Korvtober

Det sägs att allt har en ände utom korven som har två. Till listan över undantag vill jag nu lägga till mina datorproblem som inte verkar ha någon ände alls. Tillsvidare får ni alltså hålla till godo med lite mer glesa och svepande inlägg här på bloggen.

 

Månaden sparkades igång med ett besök i Göteborg, nästan på dagen ett år efter att jag var där senast. Som trogna läsare kanske minns besökte jag då Würst och var mycket nöjd. Då det så vitt jag vet inte dykt upp några nya stjärnor på Göteborgs korvhimmel blev det ett återbesök.

 

Tyvärr glömde jag att ta en gruppbild men det var nästan samma sällskap som förra året, med skillnaden att vi direkt efter förra årets korvmiddag parade ihop Marie med min vän Lasse som nu gjorde oss sällskap. Jag vill inte dra för förhastade slutsatser här, men vill ändå gärna tänka att korvens magiska och förenande krafter bidrog till detta.

 

 

Tyvärr hade kanske inte köket på Würst rört sig framåt med samma stormsteg. Jag tog en lammkorv som toppades med hummus, soltorkade tomater, böngroddar och mynta. Girig som jag ändå är tog jag både coleslaw och sötpotatispommes med parmesan till. Själva korvarna, för det var två små var mycket goda. Det var två tunna korvar i lammfjälster men jag måste säga att jag föredrar de tjockare grisfjälstren alla dagar i veckan. Det blir en helt annan känsla att tugga på en stor korv än på två små. Korvarnas tjocklek finlir och inget att haka upp sig på utan de var riktigt bra om än inte fantastiska. Däremot var jag tveksam till toppingen som kändes alldeles för överarbetad. Det var gott men hummus, det är det alltid och soltorkade tomater är aldrig fel. Dock var det lite för mycket av båda. Särskilt soltorkade tomater kan få en väldigt skarp smak i för stora mängder och det tog över lite. Groddarna och myntan var jag inget fan av, särskilt myntan tyckte jag inte passade alls. Tyvärr var även brödet lite torrt men tillbehören var riktigt bra. Coleslawen hade allt man kan begära av en sådan och pommesen spelade bland de bästa i sin liga.

Det var absolut en god måltid, men med en bra bit kvar till förra årets skyhöga nivå.

 

 

Egentligen förtjänar dessa två måltider varsitt inlägg men eftersom de båda redan är försenade är det lika bra att slå ihop dom. Även detta är uppföljning till ett gammalt inlägg, om när jag åt korv och kollade på Bonde söker fru hemma hos Jocke. Den här gången blev det inget BSF, men väl korv och ett besök av festivallegenden Saul.

Tidigare under dagen var jag i Uppsala saluhall för att köpa korv men upptäckte tyvärr att det var rätt utplockat. Det enda som fanns kvar var bangers. Jag är inte den som motsäger mig mitt öde utan fann mig i situationen och siktade in mig på klassisk bangers & mash med löksås.

 

 En medlem av 27-klubben och två som är betydligt äldre.
 
Sauls hembakade bröd uppe till höger

Korvarna hade en markant örtkryddighet som var mycket god. Däremot var de en aning kompakta och torra. Löksåsen och potatis/palsternacksmoset får jag ge mig själv godkänt för. Den här typen av enklare korvar är ju nästan alltid goda men också svåra att lyfta till nya höjder.

I nästa inlägg blir det influenser från Georgien, ett land betydligt mer känt för sin matkultur än England!