Taylor & Jones with a twist
I förra inlägget fick jag, som ni trogna läsare vet, Taylor & Jones korvbok och eftersom jag inte haft möjlighet att laga något från den än tog jag istället sikte på Taylor & Jones with a twist vid Hornstull för en snabb fix. Man undrar lite hur mycket T&J lyckas hålla fast vid sina småskaliga ideal när de ökar sin närvaro i restauranger och kyldiskar i sådant tempo men jag tänker ändå att folk som brinner för korv måste vara ärliga och väljer att tro på dem. I deras ställe i Hötorgshallen får man (i alla fall vid mitt senaste besök) välja mellan tre korvar från lika många djur och sedan fritt välja tillbehör. Här var det istället en griffeltavlemeny med specifika korvar och utsatta tillbehör som man fick välja på. Kanske lite tråkigt att inte få välja själv men föredrar egentligen detta eftersom det gör det möjligt för kockarna att hitta och balansera nya smakupplevelser och dessutom tyckte jag kombinationerna som erbjöds vid Hötorget ofta kändes rätt givna. En annan skillnad är det betydligt större ölutbudet som väl har med läget, öppettiderna och klientelet att göra. Färre stressade kontorsslavar på lunchrast och fler klassiska aw-hornstullshipsters som gärna matchar sin macbook med en ipa (se vänstra hörnet på bilden nedan).
Mitt sällskap var som så många gånger förr det utrikespolitiska stjärnskottet Boris och Sveriges nya hopp inom fenomenologin, Carlo. Jag och filosofen tog varsin örtig lammkorv som vi sköljde ner med Tjockhult lager medan Boris såklart skulle vara lite edgy och beställde in Merguez och Ginger beer.
Som sagt fick vi inte välja tillbehör och inte heller serveringssätt. Boris fick därför sin korv i en wrap och gick därmed miste om det bästa med T&J, deras fantastiska bröd. Jag hoppas verkligen att brödreceptet i deras kokbok är samma som de serverar för det är verkligen helt outstanding. Korvarna var helt klart goda men mer ett habilt hantverk än någon gudagåva. De hade en trevlig konsistens men de kändes alla lite mesiga i kryddningen. Jag smakade inte merguezen men tydligen var den väldigt underkryddad vilket såklart inte är okej. Jag och Carlo hade inte samma förväntningar på kryddighet men den som fanns i korven försvann lite bland tillbehören. Korvarna var toppade med oliver och fetaost vilket ju är väldigt gott i sig men samtidigt väldigt lätt tar över, särskilt när korven i sig är lite tam. När jag själv gjorde korv senast hade jag fetaost i och det kan vara mycket gott till korv men då gäller det att vara försiktig och balansera väldigt noga. I sin bok talar Taylor & Jones sig väldigt varma för det enkla och rena smaker, men jag tycker inte att de själva alltid lever upp till det.
En avslutande tanke: Skulle jag få sätta ihop min perfekta stockholmskorvrätt skulle jag ha korv från Lennart och Bror, bröd från Taylor & Jones och toppa med Günters chili och örtblandlingar. Hoppas kunna förverkliga detta någon gång!
Födelsedag
Gästblogg: Bubbledogs
Jag gillar korv i alla dess former, allt från wienerkorv, småländska isterband, värmländsk hackkorv, falukorv, chorizos, salsiccias och så vidare och så vidare. Jag gillar även champagne, helst champagne som gör mig glad och samtidigt har en elegans och finess som i glaset berättar både om tradition och ursprung. När jag inför en stundande Londonresa för några veckor sedan fick reda på att det finns en restaurang som serverar enbart champagne och korv var jag givetvis tvungen att bege mig dit. Restaurangen heter fyndigt nog Bubbledogs och ligger på 70 Charlotte Street vid tunnelbanestationen Goodge Street på den svarta linjen, även kallad Northern Line.
Bubbledogs koncept är så enkelt att jag undrar varför ingen har kommit på det här tidigare. Menyn utgörs av 16 olika varianter på korvar, det är inte de olika korvsorterna i sig som skiljer sig åt utan tillbehören och sättet korvarna serveras på. Menyn på Bubbledogs är väldigt inspirerad av den amerikanska snabbmatskulturen och korvarna går under namn som ”BLT”, ”New Yorker” och ”Fourth of July”. Utöver korvar finns det även en mindre uppsättning snacks som beställs och serveras som tillbehör. När det kommer till vinlistan är den för en vinnörd som mig själv smått magisk. Det som är speciellt med Bubbledogs är att de uteslutande serverar odlarchampagne. Generellt görs en distinktion mellan odlarchampagne och huschampagne. Odlarchampagne definieras av att producenten både odlar sina druvor och sedan förädlar dem fram till buteljering. Huschampagner däremot definieras av stora producenter som främst köper in druvor från andra odlare och därifrån förädlar vinet. Ett exempel på en klassisk huschampagne är Moët & Chandon som har en produktion på hela 30 miljoner flaskor per år! Odlarchampagner görs i betydligt mindre skala och uppfattas av många vinnördar som både mer kvalitativa och personliga. Att säga att den ena varianten är bättre än den andra vore fel, det finns både fantastiska huschampagner och odlarchampagner men ur en filosofisk aspekt föredrar jag att nörda ner mig bland odlarchampagner. Dessa brukar även vara betydligt billigare om man sätter kvalité kontra pris.
