De e lunch!

För att vara någon som gillar både mat och pauser väldig mycket så är jag inget större fan av lunchrasten utan brukar få den överstökad så fort som möjligt så att jag kan åka hem tidigare. Däremot kan det vara ibland vara väldigt trevligt att bryta av med en längre lunch och äta något extra gott, vilket jag gjort två gånger de senaste veckorna.


Oavsett hur lång lunchen har varit behöver man oftast pausa lite även på eftermiddagen och då hittar jag mig allt som oftast i en diskussion om mat med min kollega Thomas, vars förhållande till efterrätter kan jämföras med mitt förhållande till korv. Han hade säkert följt med till korvfestivalen om han inte varit vegetarian, men när han hittade ett recept på morotskorv såg han sin chans att både ställa till med en braklunch och komma med på bloggen. Idén bakom är lika enkel som genial, istället för att utan fjälster försöka pressa ihop diverse vegetariska ingredienser till en korv utgår man från en morot som redan har rätt form. Den kryddas, ugnsrostas och serveras med diverse tillbehör som ger rätt känsla.

 

När Thomas föreslog att vi skulle servera detta till lunch nappade naturligtvis jag och Olov direkt. Thomas gick all in på tillbehören och bakade eget briochekorvbröd, pickalde rödlök och svängde ihop en chilimajo. Detta rundades av med bbq-sås, senap, smörgåskrasse och några öl (alkoholfria eftersom vi tyvärr inte bor i Danmark).

 

 
 

Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig, en morot är ju trots allt en morot och det känns som det hade kunnat falla platt, men jag tyckte det var riktigt bra. Naturligtvis kommer den inte upp i samma nivå som en riktigt, riktigt bra köttkorv, men jag har också ätit många korvar med kött i som smakat mindre och det var ljusår från andra vegetariska korvar jag har smakat. Tillbehören gjorde sitt, framförallt korvbröden var riktigt bra. Jag tyckte det blev lite mycket med bbq-såsen och skippade den men annars funkade allt bra tillsammans och krasse var en kul ide som fungerade oväntat bra. Den var fräsch och pepprig på samma gång vilket passade den lite söta morotssmaken extra bra men jag tror även det vara gott till vanlig korv. Morötterna hade först rostats i ugn och sedan lagts kort på grillen för att få extra smak. På grund av jobbets något begränsade matlagningsmöjligheter fick vi mikra morötterna. Jag var lite orolig att det skulle påverka konsistensen men den oron visade sig vara obefogad. Däremot smakar de säkert, precis som allt annat, bättre när de kommer direkt från grillen.

 

 

Inget går naturligtvis upp mot en korv med hög kötthalt, men för alla som vill ta del av korvarnas underbara värld utan att äta kött är detta ett överlägset alternativ. Naturligt gott och överlägset alla fabrikstillverkade korvsubstitut där ute.

 

Veckan efter var jag tillbaka på mer beprövad mark, närmare bestämt Brunos Korvbar på Rosenlundsgatan. Jag vet att jag varit här någon gång för länge sedan men har inget närmare minne. Korvbaren i fråga drivs av eldsjälen Bruno Fortkord som är i 80-årsåldern men inte slagit av på varken takten eller entusiasmen. Enligt den här intressanta artikeln (något jag aldrig trodde jag skulle säga om något från stockholmdirekt) var han och legendaren Günter Schwarz polare en gång i tiden, vilket såklart bäddar för kvalitet.

 

Vi var ett helt gäng som skulle mötas upp men till slut var det bara Niklas, känd från besöket på Dog Food, som dök upp. Vi beslutade oss båda för att ta en kabanoss i bröd. Då det var rätt tidigt på dagen nöjde jag mig med en enkel medan Niklas uppenbarligen var lite hungrigare och tog en dubbel. Jag beställde en även en klassisk Pucko och när vi väl fått våra korvar gick vi iväg till en närliggande park. Det var en riktigt härlig vårdag som fick mig att fundera på varför man inte alltid äter lunch i en park, eller kanske snarare varför man måste jobba över huvud taget.

 

 
 

 Antingen hade personalen på känn att jag var en inflytelserik bloggare eller så var det bara allmän förvirring i lunchrushen, men jag fick en dubbel trots att jag inte beställt det. Egentligen var jag inte jättehungrig, men jag är heller aldrig den som klagar på extra gratismat. .Korven  var riktigt saftig och hade utmärkt konsistens men aningen salt samtidigt som jag hade önskat en kryddning med lite mer djup. Serveringsuppläget var liknande hos Brunos gamla polare Günter men jag upplevde att bröden var lite större här och tog över något. Även såserna var snäppet sämre än dem som serveras vid S:t Eriksplan och det stora bröder gjorde att allt inte heller smälte samman lika bra.

Det är inte meningen att låta allt för kritisk. Det var absolut en bra korv och för 60 kronor, som en korv i baguette kostar, får man knappast en bättre lunch innanför tullarna. Den närmsta tiden blir det inga lunchraster då jag snart går på semester, vilken naturligtvis till viss del kommer gå åt till att stoppa korv. Missa inte!