En vän frågade nyligen vad som kommer läggas ned först, Bulletin eller Nils korvblogg. Jag har på gott och ont inga rika finansiärer, men hoppas av både personliga och ideologiska skäl att det blir jag som går vinnande ur den här kampen. Även om den dröm om att leva på bloggen som ändå någonstans fanns när jag startade den får sägas vara lika uppgiven som alla andra drömmar man hade i den tidiga tjugoårsåldern så har jag inte kastat in handduken helt, snart fyller bloggen 10 år och jag tänker köra minst till 20-årsjubileumet!

En försvårande omständighet är att jag inte äter korv så ofta nu för tiden. Det blir lätt så när man bor med en vegetarian och det blir knappast bättre av att Uppsala, Owe Thörnqvists arv till trots, är en ganska dålig korvstad. När man sedan på grund av corona inte reser så mycket blir det varken besök på Günters, utfodrande av Jocke i Midsommarkransen eller korvstoppning i Småland.

Ett trevligt avbrott från allt detta inträffade i mars då min vän och tidigare gästbloggare Zeth fyllde år och firade detta med korvgrillning i midsommarkransen. När det är långt mellan korvtillfällena är det lätt att få både besluts- och prestationsångest i charkdisken. Mitt lokala ICA har inte heller något jätteutbud, men tillslut för valet på Stensåkra rödvinskorv, inte minst för att deras slogan "Sunt korvförnuft från Småland" tilltalade mig på många plan.

Näst efter mig själv och möjligtvis brödet så är det såklart ölen som är korvens bästa vän, men eftersom det ändå var födelsedagsfirande kändes det som en festligare dryck krävdes. Killen jag frågade på systemet tyckte "bubbel till grillad korv" var dagens roligaste fråga, men verkade inte heller tycka det var helt enkelt. Till slut landade han i en lite söt cava, som skulle kunna möta både kryddigheten i korven och sötman i senapen.

 

 

 

Vi blev ett rätt stort gäng och som ni ser var det en respektabel korvbuffé som dukades upp. Jag behövde inte ångra mitt val av rödvinskorvar en sekund. Den var snudd på perfekt för tillfället. Klart smakrikare än någon klassisk grillkorv, men samtidigt stack den inte ut mer än att den kunde inordna sig klassiska tillbehör som ketchup, senap, rostad lök och gurkmajonnäs. En allt för smakrik korv vill man kanske hellre äta mer naturellt eller tillsammans med anpassade tillbehör, men rödvinskorven med sin lagom mustiga smak med bra kötthalt var som klippt och skuren för jobbet som glorifierad grillkorv. Jag åt faktiskt hela paketet samt en lammkorv, det skäms jag inte en sekund över att erkänna. Vinet var också gott till även om det inte var någon smaksensation. Då det var ätt kallt ut hade jag också med mig en termos varm choklad, vilket ärligt talat är en värdig utmanare om titeln bästa korvdryck. En iskall Pucko en varm sommardag eller varm choklad vid brasan, med risk för att kallas platt av Jocke så blir det varken enklare eller godare än så.

 

 

Jocke visar sig från sin charmigaste sida.

Om det är något som kan slå korv med chokladmjölk så är det riktigt bra barbecue. Även om jag inte gett mig på att laga det själv så finns det få saker jag hellre äter. Det enda jag önskade mig av min pappa i julklapp var att bli bjuden på barbecue nästa gång jag kommer till Småland, bara det skäl nog att hoppas vaccineringstakten ökar snart.

I väntan på att längre resor får ska bli möjligt får man hålla till godo med vad som finns i närområdet, vilket väl är en sanning med modifikation då barbecuestället Det arroganta svinet ligger hela vägen ute i Jordbro. Jag har under ständigt dräglande följ dem på Instagram i två år, men då det mer eller mindre ligger vid världens ände samt bara har öppet för lunch har det inte blivit av förens nu.

Jag slog följe med min kollega Olov, som man får säga är motsatsen till ett arrogant svin, det kanske hade varit mer passande om jag tagit med mig Ivar Arpi? Man behövde inte vara svältfödd på resor för att tycka det var ett äventyr. Inte nog med att man fick ta pendeln ut till jordbro, man fick sedan gå genom ett skogsparti och en bra bit in i ett industriområde.

Nu är ju det här ingen barbecueblogg så jag ska fatta mig kort. Köttet var perfekt tillagat och helt otroligt saftigt. När man lyfte upp brisketen drogs den ut nästan som ett dragspel, men med skimrande, insprängt fett som höll det samman. Dock skulle jag önskat att de dragit på lite med kryddorna, det hade varit den sista lilla skjutsen mot perfektion.

 

Som ni ser fick man även en korv, och där var kryddningen snäppet vassare. Den var krovmalen och kryddad med ost- och jalapeño. Som ni kanske minns filosoferade jag lite om chilli cheese-korv när jag själv gav mig på att göra den och här tyckte jag att de hittat en riktigt bra balans. Man fick den där riktigt grisiga ostkänslan man vill åt samtidigt som chilihettan bröt av på ett bra sätt så det inte blev allt för stabbigt. Man kände att detta var en korv som var gjord med stor kärlek och eftertanke.

Nu är det bara Krubberiet i Skogås som är en vit fläck på korvkartan över Stockholms södra förorter. Jag trodde aldrig jag skulle säga det här, men jag ser fram emot att snart få sätta mig på pendeln igen!

Som avslutande bonus vill jag dela med mig av två otrolig bilder som läsare nyligen skickat in.

 

 

...och det här vrålåket skymtades på självaste Strandvägen.

Det är onekligen vackert att kärleken till korv sträcker sig från kust till kust och klass till klass!