Småländska korvar i Stockholm

Efter några veckor i frysten återuppstod påskens korvar likt Jesus och serverades till den för bloggen kända men för varandra obekanta trion Arvid, Ofelia och Carlo. De fick inte någon fetaostkorv eftersom jag redan gluffsat i mig den vid ett tidigare tillfälle men som kompensation bjöds det på min berömda potatissallad.
 
Den inbördes ordningen var lite olika men alla var örande överens om att ingefära/chili-korven och de bägge lammkorvarna var bäst. De övriga tre gick inte hem lika bra och jag, som smakat innan, måste säga att de tappat väldigt mycket i båda smak och konsistens sedan sist.
 
I vilket fall var det en trevlig kväll och ett värdigt första inlägg från mitt nya boende. Notera gärna det hemtrevliga intrycket som kaffekokaren på golvet ger!

Smakar det så korstar det

Korv är såklart värt att lägga pengar på men för den här danska pensionären blev det lite väl dyrt. När två korvar kostar 84 kronor får man hoppas att det var något av bättre snitt och ingen halvtaskig pölse.

Påskkorv

Påsken är såklart inte bara kycklingar och ägg utan även korv! Jag avstod visserligen från prinskorven på påskbordet men dagen efter blev det desto mer då jag och min far gav oss i kast med att göra egna. Ribban hade höjts sedan förra gången och vi bestämde oss för att göra hela sju sorters korvar på fyra sorters kött.

 

 
 
Före,,,
 
Under tiden....
Efter! Bilderna förtäljer inte riktigt hur många timmars hårt slit som gått åt mellan dem.
 
 

Från vänstra hörnet och medurs är det Merguez som jag tyckte blev den bästa korven. Den hade kunnat vara en gnutta starkare men jag tyckte de övriga kryddorna var bra, harissan tog inte över utan istället var det kumminen som var tydligast vilket var väldigt gott. Jämte har vi en annan lammkorv som var klassiskt kryddad med vitlök och örtkryddor. Även den var mycket bra och var klar vinnare när vi provstekte smeterna.

Korven i högra hörnet var enligt mig den näst bästa, en nötkorv som var generöst kryddad med rökt sidfläsk och den ganska hipster kryddan Ramslök som är lite av ett mellanting mellan en krydda och en grönsak och passade perfekt med övriga smaker. Under den ligger ännu en nötkorv. Den kryddade vi med rödvin och buljong vilket var gott men inte riktigt lika bra som ramslökskorven. Den udda fågeln i sammanhanget, både på bilden och vad gäller val av kött är älgkorven. Den fick en liten sväng av det rökta fläsket men kryddades framförallt med enbär. Väldigt god, jag tycker mycket om enbär, men kanske hade kunnat ha lite mer vildsmak. Kanske fläsket gjorde skogens konung lite för tam? I vilket fall en bronsplats.

De två sista korvarna är båda fläskkorvar med lite udda kryddning. Till jul gjorde jag ett år en sill med chili och ingefära som blev en succé. Pappa var lite tveksam till att föra över detta koncept till korv men jag stod på mig. Vi förstärkte också det asiatiska temat med färsk koriander. Idén var bra och tål att utvecklas men utförandet föll något. Riven ingefära innehåller väldigt mycket vätska vilket gjorde att korvarna blev på tok för lösa i konsistensen. Nästa gång ska jag krama ur vätskan ur ingefäran samt ta mer av den och övriga kryddor för den saknade lite bett. Den andra fläskkorven, kryddad med soltorkade tomater, festaost och basilika, hade en betydligt bättre konsistens vilket kan vara svårt att få till när man har ost i. Däremot saknade också den det där lilla extra. Då både fetaost och soltorkade tomater lätt kan ta över var vi väldigt försiktiga, kanske lite väl försiktiga.

 

 

För att sammanfatta var alla korvar bra, inga riktiga plumpar i protokollet. Lamm var generellt den bästa köttsorten även om fårfjälstren var väldigt svåra att arbeta med. Vi provade både klassiska och mer experimentella recept och hade framgångar inom båda kategorierna. Jag önskar att jag hade tid att skriva mer om både korvarna och deras tillverkning men då mitt lidande, till skillnad från Jesus, inte tog slut med påsken och jag måste fortsätta att vandra på studiernas Via Dolorosa några veckor till får jag runda av här.

 

Taylor & Jones

Under den korvhype om rått i media har ett av de allra met omtalade ställena varit Taylor & Jones. Det kände därför som ett självklart nästa steg i mitt och arvids korvlunchäventyr.
Man får välja mellan fläsk, nöt eller lammkorv som kan serveras i wrap eller korvbröd och kompleteras med valfritt tillbehör. Då min påsk drunknar i så mycket plugg att Jesu lidande framstår som en småsak så blir det ingen utförlig beskrivning idag, vilket är synd för den här rätten förtjänar spaltmeter! T&J har engelska rötter men korven kändes inte alls särskilt brittisk utan hade ett tydligt chilisting. Tillbehöver var också bra. Saltgurka är ett underskattat tillbehör och surkålen var helt klart godkänd även om den inte var tillagad enligt konstens alla regler. Framförallt bröder var ett av de bättre jag ätit. Det var lent och lyfte och kompletterade övriga smaker.
Taylor & Jones är det första korvstället i stan som jag känner kan utmana favoriten Günters och jag kommer verkligen återvända hit för att pröva resten av menyn.