När man varken arbetar eller går upp innan klockan 12 är frukost inget som har hög prioritet. I ett fåfängt försök att även i fortsättningen komma i mina jeans brukar jag därför bara peta i mig lite yoghurt som sällskap till dagens viktigaste måltid, morgonkaffet. Att göra en god macka är en kostform lika underbar som underskattad men trots det har jag inte ätit bröd på över en månad.

 

Igår kväll fick suget efter bröd i kombination med oviljan att laga mat mig att inventera Nettos brödhylla. I Tyskland finns två olika nettobutiker. Dels den som finns i Sverige (hundnetto kallat) och sedan den tyska varianten med rödgul logga.Det var den senare jag besökte. Klockan började närma sig åtta så det var lite utplockat men ändå av bättre kvalitet än jag hade väntat mig. Det blev två frallor, ett paket smör och, efter en stunds velande vid påläggsdisken, ett paket Bierwurst som klockade in på starka 0.85€ för 200 gram.

 

Bierwurst är inte, som man skulle kunna tro, en ölkorv utan något mer mortadellaaktigt i konsistensen. Kötthalten på 93% imponerar men får en samtidigt att undra hur det kan vara så billigt. Jag vet att man inte bör köpa billigt kött, men detta är en blogg om korv och inte om moral. Smaken var trevlig utan att vara överväldigande, perfekt för att varva ner på kvällen och således blir betyget 7/10. Jag sköljde ner mackorna med en glas ayran (turkisk yoghurtdryck) som jag hade gjort misstaget att köpa i en vanlig tysk matbutik. I fortsättningen ska jag bara köpa ayran i turkbutiker (vilket inte direkt är svårt att hitta i mina kvarter) där den kostar lika mycket men är av mycket högre kvalitet.

Igår gick en epok i graven. Under de två senaste åren har jag vältrat mig i pennor stulna från mitt arbete. Men när man är student får man som bekant varken pengar eller ”löneförmåner”. Så när bläcket i min sista reklampenna tog slut hade jag därför inget annat väl än att snällt knalla ner till min lokala galleria och betala för mina pennor som en respektabel medborgare.

 

Min lokala galleria heter Neuköllner Tor och är ganska liten. Jag brukar inte gå hit så ofta men jag gör det ibland eftersom det är det närmaste stället där jag kan fylla på mobilpengar (det här fantastiska systemet att man kan göra det överallt har inte riktigt kommit till Tyskland).

 

Inte nog med att gallerian bara ligger ett stenkast från förra veckans korvresmål, på dess parkering ligger dessutom liten korvkiosk. Den är orangemålad och täckt i Hertha Berlin-klistermärken. Killen som jobbar där är kanske den enda sympatiska människa med tribaltatueringar som jag har träffat. Han är faktiskt en av de trevligaste människor jag träffat över huvud taget, i alla fall i korvbranschen. Med ett glatt bemötande som inte ens den grinigaste ICA-chefen hade kunnat anmärka på bjuds det på anekdoter bland annat om hur han spelat ishockey mot svenska damlandslaget (förlust 8-2).

 

Mitt förra jobb försökte ibland ge mig annat än pennor, till exempel en falsk tro på att service är viktigare än allt annat. Visst är det viktigt med service, men elva gånger av tio väljer jag att köpa välkryddad Sremska från en vresig serbisk tant framför att köpa en Sibyllawienerkorv från någon äppelkäck fjortis med blekta tänder.

 

Priset är också sekundärt till smaken, men ändå något som jag tar med i beräkningarna. Normalt tar stället 1,5€ för en currywurst, men idag var det någon form av erbjudande som innebar att det bara kostade otroliga 1€ styck! Att köpa två kändes självklart. Jag brukar alltid tänka att något man har betalat med mynt räknas som gratis. Det funkar i Sverige men kan vara en farlig inställning när man bor i ett land med Euro. I vilket fall känns det befriande på något sätt att köpa två korvar och betala med bara ett mynt.

 

Nog är väl detta en rejäl måltid alltid! Den kanske inte innehåller hela kostcirkeln, men om pizzasås kan räknas som grönsaker borde väl ketchup också kunna göra det? Korvarna var ganska standard men klart av det bättre snittet. Kunde varit mer peppar men fin persiljesmak. Jag kallas ibland för såsmonster på släktmiddagar då jag brukar dränka maten i sås om tillfälle ges men här kan jag faktiskt tycka det har gott lite över styr. Visst får man absolut inte snåla på ketchupen och visst behöver man inte äta upp allt. Men samtidigt kommer man få slänga mycket i onödan trots att varje tugga, hur man än vrider och vänder, nästan är mer ketchup än korv. Sen tycker jag de har snålat med curryn vilket händer allt för ofta men så klart är oförlåtligt.

 

Jag vill inte att sådant som väder, humör och bemötande ska spela in allt för mycket i betygen utan försöker att vara hård men rättvis. Prissättning måste man dock ta med i beräkningen och eftersom currywurst är currywurst och ingen Michelinmåltid får man bedöma det för var det är. Det var inte perfekt men samtidigt klart över medel och för 1€ tycker jag inte man kan begära så mycket mer än möjligen att de skvätter på lite mindre ketchup nästa gång. Efter mycket moget övervägande landar betyget på 7/10.

