Idag var det dags för del två i min isterbandsfestival. Vad gårdagens korv hade för ursprung fick jag aldrig riktigt klarhet i men idag var den tillverkad av Ellos i Lammhult. Förutom att de flera gånger vunnit chark-SM med sitt isterband har de en gång i tiden varit min arbetsgivare. Min tid på företaget är kanske ämne nog för ett eget blogginlägg men någon korv gjorde jag tyvärr inte. Även om Ellos är ett stort företag sköts isterbandsrökningen helt och hållet utav företagets VD Kent som förmodligen är södra Sveriges hårdast arbetande man. Ett 18-timmarspass ser han som semester, tänk vad mycket jag hade kunnat blogga med en sådan arbetsmoral!

Eftersom jag inte bara jobbat på Ellos utan dessutom ätit deras isterband i flera år tycker jag det är svårt att gå in med den slags öppenhet som en recension kräver. Därför ska jag nöja mig med en kortare jämförelse med gårdagens måltid. Idag hade jag friheten att välja den icke syrliga varianten men vilken sort man gillar är mest en smaksak. Det som istället var den avgörande skillnaden var konsistensen. Dagens korv var mycket grynig och med väldigt grovmalet kött. Den jag fick igår var mer som en smet med enstaka korn vilket självklart inte är okej. Ett redigt isterband ska vara lika grov som den småländska de pratar i Lammhult!

Ifall man vill ha rödbetor och senap eller lingonsylt till är kanske även det en smaksak men här vågar jag ändå påstå att jag har rätt. Lingonsylt är för isterband vad smör är för bröd! Om det är något som var bättre igår än idag så får jag säga potatisen eftersom min lillasysters gapande och skr

ikande fick mig att koka över min något.

Jag hoppas innerligt att man kan få tag på isterband i Tyskland för det är verkligen en fantastisk maträtt som man äter allt för sällan!