När du beställer in korven på Bubbledogs får du välja mellan fläskkött, oxkött och vegetarisk. Vad är det ens i en vegetarisk korv? Säkerligen en stor dos genmodifierad soja som är en av de största bovarna i skövlingen av regnskog. Att välja en vegetarisk korv på en korvrestaurang är som att rösta på Vänsterpartiet om man är nazist och jag fann det oerhört olustigt att det ens fanns på menyn. Helt klart ett minuspoäng och jag hoppas att detta kommer vara åtgärdat till mitt nästa besök.
Hur som helst var jag i sällskap med min flickvän och därmed var det upplagt för att beställa två korvar så att vi kunde smaka av varandras + lite tillbehör.
Jag valde korven ’Mac Daddy’ som utgjordes av macaroni and cheese, crispy onions & bacon bits. Min flickvän beställde en ”BLT” som bestod av crispy bacon, caramelized lettuce & truffle mayo. Vi båda är väldigt matkunniga och hade därmed vett nog att beställa varsin fläskkorv, anledningen är att fläsk har en hög fetthalt och korven blir därmed saftigare och i sin tur godare än vad en korv på oxkött hade varit. När det kom till tillbehören beställde vi sweet potato fries och horny devils. Sweet potato fries är precis som det låter, pommes gjorda på sötpotatis. De var oerhört goda och sötman kompletterade både den krämiga tryffelmajonnäsen och den ännu krämigare makaronipuddingen. Horny devils var en mer oklar företeelse men vi uppfattade det som friterat majsbröd med habaneros. Dessa var goda men äts på egen risk då de var fruktansvärt starka! Korvarna var, precis som de låter fantastiska. Själva korven var inget mer än en väldigt, väldigt god wienerkorv/hot dog, den var saftig, hade hög kötthalt och det märktes att den var gjord på bra råvaror. Även om tryffelmajonnäs kan kännas som ett uttjatat koncept och mer anpassat till hamburgerhipsters än medvetna restaurangbesökare så är det syndigt gott och ’BLT’ blev även vinnaren för oss båda. ’Mac Daddy’ var även den väldigt bra men något svåräten (viktigt att det är enkelt att äta korv med bröd) då det var väldigt mycket av tillbehören. Själva makaronipuddingen var även något överkokt vilket var synd då det krävs att makaronerna har lite tuggmotstånd. En ytterligare viktig aspekt när det gäller korv med bröd är givetvis brödet, här var brödet precis så man vill ha det, vitare än socker och fluffigt som ett moln utan något onödigt spex.
Som champagne beställde vi varsitt (jag tog ett extra) glas Vilmart & Cie, Grande Reserve, 1er Cru. Vilmart & Cie är en liten odlare som är benägen i norra Champagne nämligen i byn Rilly-la-Montagne, de har gjort vin sedan 1890 och producerar i dagsläget 10 000 lådor vin per år. De fokuserar främst på viner dominerade av den gröna druvan Chardonnay men i fallet med Grane Reserve utgör den en majoritet (70 %) av den röda druvan Pinot Noir och 30 % Chardonnay. Vinet är precis så elegant som jag vill ha en champagne, frukten från de röda druvorna är framstående vilket ger inslag av både röda äpplen och hallon men det finns även tydliga inslag av lite mer grön frukt.
När det kommer till kostnaden betalade vi £8 per korv och det är i den här prisklassen de ligger mellan £6.50 till £8. Tillbehören gick på £3.50 var och ett glas champagne £9.50. För två korvar, tillbehör och tre glas champagne fick vi betala £55 och då var dricksen inkluderad. Förövrigt bör man, såvida dricksen inte är inkluderad, ALLTID dricksa på restaurang, givetvis med undantag om det varit otrevlig och arrogant service. Det räcker inte med att avrunda 94kr till 100kr, det är en förolämpning, att ha 10 % som regel tycker jag är vettigt. Jag som arbetar i restaurang vet hur mycket det gör för ett annars lågavlönat arbete.
Nu när jag väl har chansen skulle jag även vilja avsluta med några kommentarer angående prissättningar då jag förstår att vissa av Nils läsare har reagerat på att en korv kan kosta 65kr.
Ja! En korv kan och bör kosta minst 65kr om den är av god kvalité. Mat ska inte vara gratis och börjar man plocka isär alla pusselbitar ska den korven både täcka personalkostnader, hyra, andra kostnader som el och liknande samt råvarukostnader. För en kvalitetskorv är råvarukostnaderna betydligt dyrare än en 5krs korv på IKEA. Djuret som används har antagligen både fått vettigt foder och en mer human uppfostran än djuret som gick till IKEA-korven. Vi borde omfamna högre matpriser för kvalité istället för att raljera över att en korv är några guldpengar dyrare än ”vanligt”.