 

Det har varit lite mycket simpel gatukökskorv här på sista tiden men jag tycker det är viktigt att man täcker allt. Man måste kunna uppskatta de enkla njutningarna i livet. Matbloggar som bara handlar om det allra exklusivaste är spännande men det blir samtidigt lite för mycket när det ena bara ska vara mer förträffligt än det andra. Samtidigt är det inte utvecklande att bara harva runt på gatukök vecka ut och vecka in. Jag lovar ingen michelinkorv men till nästa inlägg ska jag försöka få tag i något mer spännande!

Våren har kommit till Berlin! Det var snart en månad sedan jag kom hit och I vanlig orning käns det som att det gått ett halvår samtidigt som det käns som igår. Ska man gå efter vädret har jag förflyttat mig väldigt långt då det gått från sibirisk vinter till behaglig medelhavssommar. Plötsligt är man inte det minst svartsjuk på vänner i Barcelona, de har ju inte ens vettig korv!

Solen sken, veckans skoluppgifter var klara och det hade varit en ganska lugn lördagsnatt. Vad mer kan an egentligen begära av en söndag? Det var en sån dag då man såg världen med nya ögon. Till exempel upptäckte jag på vägen hem till Christofer att han bor granne med en "bdsm-lounge", oskyldigt och nästan oskyltat låg det inklämd på gatan där det mest verkar bo barnfamiljer. Om det är något som käns typiskt Berlin så är det hur huller om buller allting ligger. Överallt finns byggnader lika malplacerade som det där vansinnigt fula huset på Linnégatan.

 

Nu ska detta inte handla om arkitektur utan om korv. Efter en stunds prommenad bestämde vi oss för ett gult ruckel som hade skylten Imbiß vilket kort och gott betyder gatukök på tyska. Att de inte behövt någon copywrighter för att namnge stället tog jag som ett tecken på att de fokuserar på maten. Det tillsamans med att jag började bli för hungrig för att prommenera vidare gjorde att vi slog till.

Väl framme vid luckan insåg vi att den simpla skylten kanske inte var ett tecken på kärlek till minimalism utan snarare på ägarens bristande tyska. Någonstans i virrvaret av tyska, turkiska och engelska lyckades vi i alla fall beställa varsin Thüringer med brötchen och senap samt en pommes med majonäs att dela på.

 

Mitt hår är flottare än korven jag vet

Tur att detta var en minnesvärd dag för korven var inte mycket att skriva om. Jag tror det var exakt samma leverantör som den som säljs i tunnelbanan för den var oroväckande lik. Korven  i tunnelbanan är väl å andra sidan inte direkt dålig, men den tummar på kvaliteten på det sätt som produkter riktade till stressade människor gärna gör. Lite för lite utav allt helt enkelt. Brödet var av det mjukare slaget och lätt rostat vilket var trevligt. Senapen och pommesen var också så mycket standard som det kan bli. I Sverige hade jag kunnat leva med denna senapen men med tanke på hur bra och billig senap det finns i Tyskland tycker jag man kan kräva mer. Majonäsen var så vit att den, om det inte varit så varmt, kunnat misstas för snö.  Den hade förmodligen aldrig varit i närheten av en en äggula. Men som Edward Blom Säger "Det enda som är värre än köpemajonäs är att inte få någon majonäs alls"

Det var en fantastisk dag men precis som Orup låter jag inte vädret påverka mitt humör utan ger det rättvisa betyget 4/10

När det skulle firas att jag äntligen fått tag på ett boende var korven lika given som stroh romen på festbordet. Att vi skulle på popklubb var vi säkra på, men att jag skulle avsluta kvällen med att vara utelåst i trappen i tre timmar var vi fortfarande lyckligt ovetande om när vi styrde kos mot Penny för att handla.

Eftersom vi skulle flytta från vår tillfälliga lägenhet bara två dagar senare gällde det att laga något med så få ingredienser som möjligt, och vad är då bättre än korv, råstekt potatis och lite senap? Valet föll på fyra Thüringer Knackwurst för det facila priset 1,79€.

Korvens kötthalt låg runt 70%-strecket men kändes faktiskt betydligt högre. Först blev jag positivt överraskad, smaken och den överraskande köttigheten var klart över förväntningarna på en så billig korv. Men underbart är som bekant kort och snart kände jag att korven hade en mindre angenäm eftersmak, precis sådan som lite sämre prickig korv brukar ha. Jag vet inte hur jag ska beskriva smaken riktigt men alla ni som någon gång blivit förblindade av en röd prislapp när ni handlat frukost förstår nog. Denna eftersmak förstörde visserligen inte korven helt, men jag fick för många flashbacks från tidiga frukostar i lunchrummet på mitt gamla jobb för att ens köttsmaken eller det faktum att jag börjar bli riktigt bra på att råsteka potatis skulle kunna rädda måltiden. För priset var det ändå okej men mer än 5/10 kan det inte bli.