Malmö och Köpenhamn

Efter tre år i på universitetet är jag nu fullärd och redo att gå ut i den så kallade verkligheten. Jag kommer inte direkt sakna södra husen (Stockholms Hohenschönhausen) men det är klart att man inte heller är oerhört oberörd av att avsluta något man hållit på med i tre år. Eftersom SU inte tycker översättarstudenter är värda någon avslutningsceremoni lämnade jag med raska steg och satte mig på tåget till Malmö för att besöka mannen med Pakistans vänaste stämma, Adam Baig, som skulle ha inflyttningsfest.

 

Dagen efter festen var vi lite slitna och då finns det som bekant inget bättre än lite korv. Det verkade vara ont om bra korvställen i falafelns hemstad (mottar gärna tips!) och det fick bli en repris på Korvhuset vilket inte är helt fy skam. Förutom jag och Adam var det hans nyblivna sambo Olivia och mina gamle vän Joppe, framförallt känd för att vara Sveriges mest lovande porrfilmsregissör, som hungrigt gick in på restaurangen med det passande namnet.

Joppe förtjänar ett extra hedersomnämnande då han efter 10 år som vegetarian nyligen gått över till den ljusa sidan och börjat äta kött igen. Något som gör mig om möjligt ännu mer lycklig än det faktum att han börja äta kött är att det var korven som fick honom att börja. Han åt en ölkorv på fyllan och sedan fortsatte han av bara farten. En fantastisk solskenshistoria i dess mörka tider i lever i!

 

 Trots att vi känt varandra sen vi var tio är det här så vitt jag kan minnas första gången vi äter korv tillsammans 

 
 
 

Jag valde en korv med svartpeppar och ingefära som även om jag kunde önskat lite mer av det sistnämnda var mycket trevlig. Den var välbalanserad och man kände att den var gjord med kärlek. Jag har som sagt varit på Korvhuset innan och även om korvarna är riktigt bra så är det framförallt senapen som sticker ut. Den tillhör en av mina absoluta favoriter (vilka de övriga är kommer ni få läsa om i en kommande senapsspecial). Till korvarna fick man välja två av potatismos, surkål och coleslaw. Jag valde de två första och moset var mycket bra (om än inte lika bra som det jag gör) men surkålen var direkt ur burken vilket jag, även om den såklart slank ner, betraktar som en dödssynd.

 

Lördagen rundades av med några balkongöl och ett besök på karaokebar där Adam bjöd på en tolkning av Sexual så Healing som var så svettdrypande att Marvin Gaye vred sig i sin grav av ren avundsjuka. Som ni hör var det en nära nog perfekt lördag som skulle bli svår att överträffa men jag hade ändå goda förhoppningar när jag dagen efter satte mig på tåget till Köpenhamn. På andra sidan bron kände jag genast doften av frihet och mötte upp Hampus Behm för att promenera nedför mysiga Istedgade och sätta oss på en cowboybar för att inta några Tuborg Grön. Som ni hör var det redan en väldigt bra dag men vi var mycket samtidigt mycket hungriga och försökte förgäves få dag på (den vad vi förmodade svårt bakfulla) Jakob Fyledal.

 

Fördelen med söndagar är att man kan börja dricka tidigt men nackdelen är att många ställen tenderar att ha stängt och så även många av de korvställen Jakob sett ut. När vi väl fick tag i honom fick det därför bli ännu ett återbesök, den här gången på Pölsekompagniet vid Torvehallarna. Vi han dit i sista stund då de stängde den något oortodoxa tiden 16.30. Förra gången hade de ett flertal hotdogs med varierade tillbehör men hade nu skalat av menyn lite. I gengäld hade de utökat menyn med en ”superdog” som var ett stycke värsting med två korvar i någon sorts focaccia och toppat med stekt lök och potatis samt chilimajonnäs. Det var ett enkelt val för mig.

 
Liten bild på stor korv
 

Därunder gömmer sig två högkvalitativa korvar, en chorizo och en salsiccia. Potatisarna var också goda men även om jag gillar allting gott och alldeles för mycket-mentaliteten så gjorde det ju korven helt omöjlig att äta. Man var tvungen att äta potatisarna först med en gaffel och då tappar man ju lite av poängen med att lägga dem i brödet. Annars var brödet kanske det allra bästa här. En grillad focaccia med fänkålsfrön som till och med får min gamla korvbrödsfavorit från Taylor & Jones att framstå som ytterst medioker. Ett koncept jag ska ta med mig i framtiden!

 

Även om det blev två repriser så är jag mycket nöjd med mitt besök. Det är verkligen helt otroligt hur mycket trevligare än Stockholm som Malmö och Köpenhamn är. Jag hoppas jag hinner med ett till besök, förhoppningsvis med nya upptäckter, innan jag flyr Sverige för gott.

 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback