Isterband (Hemma hos oss)

Jag har hört mycket gott om Hemma hos oss men trots att jag bodde granne med restaurangen i nästan två år  så har jag aldrig avlagt någon visit. Men när Arvid L, den enda person som kan lägga upp matbilder på instagram med äran i behåll, talade om för mig att de serverar dagens korv till lunch kunde jag inte säga nej.

Hemma hos oss ligger i ett fint gammal hus på söder i Växjö (en stadsdel mycket olik söder i Stockholm) bara ett stenkast ifrån min gamla mellanstadieskola. Även om jag passerat huset tusentals gånger var det en positiv överraskning att komma in. De levde upp till sitt namn för det var väldigt trevlig och det kändes faktiskt som att komma hem till någon.

Att titta på menyn var inte lika behagligt som att se sig om i rummet då jag såg att dagens korv var en klassisk isterband. Intet ont om isterband men jag hade siktet inställd på en ny upplevelse och dessutom var det redan spikat att jag skulle laga just isterband till min familj dagen efter. När den fösta besvikelsen lagt sig insåg jag att två raka jämförande isterbandsinlägg på bloggen kunde vara en styrka, så det var trots allt med stor entusiasm jag högg in på korven.

 

Det känns konstigt och nästan lite otacksamt att säga det här men jag tycker korvens största problem var att det var alldeles för köttig. Normalt sett är ju kötthalten a och o men korngrynen ger isterbandet mycket av dess karaktär och man får inte snåla med dem. Smaken kan jag inte direkt klaga på, även om den kanske var något för syrlig, men konsistensen var inte riktigt som jag vill ha min isterband.

Korven serverades med obligatorisk dillstuvad potatis samt senap och inlagda rödbetor. Vad man vill ha till sin isterband är vida omdebatterat, till och med inom Smålands gränser. Senap är oftast det absolut bästa man kan äta till korv men jag hävdar bestämt att isterband bör avnjutas tillsammans med lingonsylt. Eftersom isterband, även i dess mindre syrliga tappning, alltid har en viss syrlighet bör den balanseras med något sött. Då tycker jag lingonsyltens sötsyrliga smak är perfekt. Rödbetor kan lätt ta överhanden. Särskilt om de, som dagens rödbetor, var på tok för söta.

Vilka tillbehör man ska ha handlar naturligvis mycket om personlig smak och kan debatteras i all evighet. Man kan i alla fall konstatera att förutom rödbetorna höll de hög kvalitet. Dillstuvad potatis kan finjusteras i all oändlighet men den som låg på talriken var mycket bra. Att servera senap till tycker jag som sagt är fel men den senap det bjöds på var det verkligen inget fel på! Den var grovkorning, lagom stark och mycket god. Normalt brukar jag vilja ha lite sötma i min senap men då rödbetorna stod för den delen kan man inte kalla denna senap för något annat än i sammanhanget perfekt!

 

För söta rödbetor och för syrlig korv med fel konsistens, men samtidigt god potatis och fulländad senap. Tillsammans smakade det ändå bra och även om alla detaljer kanske inte höll toppklass kan jag inte på något sätt kalla måltiden för misslyckad. Därför landar betyget på stabila 6/10.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback