Korvaura

En okänd dam i polska matbutiken frågade mig om korvrekomendationer. Antingen har hon läst min blogg eller så har jag omedvetet lagt mig till med en sån där dryg aura som bara bloggare kan ha,

Nürnberger

I ett desperat försök att förstå tysk familjepolitik och försöka sig på en vettig analys av den blev det Nürnberger, surkål och karamelliserad lök. Jag hade planer på att prommenera bort till Lidl och införskaffa lite korv men på grund av tidsnöd fick jag gå till Hemköp som ligger betydligt närmare. Korvarna var från Hemköps egna märke och hade en föredömlig prislapp på 23 kronor för 10 stycker. Jag var lite tveksam först, skulle en svensktillverkad Nürnberger verkligen kunna konkurera med de från äran och hjältarnas land? Jag blev dock possitivt överraskad! Inte bara prislappen var föredömlig utan även kötthalten som låg på 95%. Kryddorna var också mycket bra med väl avvägd mängd peppar och örter.
 
Först karamelliserade jag löken på låg värme. Sedan lyfte jag ur den ur stekpannan, vred upp värmen några snäpp och lade i kålen och den upphackade korven. Stekt surkål ska enligt mig vara nästan så den bränns vid och när jag uppnått detta stadiet blandade jag i löken igen, rörde om ordentligt och serverade.
 
 
Det ser ju allt annat än aptitligt ut men blev mycket gott. Dels för att karamelliserad lök i sig är något av det godaste man kan äta och des för att dess söta smak passade perfekt tillsamans med det övriga salta och sura. Lök är ju en standardingrediens vid surkålstillagning men att den är karamelliserad har jag inte smakat innan och det är helt klart något jag ska experimentera vidare med.

Flytt

Det har flyttats så mycket på den här bloggen att man ibland kan missta den för en inredningsblogg.
Nu har jag tagit mitt pick och pack från Sätra till Vasastan, det går bra nu!
Jag var helt inställd på att släpa mina ägodelar på tunnelbanan när Jocke J ryckte in och visade sig vara en hjälte på mer än ett plan och ordnade en bil. Vad kunde vara ett mer passande tack än att bjuda på lunch på Günters som jag numera, på gott och ont, har gångavstånd till. Mitt val blev den geografiskt något tveksamma Tirolerwurst från Tyskland som dock var betydligt mer övertygande i smaken. Grov och köttig men med en lite konstig eftersmak. Ingen fullträff men klart bättre än det jag åt vid mitt senaste besök. 
 
Först trodde jag att jag skulle sakna Polonia Livs, men bara några timmar in i min vistelse i standens finare delar upptäckte jag at jag bor granne med konkurrenten Polfood som inte har ett lika välklingande namn men väl ett bra utbud. För att tacka de på bloggen redan omnämnda Boris och Carlo för att de hjälpt mig konka ett bord på tunnelbanan köpte jag Wyborcza som gick ner med bravur tillsamans med lite surkål och öl men som samtidigt hade en innehållsförtekning som skvalrade om en hel del tillsattser, ingen man väntar sig av en bättre köttaffär. Eftersom jag bor så nära så kommer det i vilket fall bli fler besök på Polfood och jag hoppas att dessa e-nummer varett undantag.