Nya sidor av Hirschenkeller

Trogna läsare känner igen namnet Jakob Fyledal som ett flertal gånger figurerat på bloggen de gånger jag korsat Öresundsbron. Den här gången var det istället han som var på besök i Stockholm, vilket självklart betydde att vi skulle äta korv.

 

Det visade sig vara lättare sagt än gjort. I det här gudsförgätna landet är det inte bara Systembolaget som har söndagsstängt utan även majoriteten av stadens korvställen.

På sommaren hade ett korvstopp vid någon kiosk mellan två barer kunnat funka men då termometern visade en bra bit under minus var det inget alternativ. Det enda jag tillslut googlade fram var Bierhaus där jag ätit någon gång för länge sedan och tyckte det var okej utan att bli jätteimponerad. Väl framme visade det sig att Google ljög och stället var stängt. Då vi var mycket hungriga och framförallt törstiga tog vi första bästa ställe och hamnade på Hirschenkeller vid Rådmansgatan.

Näst efter Lion Bar måste jag säga att Hirschenkeller är min favoritsunkbarskedja i Stockholm. Det är perfekt att glida in i deras murriga lokaler och dricka några blaskiga öl tillsammans folk som antingen inte är gamla nog för systemet eller har varit på systemet på tok för många gånger. Jag skäms inte över att säga att jag ett år firade min födelsedag på Hirschen Hornstull.

En öl på tapp är som bekant alltid en öl på tapp, men även om det finns maträtter som är relativt säkra kort så blir det aldrig riktigt lika enkelt i köket som i baren. I jakt på content beställde jag en korv med stekt potatis och surkål medan Jakob beställde en schnitzel.

 
 
 
 

Tyvärr levde maten inte riktigt upp till min annars positiva bild av Hirschen. Korven påminde farligt mycket om de man fick i skolmatsalen och även om den väl smakade okej (eller iaf nästan) så var konsistensen obehagligt svampig. Surkålen till var kall vilket såklart inte är godkänt. Däremot var det inget fel på potatisen vars påtagliga sälta mötte blaskigheten i ölen på ett utmärkt sätt.

 

Jakobs schnitzel hade en stekyta som, för att använda hans egna ord ”aldrig hade accepterats i Köpenhamn”. Som ni ser på bilden var inte heller storleken allt för betydande.

Då jag var på återbesök så sent som igår kan jag helt säkert säga att upplevelsen inte kommer hindra min från att göra återbesök, men det dröjer nog innan jag beställer något annat än en stor stark.

På fredag ska jag på korvfestival, stay tuned för ett i dubbel bemärkelse matigt inlägg.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback