Som ett led i min flytt till korvens förlovade land bor jag för tillfället hemma hos mina föräldrar i Småland. Även om det bara är tillfälligt är det mycket påfrestande att plötsligt bo hemma igen när man är 23 år. Att jag dessutom tvingas byta umgänge från göteborgspopflickor till alvestabönder gör det naturligtvis inte lättare. Som tur är så finns det ingen situation som inte kan räddas av god mat. Att erbjuda sig att hjälpa till med matlagningen någon kväll är naturligtvis en perfekt ursäkt för att få någon annan att betala för ens festmåltidslagande.

Jag har gjort en del spektakulär mat i mina föräldrars kök (bland annat en mycket god surkål) men detta inlägg ska handla om en kväll då min fars hemmagjorda korvar stod på menyn. Jag har som tur är inte ärvt min jeans och t-shirt klädda pappas något sviktande stilkänsla men väl hans intresse för matlagning. Mitt matintresse blommade upp på riktigt först när jag flyttade hemifrån men då hade jag redan fått en gedigen grund att stå på och jag har ofta fått hjälpa till i köket redan i unga år.

Dagen till ära fick vi inte mindre än tre korvar. En lammkorv, en fläskkorv med cajunkryddning och en ankkorv. Till detta serverades couscoussallad, pommes frites och en tomatsalsa som vi faktiskt hade klarat oss utan. Förutom dessa tillbehör hade vi även två sorters senap vara en var direktimporterad från en tjänsteresa till Rumänien. Den rumänska senapen imponerade inte, den smakade som slotts senap och det är inget gott omdöme.
 
Korvarna hade varit frysta vilket alltid är ett minus men de var å andra sidan grillade vilket alltid ger en extra dimension. Hur mycket jag än uppskattar lamm så var den korven mer bu än bä. Den var torr och saknade den där typiska lammsmaken som är så god. När inte köttet levererar måste kryddningen göra det men de örtkryddor som var i lämnade på tok för lite avtryck för att rädda situationen.

Receptet till cajunkorven var ganska improviserat och något höjt i dunkel men det var tydligen generöst med spiskummin och någon cajundkryddblandning. Denna korv var betydligt bättre än sin bräkande kollega då den var saftig och hade en mycket väl avvägd hetta. Ska man hitta något att klaga på så hade den kunna ha en tydligare köttsmak.

Ju fler djur man lyckas få in i en måltid desto bättre så att avsluta med en ankkorv var naturligtvis inte fel. Korvarna var mycket små, nästan som bollar, men det är trots allt insidan som är viktigast. Och vilken insida sedan! Detta var bland de absolut godaste korvar jag ätit. De gånger jag smakat korv gjord på kyckling eller kalkon har jag mest velat lägga mig under bordet och gråta men här kom fågelköttet verkligen fram och visade upp sina speciella egenskaper på allra bästa sätt. Förutom den perfekta köttsmaken var korven mycket saftig och kryddningen väl avvägd. Det var örtkryddor som gav smak utan att ta över och dessutom ett och annat helt senapsfrö som lyfte korven ännu ett snäpp.

Att göra mat själv blir alltid roligare än att köpa och dessutom blir det nästan alltid godare. För att sammanfatta ger jag lammkorven 4/10, cajunkorven 7/10 och ankkorven 9/10. Att stå ut med sina föräldrar kan vara svårt, men det blir onekligen lättare när man blir bjuden på korv i världsklass!