eller mindre sagts men de var mycket nöjda med besöket och David lyckades med konststycket att äta två korvar (i olika bröd!). Leif GW hade varit stolt!