Zopfpolnische, återkomsten

Till alla er som önskat er tätare uppdateringar på bloggen i julklapp: grattis! Ni verkar ha varit riktigt snälla.

 

Dagen började med nyheter som var lika dela skrämmande och glädjande. Enligt DN har Tyskland skakats av en korvkartell. Mycket skrämmande som sagt, särskilt med tanke på hur billigt det redan är med korv i Tyskland. Längst ner står det dock att tyskarna i snitt äter EN KORV OM DAGEN! Det är en enastående siffra som inte ens jag är i närheten av och som fyllde mig av lika dela stolthet och prestationsångest.

 

Som jag skrev i gårdagens inlägg hittade jag en gammal favorit i korvdisken, Zopfpolnische. Ni som vill ha lite mer kvällsläsning kan gå in och läsa om första gången jag åt den. Som bonusmaterial ingår en bild på Carpen när han fortfarande var ung och oförstörd.

 

För er som är för julförberedelseslitna för at läsa kan jag avslöja att jag blev mycket förtjust i korven i fråga och beskrev den som ”så köttigt att man nästan kunde känna hur grisens hjärta fortfarande slog”. Nästan fyra år hade gått sen dess, skulle denna kött- och konsonantstinna läckerbit kunna leva upp till minnena och förväntningarna?

 

 
 

Man skulle kunna kritisera både upplägget och mängden grönsaker, men ingetdera rör mig i ryggen. Korven serveras med råstekt potatis och lök som fått sällskap i stekpannan av senap och kummin, vilket mycket väl kan vara det bästa korvtillbehöret näst efter surkålsgryta.

 

Hur skulle det gå? Skulle mitt älskade KaDeWe svika mig för andra kvällen i rad. Svaret på den frågan blev ”både ja och nej”. När jag skulle vända korven råkade jag punktera den vilket ledda till att massor med härlig korvsaft (ja det är ett ord) rann ut. Det gjorde korven delvis något torr, men i ena änden var den fortfarande saftig. Köttet var föredömligt grovmalt men några paprikatoner kunde jag inte förnimma. Däremot var den alldeles för salt.

 

Nu kan man verkligen inte säga att det var en dålig korv, den var mil ifrån de sorgliga ursäkter till korvar som allt för många lägger upp på sina grillar, men jag kan inte heller säga att den var alls lika bra som jag mindes den (även om man bortser från den utsipprade korvsaften). Har KaDeWe tappat det? Fick jag en dålig batch? Har mina smaklökar förfinats?

 

Jag har ingen aning om svaret, men jag vet att jag kommer ge allt för att ta reda på det.  

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback